Slarvigt!

Bedrift & belöning

DEN BORDE HA gjorts redan i fjol, oljningen av »Rucklets» nya ytterdörr. Men hur det nu kom sig så ... tja. Så nu är jag mäkta nöjd med att det faktiskt har blivit gjort.

Efter välförrättat värv tyckte Stora A och jag att vi kunde dra ut på midsommarfirandet en smula genom att fläska till med tunnpannkakor serverade med färska jordgubbar (inte egna, polska från butiken), vispgrädde, finhackad citronmeliss och riven choklad. Till middag, mind you ;-)

Sommardricka

RABARBERMOJITO ... SÅÅ GOTT! Jag har hittat en ny favorit. Skål, tammefan!

Igår, på midsommaraftonen, var det väl lite onödigt kylslaget men fint ändå och inte gör det så mycket att det regnar idag. Ha en fortsatt glad midsommarhelg, alla mänskor!

Inte så fästligt

CHECK PÅ ÅRETS första fästing. En nymf så liten att det krävdes lupp för att identifiera fanskapet. Tänk att en så liten jävel kan orsaka så mycket kli!

Ytterst personliga ljuspunkter

DET HAR VISSERLIGEN inte ens hunnit vara sommarsolstånd ännu, men de mörkare augustikvällarna är över oss snabbare än vi tror. Med tanke på den saken har jag faktiskt slutfört mitt värmeljuslyktprojekt av enlitersflaskor olivolja som jag tidigare kapade bottnarna av. Nu har de fått ljuskoppar och ikväll även väggkrokar att hänga från. De sistnämnda tillbockade av ett gäng gamla alpackaskedar jag hittade billigt på Emmaus. En skruv genom skedbladet och sen är det klart.

Men gud, så korkat!

KÄRE KASPER, MIN robotklippare, är en glupsk jävel med starka bakben. Det räcker inte att försöka stoppa honom med kanter av sten. Därför har jag varit tvungen att slå ner stumpar av armeringsjärn runt de plantor och planteringar som han inte får äta upp. Men hur kul är det? Jag har sett framför mig hur jag – eller någon annan – snubblar, störtdyker och blir genomborrad av dessa rostiga "spjut". Ujuj...

Samtidigt har jag under måånga år sparat alla skumvinskorkar som kommit i min väg och jämt och ständigt deklarerat att det nog ska komma ett tillfälle där de kommer väl till pass. Jomenvisst! Igår kläckte en mig närstående person den strålande idén att använda dem som skydd på armeringsjärnen!

Det är kanske inte så vackert, men det är naturmaterial, funktionellt och passar på något vis väldigt bra in i min ruckliga ruckelträdgård. Men jag behöver mer korkar. MYCKET mer korkar! Är det någon som ligger inne med sådana tar jag gärna emot :-D

Lifvet från den ljusa sidan

ALLT HAR – ÅTMINSTONE för tillfället – ordnat sig till det bästa för Jennifer med hennes medicinering och jag drar en stor suck av lättnad. Min egen dotter är strålande vacker, jag har varit på trevlig middag med god mat och om möjligt en ännu godare efterrätt och snöbollsbusken som jag köpte med 70 % rabatt på höstrean i fjol har överlevt vintern och blommar. Livet känns rätt ok just och det verkar till och med som det äntligen tänker bli sommar!

Just nu visar sig med andra ord Lifvet från sin fagraste sida. Bästa att tanka upp medan det pågår ;-)

Tankar efter en orolig natt

»Lag och rätt» eller »Lag och fel»?

IDAG SAMMANTRÄDER SOCIALNÄMNDEN i Mariehamn och jag håller tummarna för att det hittillsvarande avslaget på ekonomiskt stöd för Jennifers livsviktiga cystinosmedicin kommer att behandlas.

Något kostnadstak för kompletterande stöd existerar INTE. Lagen är väldigt tydlig, när den säger att stödet ska ges ”till behövligt belopp” respektive ”i behövlig utsträckning”. Om behovet är kontinuerlig medicinering är det inget snack om att hela det beloppet skulle vara något annat än ”behövligt”.

Jag förutsätter därför att det eventuella beslut nämnden klämmer ur sig denna gång kommer att vara i enlighet med Lag om utkomststöd 30.12.1997/1412 för annars må fan ta bofinken! Jag må ha varit förbannad igår, men beware, jag kan bli ännu ilsknare. Har det gått att få rätsida på hur det allmänna bostadsbidraget i Finland ska beräknas så ska det nog min själ gå att få rätsida även på det här!

Som jag skrev i en kommentar någonstans på Facebook igår:

Det heter faktiskt ”Lag och rätt”, inte ”Lag och fel”. Så gör om, gör rätt! Det är en svårt sjuk människas liv det handlar om, inte en immateriell rättighet i ett bokslut.

VIKTIGT MEDDELANDE TILL ALLMÄNHETEN– framför allt den åländska

ÅLÄNDSKA JENNIFER, 29, lider av en ärftlig, extremt ovanlig sjukdom som heter Cystinosis. Den tar sig många uttryck och ett av dem är kristallisering i ögonen, som om man inte medicinerar med en oerhört dyr form av ögondroppar (Cystadrops, ett s.k. orphanläkemedel; googla gärna) leder till blindhet. En veckodos kostar den obegripliga summan nästan 1.400 euro (fotot är av kvittot för inköpet av EN veckodos). Sådan är alltså den krassa verkligheten för någon med en sjukdom som drabbar 1 av 100.000-200.000.

Synen på vänster öga är redan förlorad och nu är katastrofen för höger öga hotande nära. Varken samhället eller vårdapparaten bidrar i dagsläget till finansieringen av läkemedlet. I Helsingforsregionen finns det enligt läkemedelsproducenten, Orphan Europe, en patient i samma situation som Jennifer. Kostnaden för dennes ögondroppar täcks av en betalningsförbindelse som utfärdats av FPA. Här på Åland är läget ett annat, eftersom utkomststöden fortfarande administreras av kommunerna och socialkontoret i Mariehamn – sannolikt helt i strid med lag – har nekat Jennifer ekonomisk hjälp pga att de anser att just denna, av läkare ordinerade, receptbelagda medicin är för dyr.

Läs med fördel vad som stipuleras i 7 § Lag om utkomststöd!

Tidigare har preparatet omfattats av högkostnadsskyddet, men sedan ifjol gör det det inte. Däremot finns det enligt apoteket hopp om att det så ska göras igen om någon/några månader – men tills dess?? Enligt socialkontorets resonemang förväntas m.a.o. en invalidpensionerad, svårt sjuk, ung kvinna under tiden finansiera en absolut livsviktig medicinering, som på månadsbas kostar nästan 5.600 euro. Vad i hela glödheta helvete liknar detta?! Så här ska det inte få vara.

Jag riktar mig därför till var och en med minsta uns av medmänsklighet: gå med i facebookgruppen Hjälp Jennifer att inte bli blind :( för att se vad just DU kan göra för Jennifer när det sociala skyddsnätet i vanlig, god ordning läcker som ett såll!

Ten Years After – Part Two

SOM MED DET mesta jag gör så är det så att när jag gör det så GÖR jag det, pilflätning inte undantaget. Visserligen blev det därför ett växtstöd till, om ock av något mindre format än det första. Dessvärre innebar det här att jag blev helt utan pil att göra något av och det är en smula irriterande, för just nu skulle jag vara verkligt på hugget att greja mera.

Istället får jag väl gotta mig åt att ännu en av mina sticklingförökningar har gått som den ska. Den toppstickling av ädelsyren som jag för fem år sedan rotade har tagit tid på sig, men i år händer det: den tänker blomma!!

Ten Years After

FÖR TIO ÅR sedan gick jag en pilflätningskurs för välkände och skicklige dansken Steen Madsen. Sedan dess har det inte blivit mycket tillverkat, eftersom mina egna korgpilar inte gett mig tillräckligt med råmaterial förrän i år. Men nu bar det alltså av! Äntligen har jag kunnat tillverka något av lite format av min alldeles egenodlade pil. Och handlaget satt tydligen i, för visst blev det rätt fint, mitt nya växtstöd?

Portalprojekt med pil

EFTERSOM MIN EGNA korgpilar i fjol äntligen producerade en årstillväxt som är något att ha bestämde jag mig igår för att ge en levande pilportal en chans. Även om slanorna är långa blev jag ändå tvungen att skarva från vardera sidan för att få till en böj som de planterade slanorna ska kunna bindas upp mot när – eller jag borde väl säga ”om” – de rotar sig och börjar växa.

Det här kan nog bli riktigt maffigt om jag har turen med mig och rotningen lyckas. Så här till en början har jag surrat en tvärslå mellan de båda portalsidorna för att i görligaste mån hålla dem raka, så även om det är väl tilltagen höjd på portalen får man allt komma ihåg att passa skallen när man passerar genom den!

Knopknåp

TJA, VARFÖR INTE när det är blött, kallt (inte ens 10°) och allmänt ointressant att vara utomhus?

Monkey's fist – apnäve – heter knopen ifråga och ska i det här fallet bli en nyckelring. Metalldelen, den egentliga nyckelringen, har jag faktiskt också gjort själv av grov koppartråd som hamrats styv.

Prima pilar :-)

DET HÄR HAR jag sett fram mot, att mina ”pilskulpturer” från i fjol våras ska börja grönska! Det gör dom alltså nu och det mesta kommer faktiskt i topparna, även om jag visserligen kommer att få sanera stammarna från pigga årsskott.

På en enda säsong har de slanka slanorna kommit en god bit på väg med att växa ihop med varandra där de korsas. Med tanke på hur hiskeligt pil växer kommer det säkert att se himla mycket maffigare ut redan till hösten.

Vilka kap!

DET HAR VARIT en paus i mitt glasarbetande, men som det nu drar mot sommar och jag under vintern funderat ut att jag vill ha några ljuslyktor av kapade flaskor hängande ovanför sittgruppen i min pergola så var det bara att sätta igång.

Fyra enlitersflaskor som det varit olivolja i har nu blivit av med sina bottnar. Jag tog i lite extra och kapade bort hela fem centimeter, för den här flaskmodellen har rätt plana bottnar och då får jag på samma gång fyra prima skålar (eller t.ex. ljushållare för värmeljus, där t.o.m. den större modellen gott och väl får plats).

Riktigt förstklassiga kap må jag säga. Här kommer det inte att krävas mycket efterslipning.

Nu ska det bokashas å »Rucklet»!

DET MAN INTE har i plånboken får man fixa på annat sätt. Under gårdagskvällen satte väninnan och jag igång med att fixa fyra stycken bokashihinkar av material som samlats ihop lite härifrån och därifrån. Visst, det skulle funka med helt reguljära hinkar med lock, men eftersom jag kan och har verktyg ville vi förse våra lite större hinkar (20 liter) med insatssilar och tappkranar. Det sistnämnda för att även kunna dra nytta av det näringsrika lakvattnet.

Idag återstår bara monteringen av sagda kranar. Det ville jag inte göra inomhus inatt eftersom Lim & Tät helst ska användas i välventilerat utrymme.

Kostnaden per hink slutade på under fyra euro. Helt rimligt!

De lever!

I JUNI 2014 städade en av nästgårdsgrannarna i sin trädgård. I den vevan blev jag med småplantor av både det ena och det andra, bl.a. de här två klematisarna. De är fortfarande inte stora hos mig, men i en trädgård som min, där allt är frösått eller förökat med rotskott eller sticklingar, får man vara nöjd ändå. De har överlevt och ser i år ut att växa till sig en smula.

»Mervärdesöglan» goes international

EFTERSOM JAG TYCKER att den skruvade kopparöglan är så himla fiffig har den nu uppgraderats till min butik på Etsy.

Nytt namn har den också fått på kuppen: »The Spoop» – the space saving loop.

Rabarbertajm!!

IMORGON SKA DET bakas. Men jag kan inte besluta mig för om det ska bli den traditionella pajen eller ett recept av modernare snitt, som jag har arkiverat i ett album på facebook. Beslutsångest de luxe.