Annars rullar det på i samma, gamla, vanliga hjulspår. Just nu är jag inne i en höstdepparperiod och tycker att det är väldigt b att leva ensam. Jag är så infernaliskt trött på att jämt vara den enda som kan göra saker. Ja, ni vet, inte ens kunna säga åt någon annan att: ”Du, om jag går och startar en maskin tvätt kan väl du ta och gå ut och tömma komposthinken?” Blä.
Men vad gör man, när de som intresserar mig det minsta sedan årtionden är upptagna? Inte mycket. Det är bara att gilla läget, som det så vackert heter nuförtiden. Nästa funderingar är hur ända in i glödheta helvete det alltid är så att den som ens hjärta inte säger det minsta baBOOM för är den som faller för en?!? Detta, mina vänner, är en av livets verkligt stora gåtor!
Nåväl, trots denna melankoliska sinnesstämning producerar jag för fullt. Bl.a. har jag just slutfört en beställning på fyrtio små vaxade pappersstjärnor och ska strax sätta tänderna i ordern på två stycken av de små trestjärniga mobiler som jag kallar för ”babymobiler”. Frågan är bara hur jag ska göra för att hantera all den inneboende stress jag har. Det verkar stört omöjligt att i luuugn och ro gå från den ena uppgiften till den andra, för jag gnetar på som om livet hängde på det. Jag är nog knäpp.
Här är i alla fall en bild på ett gäng lila-blå-grå stjärnor jag nyss lagt upp på Etsy:
[tags: moravian star, paper, folded, glitter]
Hör du det där med att tömma kompostämbar kan man lika bra utnyttja sina barn till! Vet av erfarenhet! Och de lyder nästan bättre också.. :D H. Pipi
SvaraRaderaVisst, visst... men då blir det inte omrört på samma gång när avkomman fortfarande är för kort i rocken för att få något tryck på röraren. Och då måste jag ju ändå dit och rådda själv ;)
SvaraRadera