Lagom inför jul kom jag över en halv plastkasse med skinnbitar. Inte så stora, men tillräckligt omfångsrika för att gå att pussla ihop. Av den anledningen blev det ett högst personligt fodral åt dotterns iPad, när jag väl lyckades övertala min gamla Bernina att skinn mycket väl går att sy. Jag valde att vända mockasidan utåt så att det skulle bli lättare att få läsplattan att glida in på den glattare läderytan.
Längs kanterna på låsremmen präglade jag in en fusksöm, mest för att bespara min trötta symaskin lite arbete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!