Allt lägre ribba för lycka

MED ÅREN TYCKS det uppenbart vara så att man – jag – placerar lyckoribban lägre och lägre hela tiden och vad är väl egentligen bättre än det? Snart är det kanske helt slut på att känna ett lyckopirr av materiella saker, men än så länge kan jag bli alldeles varm inombords när jag fyndar något som jag länge varit på jakt efter. Som igår, när jag äntligen hittade en lämpligt stor gjutjärnskaffepanna av äldre årgång och som fortfarande är i fint skick, bortsett en liten bula i locket.

Nejdå, jag har inte gått över till kokkaffe :) Den kommer väl till pass när jag kokar upp vatten till min 2-koppars presskanna, vilket jag gör många gånger per dag. Lite mindre skrymmande med en så här nätt liten panna ständigt stående på spisen än en kastrull.