När det hänger på uppfinningslusten

EFTERSOM JAG JUST nu inte har någon annan plats för den nytillverkade »kristallkronan» än i mitt köksfönster måste jag klura ut – och mecka ihop – någon sorts konsol att haka på gardinkornischen, för att utan att behöva borra eller spika kunna hänga den där. Diametern är så pass väl tilltagen att det inte lät sig göras genom att helt sonika haka en krok på kornischen. Kronan måste längre in i rummet än så om den inte skulle slå i innerfönstret.

Efter en smula tankearbete plockade jag än en gång fram rullen med spikband, lådan med bultar, maskinskruvar och muttrar och satte igång. Och kan man tänka sig, det blev rätt på första försöket! Nu hänger kronan stadig som en klippa med god marginal till fönsterglaset.

Eftersom jag har garderat mig för att kunna hänga upp en riktigt voluminös ampelväxt från samma konsol har jag tagit i lite extra med storleken. Men hålen i spikbanden kommer ju väl till pass även i det sammanhanget, eftersom jag då kan flytta S-kroken närmare eller längre bort från fönstret.

Bling's the Thing

JAG HAR LÄNGE velat knåpa en ljuskrona av spikband och allt möjligt krimskrams från lådorna, men av någon outgrundlig anledning har det inte blivit av förrän nu. Jag råkade se ett klipp från ett Strömsöavsnitt från 2008 och blev inspirerad av den »kristallkrona» de gjorde i det programmet.

Jag hade dessvärre ingen galvad kätting av rätt dimension, så det fick bli koppar istället. Först tyckte jag att det var rätt hemskt med kombinationen galvat spikband och kopparkätting/-tråd, men ju mer jag betraktar den färdiga skapelsen, desto mer gillar jag »kulturkrocken». Ja, jag menar att hela härligheten är ändå ett enda hopkok av allt möjligt, från gamla konservburkar till prismor av äkta kristall, så att blanda olika metaller ger väl egentligen bara ytterligare en kitschdimension åt det hela?

Pinsamt nog har jag egentligen ingenstans att hänga den annat än i växthuset, så det är förmodligen så det slutar. Eller så säljer jag helt enkelt bort den. Vi får väl se.

En skruvad eldkorg!

LAGOM TILL NYÅRSHELGEN har jag lyckats kravla mig över motviljetröskeln och plockat fram spikband, bultar, muttrar och verktyg. Äntligen har jag fått till en modifiering av den tidigare konstruktionen för självbevattning så att den nu har blivit den eldkorg den ända från början mera påminde om.

Huruvida jag någonsin kommer att komma till skott och få den målad är en helt annan femma. En enklare väg skulle vara att dränka den i saltvatten så att den börjar rosta istället. Känns just nu som den rätta vägen att gå.

Lagom till jul fick jag lite Pippi

LÄNGE FUNDERAT PÅ, äntligen omsatt i praktiken.

Nu vill det till att jag lyckas sätta mönsterkonstruktionen på pränt också, gärna med beskrivning för andra storlekar också. Samtidigt tror jag att jag ska korta av längden på öronlappen en smula. Vi får väl se :-)

Årets julkort

Mera på mössfronten

MITT I ALLT har jag kört helt fast i mössträsket. Nu med en modell som är superduperbra, med »öronlappar» som skyddar perfekt när vintervinden blåser snål och kall.

Mössan är stickad med dubbla trådar av tunt helyllegarn och i barnstorlek c. 52-54 cm. Som det där lilla extra har jag sytt fast symbolen för Om (bekant åtminstone för alla meditations- & yogafans) på framsidan.

Rykande färsk mössdesign à la Ruckelhäxan

MED ANLEDNING AV att jag fick garn över när jag virkat kanten på min senaste filt och att Finland fyller 100 år i år blev jag inspirerad att designa en mössa (© Nina Backlund, 2017), vars inspiration jag hittade i den huvudbonad som Väinämöinen i Finlands nationalepos Kalevala brukar avbildas i.

Helt rätstickad med bara ett enkelt randmönster av räta maskor är det en modell som är både varm (rätstickning blir ju liksom ribbning på höjden), stretchig och elegant i sitt uttryck.

Avmaskningen för toppen på knoppen blir något alldeles extra med den här typen av stickning. Det vackra i det enkla, kan man kanske säga?

Att jag i samma veva klurat ut hur man ska få till rätstickning utan att behöva sticka aviga varv är en oväntad extra bonus :) Nu återstår det mindre roliga i det hela, att sätta ner stickbeskrivningen på pränt ...

År 2017:s »Ta-daa!»

ALLDELES PERFEKT TAJMAT blev mitt senaste filtprojekt »Rätstickade restgarnsrutor» färdigt precis idag, på Finlands 100-årsdag. Grattis alltså både till vårt land, vårt land, vårt fosterland och till mig själv för den bedriften! Från starten den 10.11 gick jag därmed i mål mindre än en månad senare.

Av alla filtar jag kreerat under senare år är detta den första som är stickad och inte virkad. Just nu känns det dessutom som att det är den jag älskar mest av dem alla.

Lappar, lappar och flera lappar.

Remsor, remsor och flera remsor.

Hopsytt, kantvirkat och klart!

Kanten består av två varv fasta maskor och ett avslutande varv med baklängesvirkade fasta maskor.

Upphängt och hissbart – snart ...

I »RUCKLET» FINNS förutom min egen bostad även en separat, supermysig och fullt utrustad etta. Tanken är att den ska hyras ut snarast möjligt, antingen på långtidskontrakt (om rätt hyresgäst dyker upp) eller på AirBnB-bas. Så långt allt gott och väl, men det något begränsade utrymmet i badrummet har berett mig ett visst bekymmer vad gäller torkmöjligheter. Finns det tvättmaskin måste man ju även kunna torka tvätten någonstans.

Men si, det är på väg mot en lösning! Jag har efter en onödigt lång startsträcka äntligen fått tummen ur och börjat färdigställa en takhängd, hissbar torkställning. Innanför ramen på 60x80 cm kommer det att finnas imponerande 6,6 m tvättlina.

Alla attiraljer finns nu hemma, el-rören som ska bli själva ramen är tillkapade och alla hål är borrade. Nu väntar jag på inspiration för att få det hela hoplimmat och sprejmålat i silver, så att det liknar metall. Sen är det inte långt kvar till sanningens minut och det visar sig om jag tänkt rätt eller helt åt helskotta fel. Nuförtiden är jag alltid lika orolig.

Ett filtprojekt igen då!

DET HAR GÅTT ett tag sedan jag slutförde den senaste filten, så jag har hunnit glömma hur pass mycket jag gnisslade tänder och suckade över detta evighetsjobb. Glad i hågen har jag således kastat mig över ett nytt.

Den här gången ska det bli rätstickade lappar i all världens kulörer. Hur dessa sedan ska sammanfogas med varandra har jag i nuläget inte tagit något beslut om. Kanske syr jag ihop dem, kanske inte. Möjligheten att virka en kant runt var och en och sedan virka ihop lapparna med varandra finns ju också.

Passar samtidigt på att påminna om Cyber Week i min on-linebutik på Etsy 20.11-1.12, då du får 20 % rabatt på totalen vid inköp för 50 € eller mer. Uppge kupongkoden CYBERWEEK2017 när du kommer till kassan, för att aktivera rabatten!

Cyber Week på Etsy 20.11-1.12.2017

Man måste variera sig annars blir man tokig

EFTER ATT I rask takt ha producerat elva – eller är det rentav tolv? – ribbstickade mössor var det hög tid att göra någonting helt annat. Eftersom jag blev ombedd att göra att halsband av knappar fick det bli ett sånt och av bara farten trädde jag ett med färgglada träpärlor också.

Några visa ord på vägen

En avig, en rät, en avig, en rät

Och så är det en till på gång, en grå :-)

Tre på lika många dagar

NÄR JAG SNÖAR in så snöar jag in, det vet alla som följt min blogg ett tag. Den här gången har jag snöat in på att sticka helribbade mössor av helyllegarn, blott och bart pga att jag a) sent om sider lärt mig att lägga upp med s.k. tubular cast on (som ger en helt elastisk uppläggning) och b) hittat ett så snyggt sätt att maska av för mössans kulle.

Fast lite trött på det röda ullgarnet börjar jag de facto bli vid det här laget, så nu ska jag med det snaraste se till att nysta några härvor av annan kulör som jag råkar ha på hög. Däremot har jag ännu inte, märkligt nog och trots tre mössor på raken, tröttnat på att ribbsticka en avig, en rät :-)

Kolla här bara hur fint det blir på toppen av knoppen:

Regnperiodspyssel

DET BARA REGNAR och regnar, vareviga dag. Alla tilltänkta promenader flyter bort och att höstjobba på gården är det inte tal om. Som tur är behöver jag aldrig känna mig rastlös av sysslolöshet – eller sätta igång med storstädning för att motarbeta tristessen ;-) – för är man hemfallen åt hantverksdille är det bara att knåpa på.

Det har blivit ett antal armband av Chinese snake knots (vad nu den knopen kan heta på svenska) de senaste dagarna. Lagom ansträngande syssla när man själv just nu är som vädret, inte i alldeles toppform

En till kunskapsbanken

MAN ÄR ALDRIG för gammal för att ta till sig ny kunskap! Igår hittade – och lärde jag mig – en ny knop, en som kommer väl till pass när jag gör hantverk som involverar rep eller snöre: double connection knot. Vad den kan heta på svenska har jag inte en susning om.

Leonardo & jag

MYCKET HAR VI inte gemensamt, jag och Leonardo di Caprio, förutom ett lyckoarmband i tibetansk stil på vänster handled. För hans del har det åtminstone inte slagit hål i sidan, så jag utgår från att det gör vad det ska även för mig :-)

Höstens första, förhoppningsvis även sista

FOLK HAR KROKNAT till höger och vänster under den gångna sommaren och hittills har jag klarat mig, men nu slog det till. I den vevan kan jag konstatera att en spruta funkar bättre för mig för sköljning av nosen med 0,9 %-ig koksaltlösning än andra mojänger, som nässköljningshorn och sånt där.

Dehydrerar mera!

HAR MAN EGNA tomater ska man laga eget tomatpulver bara man ids! Det är såå gott att ha i all möjlig mat under vintern. Min tomatskörd i år är inget att skryta med, men lik förbannat ska det bli lite pulver av dem också.