Handgjorda etiketter & A:s nya skrivplats

UJ, VILKEN DAG det har varit ... Den började för mig okristligt tidigt och i svältens tecken, eftersom jag skulle på koll av kolesterolet, vil­ket innebär nix mat efter 20.00 kvällen före och inget att dricka efter midnatt. Hemska saker! Och en rätt märklig psykologisk mekanism, att jag en sån här gång blir sååå hungrig på morgonen, när jag i nor­mala fall sällan äter något före 10.

Sen fortsatte det med rus-rus till sjukhusets barnpoliklinik för att häm­ta upp ett recept och lika badaboom vidare till första träffen med fy­sio­terapeuten, som ska försöka göra människa av mig igen. Ett riktigt rekorderligt fruntimmer, förresten, som på fem ynka minuter hajade att det jag har problem med inte är något vi löser med lite knådning av muskler i nacke och axlar. Nejminsann, här ska det bli stenhård träning av avslappning och uppbyggnad av muskelstyrkan i te­ra­pi­bassäng! Jag finner inga ord för att beskriva den tacksamhet jag känner över att äntligen, efter över tio års elände, äntligen verkar ha nått fram.

Nåväl, sedan fortsatte det med flås-flås hem till ”Rucklet”, där hett efterlängtade Knut lovat infinna sig för att åtgärda det som ett såll läckande nya taket av korrugerad plåt under altanen. Knappt hade jag hunnit innanför tröskeln när så sotaren ringer och meddelar att han tänker dyka upp - bara fyra månader för sent, men dock.

Dagen har m.a.o. fallit i småbitar och man kan lugnt säga att för min egen del bidde det snudd på ingenting. Fast lite smått plock till Etsy hann jag ju förstås med. Bl.a. de här små etiketterna:

Jo, sen måste jag också visa hur slutresultat blev i dotterns nya skrivhörna under loftsängen, med mitt ommålade databord, ny men beg. skrivbordslampa och en HELMER rullhurts från farbror Ingvars diversehandel. Observera att det inte är mamma som städat! Tjejen börjar bli stor ...