måndag 8 juni 2009
Usch, ett så ruttet pensionssystem!
IDAG MÅSTE JAG bara få skriva av mig min irritation över nu gällande lagstiftning när det gäller pension i republiken Finland! Jag har i och för sig en lång bit kvar tills det är dags – och längre blir det väl, med den politik som numera drivs. Men eftersom jag av olika orsaker har läst på lite kan jag inte hjälpa att jag redan nu är riktigt jävligt förbannad!!!
Jag råkar tillhöra den generation i Finland vars arbete före 23 års ålder inte räknas in i den pensionsgrundande arbetstiden. Själv har jag jobbat från det jag fyllde 18. Detta innebär 5 förlorade år.
Min generation får inte heller räkna in studier som leder till examen. I mitt fall från 23 till 26 års ålder. Detta innebär ytterligare 3 förlorade år.
Sen drog jag mitt strå till stacken och producerade en ny skattebetalare, som jag var föräldraledig med i 2 år. Nuförtiden är även detta pensionsgrundande tid, men inte vid den tidpunkt det begav sig för mig. Här blev det alltså 2 förlorade år till.
Totalt är jag alltså ”rånad” på hela TIO pensionsgrundande år!!! Hur fan får det vara på det här viset!?! Vad är det jag betalade skatt och socialskyddsavgift för under mina första fem yrkesverksamma år t.ex???
Adderar man sedan det faktum att min generation är en av de värst drabbade när det kommer till utbrändhet och utslagning på arbetsmarknaden, ja, då blir det definitivt inte kul alls. Såna här funderingar – eller ska vi kalla det insikter – gör att man allvarligt överväger vitsen med att arbeta. Poängen är tydligen att vi 60-talister ska jobba skiten ur oss för att förbättra situationen för yngre generationer, men helst ska ha den goda smaken att lägga oss ner och dö innan vi hinner belasta pensionssystemet överhuvudtaget. Skoj.
Jag råkar tillhöra den generation i Finland vars arbete före 23 års ålder inte räknas in i den pensionsgrundande arbetstiden. Själv har jag jobbat från det jag fyllde 18. Detta innebär 5 förlorade år.
Min generation får inte heller räkna in studier som leder till examen. I mitt fall från 23 till 26 års ålder. Detta innebär ytterligare 3 förlorade år.
Sen drog jag mitt strå till stacken och producerade en ny skattebetalare, som jag var föräldraledig med i 2 år. Nuförtiden är även detta pensionsgrundande tid, men inte vid den tidpunkt det begav sig för mig. Här blev det alltså 2 förlorade år till.
Totalt är jag alltså ”rånad” på hela TIO pensionsgrundande år!!! Hur fan får det vara på det här viset!?! Vad är det jag betalade skatt och socialskyddsavgift för under mina första fem yrkesverksamma år t.ex???
Adderar man sedan det faktum att min generation är en av de värst drabbade när det kommer till utbrändhet och utslagning på arbetsmarknaden, ja, då blir det definitivt inte kul alls. Såna här funderingar – eller ska vi kalla det insikter – gör att man allvarligt överväger vitsen med att arbeta. Poängen är tydligen att vi 60-talister ska jobba skiten ur oss för att förbättra situationen för yngre generationer, men helst ska ha den goda smaken att lägga oss ner och dö innan vi hinner belasta pensionssystemet överhuvudtaget. Skoj.
Sparat i följande arkivlådor:
Funderingar,
Jämmer och elände
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!