Ja, vilken är alltså denna, den som tänker blomma först..? Jag tippar på rosa. Men med hänsyn taget till mitt alltid lika nedslående resultat på Lotto kan ni slå er i backen på att det kommer att visa sig att det är den vita ;o)
Annars är jag tyvärr en dålig bloggare just nu. Jag är inne i en flow med mitt författande och tant Solveig upptar såväl mina tankar som timtals av min vakna tid. Av den anledningen blir det inte mycket utrymme kvar till bloggeriet.
Jag har förresten noterat att ni är flera stycken som hänger med i bokens tillblivelse. Jätteskoj! Verkligen :oD Skriv gärna och berätta vad ni tycker!
Eftersom det var ett tag sen jag läste de första kapitlen har jag nu snabbt ögnat igenom alla för att fräscha upp minnet av namn och situationer.
SvaraRaderaJag kan bara säga att jag är mycket förtjust i ditt mustiga språk, persongalleriet och din livliga fantasi. Att huvudpersonen varken är genompräktig, intelligent eller skönhetsdrottning ger berättelsen en extra krydda och Jaana som nu börjar visa en sida som Solveig inte trodde fanns får det hela att ta en ny vändning.
Tempotär också på en nivå som håller intresset uppe och driver historien framåt.
Jag väntar med spänning på fortsättningen.
Tänkt läsa om Solevig under jullovet. Tyvärr är mitt liv fullt av deadlines just nu. Men om jag överlever alla dessa deads så hoppas jag få tid med annan läsning sen, sen, sen...
SvaraRaderaOj, tack Cici, det var idel, ädel lovord det där. Men du, man får kritisera också ;o) Sitter man som jag gör både ensam i stugan och mitt i sjön utan något tillgängligt bollplank är all form av feedback välkommen. Jag kan ju t.ex. göra någon riktig tankekullerbytta, som jag av pur hemmablindhet inte märker trots idog granskning av texten. Och upptäcks rena sakfel är jag mer än tacksam om de påpekas före manuset hamnar hos någon kritisk förlagsredaktör!
SvaraRaderaNu håller jag själv tummarna för att forsen fortsätter brusa, för jag har i princip hela handlingen klar i huvudet. Återstår "bara" att få ner det i bokstavsform ... :oS
Stor tackkram för att du orkar läsa!
Käraste Gunilla, jag, om någon, vet att man inte ska ta stress för onödiga saker! Och Solveigs fiktiva liv och leverne är sannerligen inget som inte tål att vänta eller förbli oläst för all evighet. Men OM du får en stund över för ett smakprov av något eller några kapitel skulle jag uppskatta väldeliga om du tog dig tid att skriva en kommentar eller två. Men tills dess: ta't lugnt, ta en glögg och varva ner så gott det går!
SvaraRaderaDet jag skriver är min uppriktiga mening och hittar jag sakfel eller ologiska händelser kommer jag att påpeka det.
SvaraRaderaOch för det tackar jag å det varmaste på förhand! Blir det någonsin en "riktig" bok av det hela kan du räkna med ett eget ex, det är då ett som är säkert :o)
SvaraRaderaMen nu är det dags för bingen. Solveig och jag har en hård dag framför oss imorgon ;o)
Jag läser och läser och hoppas hela tiden på att det inte ska ta slut....
SvaraRaderaSKRIV!!!
Kramar, Monica
Ska läsa din bok så fort jag hinner!Jag köpte Afrikas blå lilja på Madeira för en massa år sedan. Det stod småkillar vid vägkanten och sålde. Killen frågade om jag ville ha blå eller vit. Efter mycket funderande bestämde jag mig för en vit. Nu har den blommat många somrar och det roliga är att det blev både vit och blå i den lilla klump som han hade grävt upp vid dikeskanten. Så nu blir det spännande med dina färger.
SvaraRaderaKram
Kerstin
Den ljusare knoppen bör ju ha den ljusare blomman.Väntar med spänning på fortsättningen,det kan ju bli hur som helst av detta.
SvaraRadera