”HAR DU HÖRT det och det om den och den?” En fråga som väl inte är direkt obekant för någon. En enkel fråga, men en obehaglig del av det som startar rykten. Rykten som sedan sprider sig som en löpeld genom samhället och som låter ursprunget genomgå en märklig metamorfos på vägen.
Jag är inte mycket för skvaller och ryktesspridning. Jag vill veta vilket som är fakta och vad som är rena fantasier. Därför ringde jag igår ett telefonsamtal. En knapp timme senare blev jag sittande kallsvettig med telefonen i handen. Det jag fått höra var absurt. Det var ofattbart. På Åland? I modern tid?!
Det får inte, som i det här fallet, krävas att man offrar flera år av sitt liv på att processa för sin rätt. Det får inte behövas att man måste dra ett ärende ända till Försäkringsdomstolen på grund av att maktberusade verkställande direktörer inom försäkringsbranschen tillåts fara med direkta osanningar, gång på gång och utan påföljd.
Och nota bene, detta var alltså direkt från hästens mun, utan kringelikrokiga omvägar och om- eller skönskrivningar. Detta var kalla, hårresande fakta, vilket gör att jag tillåter mig att bli tjatig:
Herregud, människor! Hur ska någonting någonsin förändras om ni inte törs öppna näbben och säga ifrån?! Nästa gång kan det vara ditt huvud som ligger på stupstocken. Nästa gång kan det vara du och din familj som tvingas lämna hus och hem. Så du, räkna i så fall inte med min sympati om du nu väljer att tiga still.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!