Mumbojumbo på högsta nivå

DEN 17 OKTOBER publicerade social- och hälsovårdsministeriet sitt nya åtgärdsprogram för utveckling av försäkringsläkarsystemet. För närvarande finns det tillgängligt endast på finska. Det består av myck­et blablabla och förslag, men det som framför allt sticker mig i ögonen är följande:

”Todettakoon, että suurin osa hakemuksista hyväksytään. Esimerkiksi vuonna 2011 työeläkejärjestelmässä kolme neljästä työ­kyvyttö­myys­eläke­ratkaisusta oli myönteisiä päätöksiä. Vakuutuslääkärijärjestelmä, jossa päätökset tehdään pääsääntöisesti kirjallisten selvitysten pe­rus­teella, on perusperiaatteiltaan toimiva ja tarpeellinen. Järjestelmää kohtaan koettu epäluottamus on kuitenkin valitettavan yleistä.”

Översatt till svenska:

”Det bör noteras att största delen av [invalidpensions]ansökningarna godkänns. Inom arbetspensionssystemet var t.ex. under år 2011 tre av fyra beslut i invalidpensionsärenden positiva. Försäkrings­läkar­sys­temet, inom vilket besluten som regel fattas på basen av skriftliga ut­låtanden, är till sina grundläggande principer fungerande och till­räck­ligt. Det är dock beklagligt allmänt med ett bristande förtroende för systemet.”

Visst låter det fiiiiint? Tre av fyra ansökningar godkänns. Men stanna upp en stund och tänk efter. Hur stor andel av dessa tre är an­sök­ningar som godkänns vid första ansökan? Hur många är tvungna att besvära sig till besvärsnämnden för arbetspensionsärenden? Och hur många av dem är ytterligare tvungna att gå till försäkringsdomstolen – kanske rentav ända till högsta förvaltningsdomstolen – innan han eller hon får rätt?

Det skulle vara oerhört intressant att få se faktiska siffror för hur långa handläggningstiderna för de godkända ansökningarna är. Ett år? Tre år? Fem??

Skriv under namninsamlingen mot försäkringsdiktaturen i Finland!
Och med posten idag anlände, som väntat, Aktias (dvs numera Alan­dia-Bolagens) fortsatta krångel med min ansökan om premiebefrielse, som är gjord helt i enlighet med deras egna försäkringsvillkor. Gissa hur trött jag blir ...

Samtidigt kom också den av mig begärda kopian av remissen till second opinion avseende endokrinologisk bedömning. Dock inte förrän jag – inte ett dugg förvånande – varit tvungen att påminna om att jag bett om den.

Men säg mig, varför är jag inte heller det minsta förvånad över att det i denna hela tolv rader långa* remiss finns två rejäla felaktigheter? Bör­jar jag månntro bli lutt­rad..? Det ena felet är dessutom riktigt stort: cystan jag har i epifysen (tallkottkörteln) har i remissen plötsligt flyttat över till kompisen intill, hypofysen.

Slutsats: jag ska nog tacka min lyckliga stjärna för att jag inte gav mig förrän jag lyckades genomdriva den här remitteringen till annan läkare.

* Ironin gick hem där, va’?