fredag 17 maj 2013
Dementi
NEJ, ÄN SÅ länge har jag inte dött. Eller jo förresten, själsligen har jag det. Kroppen är på god väg den med, men ni får tåla er en stund till. Ont krut ..., ni vet.
Sparat i följande arkivlådor:
Blogginfo
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åhhhh...så skönt å få ett livstecken från dig...man blir ju lite orolig när det blir tyst...jag menar du är ju inte den som håller tyst i första taget...! ;-)
SvaraRaderaSteffe
Bra att veta. Att det är krut i dig, menar jag. ♥
SvaraRaderaHåll livsandarna uppe!
SvaraRaderaGlad Pingst, kram, Monica
Jag visste väl att du var av segt virke :)
SvaraRaderaKramen
Monkan
Pingst - Hänryckningens tid!!!
SvaraRaderaA
Du är saknad. Kram!
SvaraRaderaEn liten tisdagshälsnng! Blivit smått manisk och går in flera gånger om dagen och kollar efter nytt inlägg. Men sämre saker kan man väl bli beroende av? Nu är morgonkollen avklarad, vi ses ikväll!
SvaraRaderaLena S
Ps, det verkar som om rankspenatsticklingarna klarat sig, har du plats i något land för prima "perennspenat" , kan det gå att skicka per post månntro? Jag är beredd att testa i vart fall. Ds
Själen, ja, den måste man vänta in ibland annars går det på tok. Ha det så bra.
SvaraRaderaAgneta