söndag 22 september 2013

Efter ett plus kommer garanterat ett minus,
det kan man slå sig i backen på

NOG ÄR DET sen ändå som förgjort! Knappt hinner jag få belys­nings­situationen ordnad i förrådet och beställa utearmatur till entrén förrän det totala mörkret lägrar sig över ruckelgården! Dagen efter att lys­masken varit här och fått upp ett lysrör i förrådet kunde jag nämligen till kvällen konstatera att dagsljussensorn döden dött, antagligen i samband med de våldsamma regn som drabbade Åland förra veckan.

Därför är det f.n. becksvart på gården efter mörkrets inbrott och vore jag lagd åt det vidskepliga hållet skulle jag förmodligen utgå från att detta är ”straffet” för att jag äntligen tog mig råd att dra el i förrådet. Men som jag nu inte är det, vidskeplig alltså, så sätter jag upp det på Mr. Murphys digra konto istället. Jävla karl ...

Raka motsatsen till ”jävla karl” är däremot gode vännen och glade fri­tidsfiskaren J, som än en gång förgyllt min tillvaro med pinfärsk fångst! Tre biffiga abborrar och en vacker, alldeles lagom stor gäddhona an­lände till gården i förmiddags och har nu flyttat in i min frys. Nyfångad vildfisk är en riktig lyx och det kvartskilo körsbärstomater jag gav i ut­byte kändes pinsamt futtigt.


Imorgon är det måndag igen och jag påbörjar min sista vecka som ar­betsprövare. Vad som ska hända därefter har jag i dagsläget inte en blekblå om. Att kunna göra upp planer för framtiden är ingenting att drömma om, för mitt liv är fortsättningsvis inte mitt, utan ligger i hän­derna på snikna försäkringsbolag och okända pap­pers­vän­dar­medi­ci­na­re.

Det är en evig tur att jag begåvats med ett urstarkt psyke, ett nå­gor­lun­da skarpt intellekt och en hyfsad verbal kapacitet, annars ha­de jag varit jordgubbe för länge sedan. Men alla är tyvärr inte lika lyck­ligt lot­tade, utan mals förr eller senare sönder i papperskvarnen. Min själ grå­ter för alla dessa förspillda livs skull – och inte minst för de an­hö­ri­gas.

9 kommentarer:

  1. Så förargligt med din dagsljussensor! Kan du inte tända manuellt?
    Duktigt av dig att kunna rensa fisk - det kan inte jag...här köps det färdiga filéer...
    Kram, Monica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det är det som är det dumma, att det inte går att ställa om dem på konstant tänt, eftersom strömmen matas via sensorn, som av någon anledning har slutat fungera utan att jordfelsbrytaren har brutit strömmen. Det hela är mycket märkligt :o/

      Att rensa fisk är inte svårt, bara ett geggigt göra. Fast jag tycks bli blödigare med åren, för numera går det inte lika lättvindigt att sticka kniven i nacken på den ännu levande fångsten. Som tur är, så är det bara cirka hälften av J:s leveranser som kommer som orensade.

      Radera
  2. Vilken vän! Komma med abborrar som är min absoluta älsklingsfisk men den får man ju alldeles för sällan nu när man bor på en ö! När vi bodde i Stockholm och ofta var i skärgården då fiskade man ju själv - och jag är en fena på att filéa dom (om man får säga det själv). Däremot tillhör inte gädda mina favoriter precis. Äter dom helst inte alls faktiskt.....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, du kan tro att jag är tacksam för vännen J, för priset på vildfisk här ute i havet är förskräckande högt. Egentligen borde jag sätta igång med att fiska själv, men för att det ska vara mödan värt behöver man tillgång till båt ... som kostar kulor ... och så en båtplats ... som kostar ännu mer kulor ... osv. Så istället niger jag djupt och tackar allra ödmjukast när någon annan sköter om infångandet.

      Gädda är en gravt underskattad fisk, hörrudu! Fast, vint kött och bra smak. Alldeles underbar som foliekokt i ugnen med lilla maggen fylld med lite lök, lite dill, en klick smör, salt, peppar och några klyftor citron. Skirat smör med hackat ägg i till det och god potatis - sen är det rena, rama gourmetmaten :o)

      Radera
  3. Fina fisken! Varför kommer ingen med ett sådant lass in genom min grind? Jag såg Kalle Moraeus göra några slags queneller på gäddfärs och fläskfärs. Såg riktigt gott ut.
    Kram /Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gäller att hålla sig med rätt sorts umgänge, det vet du väl? Skämt åsido, så är det lika överraskande varje gång någon ringer och erbjuder pinfärsk fisk. Men desto gladare blir jag vareviga gång :o)

      Gäddqueneller är riktig stjärnkrogsmat, som jag t.v. de facto bara lagat ett par gånger själv. Kanhända blir det en tredje gång inom en snar framtid.

      Radera
  4. Vilken lycka att ha så goda vänner som levererar färsk fisk vid dörren. Fisk är mums. Stekt aborre är rena lyxen.
    Skönt för dig att det är sista veckan på jobbet, men hoppas att det händer något positivt för dig nu efter den här arbetsprövningen.
    Just nu skiner solen i Skåne, det har varit ett underbart väder här några dagar. Jag har fått gjort en hel del i trädgården, mycket gallring av buskar och träd. Skönt.
    Ha det så bra/ Monkan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stekta abborrfiléer med nypotatis, en klick smör och lite finhackad färsk dill ... mm... såå gott! Eller nyrökta, ännu varma abborrar - gudagott! Abborren är utan tvekan en av mina favoritfirrar :o)

      Vi får väl se vad det blir efter att utvärderingen av arbetsprövningen väl är gjord, vilket den ska bli strax efter mitten av oktober. Just nu vet jag egentligen ingenting. I vanlig ordning.

      Här har det varit ömsom regn, ömsom solsken idag, men med passligt uppehåll under den dryga timme det tog för trädfällaren, som tittade förbi för att såga ner alla grenar och stammar till lagom långa vedklabbar. Mer trädgårdsarbete än så har det inte blivit på ett par veckor nu, eftersom förkylningen (som utvecklat sig till en fullskalig luftrörskatarr) satt P för den saken :o/

      Radera
  5. Hoppas du kryat på dig å ätit av den goa fisken.
    Här är det höst regn å ruggigt nu, vill ha vår igen på en gång.
    En varm kram till er vill jag ge.

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!