tisdag 8 juli 2014

Bildbevisning

NÄR DET SER ut så här när man ställer sig på vågen:



... kan man med gott samvete trycka i sig sånt här:



Nålen pekade på 54 när jag ifjol i maj var på röntgenologisk kontroll av min skelettstatus. Eftersom jag äter och motionerar varken mer eller mindre än jag gjort under det gångna året så är det här faktiskt inte bra alls.

Med ett BMI som på ett år sjunkit från 20,8 till 19,1 är jag bara ett halv­kilo från vad som klassas som undervikt hos en kvinna av min ål­der och längd. Not kul.

Någon inte direkt hälsosam process är på gång i systemet och jag be­griper inte hur läkare med någorlunda etik kan välja att blunda för det. Fast den som önskat sig att jag helst skulle försvinna från jordens yta klappar säkert händerna av förtjusning. Bland dessa återfinner vi för­resten med stor sannolikhet också en medicinman eller två ;o)

12 kommentarer:

  1. Hejsan

    Jag trycker i mig allt gott, trots vågens nål visar över 90...haha....inte bra men svårt hålla sig från sötsaker. Hoppas allt bra och en trevlig sommar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. 90 är väl inget på en fullvuxen karl? Och jag har för mig att du är rätt reslig dessutom, inte sant?

      Hoppas allt är någorlunda okej med din hälsa och att värmen inte påverkar ditt mående till det sämre. Fortsatt trevlig sommar önskar jag dig, A och Emma!

      Radera
  2. Här är en som trots att jag rör på mig jämt, varken äter godis, kaffebröd (dricker ju varken kaffe, te eller choklad) eller annat som efterrätter eller dylikt ALLTID varit överviktig. Snacka om att nått i kroppen är fel.....
    KRAM
    Susie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jadu, det är som med väderleken: är det inte det ena, så är det det andra :o/

      Radera
  3. Tja, här är en som går upp sju kilo bara genom att passera ett konditorifönster. Vi kanske skulle byta vikt eftersom jag gissar att du är en bit längre än mina 1.61. Jag pratade med min syster om arv och vi frågade oss varför man alltid ska ärva sådana gener som viktproblem, tunt hår, dubbelhakor etc. Men det är ju märkligt att du jämt ska falla mellan stolarna hos alla läkare. Det är inte alls bra att minska i vikt som du gör. Lite reservfläsk behöver man faktiskt ha.
    Kram /Kerstin

    SvaraRadera
  4. Haha! Jag är exactemente lika lång som du, dvs 1,61. Eller åtminstone var jag det vid senaste mätningen, som jag inte kan minnas när den gjordes. Antagligen har jag pga osteoporosen krympt lite sedan dess.

    Lilla A brukar också beskärma sig över att hon fått ärva vars och ens förälders mindre bra anlag, medan de som kunde varit något att ha inte förts vidare. I viss mån ger jag henne rätt, men inte hela vägen :o)

    SvaraRadera
  5. Jag kan järna ge dig lite av min vikt nästan det dubbla av din är 162.Jag har inte lyckats få ner vikten.Här har vi en väldigt varm sommar just nu.Kring 30 varje dag sista veckan så det är skuggan som gäler.Hoppas att ni har det bra där på ön.Varma sommarkramar till er.

    SvaraRadera
    Svar
    1. 30°?! *puh!* Tack, jag lider alldeles tillräckligt när det börjar gå över 25°. För mycket och för lite, av vad det än vara må, skämmer allt.

      Radera
  6. Innan jag fick mitt första barn vägde jag 48 kg och såg tämligen benig ut med mina 166 cm. Jag kunde trycka i mig vad som helst utan att gå upp i vikt, vilket jag då beklagade.
    Efter barn nummer ett behöll jag två av de sexton kilona jag gått upp under graviditeten. Detsamma upprepade sig efter det andra barnets födelse men efter barn nummer tre bar det av i en faslig fart uppåt på viktskalan. Vilket jag beklagade, för det kändes rätt lagom med att ligga runt 52-54 kg. Däremot är jag ganska frisk av mig (knack, knack) så det får väl gå ändå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ack ja, detta med vikt ... Sedan det här inlägget skrevs har jag tappat ytterligare det där halvkilot, så nu är jag statistiskt underviktig. Fortsätter det i samma takt kommer det inte att finnas mycket kvar av mig om ett år :o/

      Paradoxalt nog väger jag flera kilo mindre nu än före jag blev med Lilla A. Helgalet!

      Radera
  7. Jag skulle tippa på att orsaken till din viktnedgång är borrelian. Den tar ju helt väck matlusten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hm, tror du så? Tja, varför inte? Borrelios har så många konstiga symptom och sena effekter att det väl inte vore konstigt om den här viktnedgången är ytterligare en i raden. Att jag sedan enligt medicinarna inte längre anses ha borrelios är förstås en annan femma och om huruvida man fortfarande kan ha borreliabakterier på lur efter X antal antibiotikakurer lär väl de lärde tvista i all oändlighet. Men att något orsakar ett konstant stigande kortisolvärde i blodet och en konstant nedåtgående vikt, det är obestridliga fakta.

      Radera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!