torsdag 24 juli 2014

Ruckelhäxan reflekterar över hur världen är full av trevligt folk man ännu inte har träffat

EFTERSOM JAG I rask takt håller på att utvecklas till en tvättäkta grumpy old woman, med en minst sagt kantstött tro på mänskligheten, är kvällar som gårdagens sådant som jag verkligen behöver: en enkel sommarmiddag med helt nya människor, som visade sig vara en precis så angenäm bekantskap som jag föreställt mig.

L – för mig dittills endast känd som läsare här på bloggen – och hen­nes J har minisemester här i ”utlandet”, i akt och mening att upptäcka land­skapet per cykel. Eftersom det alltid är kul att få ett fejs till blogg­kom­mentarerna föll det sig helt naturligt att invitera herrskapet på en bit mat å ”Rucklet”.

Men gud i London, så varmt det har blivit! Tack och lov blåste det näs­tan ingenting, så det gick att vinkla parasollet utan risk för flyg­ka­ta­strof. Lilla A, som jobbat hårt hela dagen i smällhettan, däckade i skug­gan medan jag dukade och förberedde.


Min första tanke, att grilla finländsk korv i grytan på gården, fick stryka på foten till förmån för hemrökt sik med franskinspirerad potatissallad, eftersom gode vännen W så lämpligt fått gott om fisk och frikostigt de­lat med sig. Herrskapet fick även smaka på åländska ölet ”Delikat” från lillbryggeriet Stallhagen och jag tror det föll dem på läppen.

Det hela avrundade vi med kaffe, en skvätt av krusbärslikören jag gjor­de ifjol och kvällens pièce de résistance: blåbärsmoussebakelser med nyplockade smultron från gården. Och som vanligt pratade jag för mycket ... *suck*


Förutom det trevliga sällskapet innebar besöket även en välbehövlig påfyllning av bränn­vins­för­rådet inför årets likörproduktion. Det gäller ju att passa på när det går att få taxfreeleverans ;o)

I år ska jag inte göra om fjolårets misstag och försöka mig på att an­vända finländsk Koskenkorva, utan återgår till gammal, hederlig Ab­so­lut. Koskenkorvan ger likören en inte särskilt angenäm bismak, medan Absolut inte smakar någonting annat än ... hm... starkt?


Få se hur det ska gå för L & J med deras cyklande idag. Prognosen sä­ger 31° kl. 15:00, så jag skulle då inte vilja vara ute på hoj i gas­san­de sol. För egen del nöjer jag mig med att jag hann klara av disken tidigt i morse, för temperaturen är redan nu, runt tiosnåret på för­mid­da­gen, uppe och nosar på 26°.


För mitt vidkommande blir det skuggläge och inte många knop den här dagen, det är då ett som är säkert. Värmeböljor av den här digniteten är, för skruttiga tanter som mig, inget att leka med ;o)

6 kommentarer:

  1. Så kul att träffa bloggvänner IRL, som man säger!
    Och vilken middag du bjöd på! Det både lät och ser förföriskt gott ut!
    Nej, värmeböljan är inget att leka med, hade jag inte haft baden här, så vet jag inte...
    Lite svalare kan man väl få önska? Och kanske lite regn?
    Även om man inte ska klaga...
    Må väl och ta det lugnt, kram, Monica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jovisst får man önska sig liite svalare väder! Det blev för mycket det här, när det väl kom :o/

      Radera
  2. Har kollat igenom din blogg du har så fint blommor å en massa gott.Här är det också VÄLDIGT varmt längtar efter ett fint regn å svalare dagar man står nästan inte ut i den här värmen. Det är ju skugga som gäller, å stickning är det man får anstränga sig med.Varma sommarkramar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur klarar du av att sticka i den här hettan?! Jag blir så klibbig om händerna att garnet inte glider. Sticka - eller virka - är för mig en helt otänkbar syssla under en sådan här värmebölja.

      Radera
  3. Vilken ö, vilket ruckel, vilken bloggerska och vilken middag! Milda makaroner, hon gjorde vår vistelse till ett par lysande varma dagar. Först själva upplevelsen, så trevliga både ruckelhäxan och hennes lika trevliga dotter. Middagen, strålande god, lyxigaste resturangmiddagen, allt åts till goda mmmanden och mer mmmanden. Herr J hade inte det minsta skam i att rent bokstavligen sopa rent på faten. Drickat till gick heller inte av för hackor.... Dagen därpå svettades vi på cykelturen talandes om kvällen innan. Så fantastiskt att träffa människor som man är genuint intresserade av och som ger så mycket tillbaka. ta åt dig Nina! Ön Åland överraskade på många sätt och vi har massa obesvarade frågor. Nu ska vi sätta likör, herr J inspirerades och köpte hem Absolut så nu står första omgången med hallon i fönstret och mår gott. Precis som vi, fast vi sitter i skuggan på terassen! De allra vänligaste hälsningar L&J

    SvaraRadera
    Svar
    1. Himmel, vilka överord ... Vore det inte för att det är så fruktansvärt varmt pga vädret, ja, då hade jag nog rodnat så att kinderna börjat ytkoka.

      Hallonlikören blir säkert mumsfilibabba. Under förutsättning att ni kan hålla er i skinnet åtminstone till slutet av hösten eller början på vintern förstås :o)

      Hoppas ni hittar hit till skärgården igen någon gång, nu när ni kan vägen!

      Radera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!