Efter ett par timmars ihärdigt huggande med tyngsta järnspettet var händerna skinnflådda och inte ens den första betong-, sten- och armeringsjärnsklumpen helt borta. Konklusion: jag kommer inte att lyckas med projektet utan hjälp. Här är det dynamit/pikmaskin/vinsch som gäller.
Där järnbågarna t.v. stått till ingen nytta, eftersom jag har en torkvinda, ska det planteras något istället. Men t.v. får jag nöja mig med vad befintliga rabatter erbjuder, som min nya, väldigt ensamma planta av kaukasisk förgätmigej. Helledudane, vilka ljuvliga små blommor!
Och stäpplökarna i ”långa rabatten mot gatan” går inte av för hackor. De får gärna bli fler, för jag gillar effekten av såna här alliumbollar, som liksom svävar ovanför övriga växter.
Som ett extra plåster på mina såriga händer svängde jag ihop en kladdkaka på kvällen. Disken fick Lilla A ta, för det gör &#$@§& ont att med huden avskavd till köttet (under plåstren) stoppa tassarna i hett diskvatten.
Idag ska jag inte spetta. Inte gräva heller. Men när – om – jag lyckas avlägsna torkställningseländena ska de möjligtvis få nytt liv som portaler/klätterstöd för någonting.
Jag tycker att den gamla torkställningen till tvätten var jättefin! Torkvindor gillar jag inte! Då måste man ju sortera tvätten i storleksordning...
SvaraRaderaMen jag tycker synd om dig för dina sårade händer! Hoppas att du får hjälp att få bort dem!
Kram, Monica
Nja, man kan nog inte ens med god vilja påstå att den gamla torkställningen är fin. Den gröna färgen flagar och rostangreppet är avsevärt.
RaderaDessutom underlättar den inte direkt gräsklippningen, eftersom det blir fyra ben att snirkla runt istället för torkvindans enda. Att hänga tvätt på den senare är väl en vanesak, kan jag tänka mig. Jag tar per automatik all "småtvätt" först, på de innersta varven, och sparar lakan och sånt till sist.
Händerna ser för jä*liga i ut, det är då visst och sant. Men blåsorna helnar lite varje dag, så snart är jag helt fit for fight igen :o) För att få bort torkställningen gör jag nog bäst i att vänta på förstärkning; en kompis med stor bil med vinsch får komma och göra ett par smarta drag eller så har en annan erbjudit sig att hjälpa till med handgrävning.
Brunnera och allium...verkar vara min trädgård! Inga blåsor i händerna här men en avbruten tumnagel efter att ha tappat greppet om en tung kruka. Attans ...jag som tänkte måla naglarna till mitt kalas. Men nio och en halv nagel är inte så snyggt.
SvaraRaderaKram/Kerstin
O, ja! Jag är helt förälskad i min lilla nykomling, brunneran 'Dawson's White' :o) Brokbladiga förgätmigej skulle jag bra gärna vilja ha fler. Det finns visst en sort som heter 'Jack Frost', som också har ursnygga blad. Den måste jag försöka få tag på.
Radera