söndag 18 december 2016

Julig produktutveckling

JAG GÖT NÅGRA ljus igår igen, bl.a. i ett par tyska ölflaskor som jag kapat topparna av. Som dekor ville jag ha jutesnöre och ett snyggt lacksigill, men det sistnämnda lyckades – som vanligt – inte så där över hövan bra. Vem lyckas någonsin göra såna där bokmärkessnygga sigill?? Inte jag i alla fall :-/


Efter lite grunnande kläckte jag utåt kvällen den briljanta idén att istället göra fusksigill av traditionell trolldeg. Då blir ju dessutom färgvalet oändligt, eftersom de, om man vill, kan målas eller lackas när de är färdigtorkade.


Historiskt sett har jag dock alltid tyckt att trolldegen blivit väldigt kornig av saltet, så den här gången gjorde jag lite annorlunda. Jag kokade helt enkelt upp vattnet och tillsatte salt tills lösningen blev mättad och mer salt inte löste sig i vätskan. Därefter i med oljan och vetemjölet. Tadaa, en perfekt, smidig deg!

Recept som räcker till c. 40 st »sigill»:

75 ml vatten
c. 25 ml vanligt bordssalt
c. 5 ml neutral olja
150 ml vetemjöl

De färdiga alstren torkas i ugnen på en så låg temperatur att man inte riskerar att ytan får färg. Jag kör 50° och hellre lite längre tid för att vara på de säkra sidan. Vänd gärna på föremålen efter ett tag, så blir torkningen jämnare.

2 kommentarer:

  1. Åh, blir lätt avundsjuk på din kreativitet, eller rättare sagt allt du hinner med. Smart med trolldegssigillet, hopplöst med lacksigill. Det enda tips jag har med det är att man skall inte göra dom på paketen utan på typ smörpapper för sig. Och sen klistra på, för att öht ha nån chans att få till det bra på julklapparna.
    De allra vänligaste hälsningar Lena

    SvaraRadera
  2. Nånå, nog hinner även du med en hel del vad det verkar :-) Och social är du också i en helt annan utsträckning än vad jag är, som blir alltmer eremit i takt med att åren går. Med den utvecklingen ökar faktiskt tiden för kreativt pyssel i en oroväckande hög grad.

    Jag provade faktiskt med både bakplåtspapper, glasskiva och bakplåt innan jag gav upp med lackandet. I alla tre fallen tenderade lackfanskapet att fastna alltför mycket, för att sedan gå sönder när jag försökte få loss det. Direkt på klappar har jag ALDRIG vågat försöka ...

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!