En gumma åt gubben

Nyckelgubbe

»NYCKELBARN» HAR MAN ju hört talas om, men här har vi en riktig nyckelgubbe. Ska jag nog försöka mig på att göra en gumma också.

Gubbar i »Rucklet»!

SOM JAG SATT vid mitt köksbord och bände lite planlöst på en stump koppartråd, så där som det blir ibland när ingenting konkret är under tillverkning, så upptäckte jag med ens att det ju höll på att bli en gubbe. Något senare, efter ett dyk ner i lådan med träpärlor, var han klar. Ett utmärkt halsbandshänge – kanske på en tunn läderrem? – för den som gillar accessoarer men inte är hemfallen åt glitter och glamour ;-)

Och hur det nu bar sig så fick han redan nu på morgonen en kompis:

Kronjuveler av koppar :-)

SÅ HÄR BLEV det, halsbandet jag behövde kulpinnarna till för att kunna förse det med pärlor:

Lite putsning till med stålull ska det nog bli och det gäller även de här armbanden i samma stil:

Burn baby, burn!

HADE NÅGON SAGT mig när jag skaffade den att jag idag skulle använda min crème brûlee-brännare till att tillverka egna hattpinnar med kulor i ändarna hade jag garvat häcken av mig. Så icke idag. Piece of cake att få till exakt det jag behöver för halsbandet som är i vardande! Man blir aldrig fullärd, det är då visst och sant.

Vårgrönt är dagens tema

DAGEN BÖRJADE MED lite hantverkeri; ett armband av silverfärgad koppartråd och gröna glasstenar.

Baksidan med sina dubbelspiraler är minst lika dekorativ som framsidan:

Och till sen frukost/tidig lunch fick det bli en smoothie av den gröna modellen. Morot, äpple, spenat, lite spirulina, en gnutta kanel, en skvätt av mitt hemlagade flädersaftkoncentrat och naturell joggis blev överraskande fräscht och gott tillsammans.

Åt mor och mor åt.

MITT FÖRSTA BESTÄLLNINGSJOBB på glasarmbandsfronten, en rödvit skapelse med mässingstråd:

Spin off blev en tilläggsbeställning på ett likadant åt lillflickan i familjen. Visst måste man ju få vara lika fin som mamma? :-)

Och på tal om mammor så är det morsdag i Finland idag, en tilldragelse som passerar helt obemärkt hos mig i ”Rucklet”. Finare morsdagsfrukost/lunch än en sån här smoothie med gott & blandat från kylen blev det inte. Kocka fick jag dessutom göra själv.

glas + metall = SANT

IGÅR VAR JAG flitigt igång med tråd, tänger och ... färgglada stenar av glas. Tre armband blev det och dem har jag bestämt mig för att kalla för Happy, eftersom jag blir glad av färgerna, av känslan i handen när man stryker över det helt släta glaset och av materialen som sådana, båda favoriter. Och visst blir man glad av att titta på dem?

Enastående pianomusik för en stressad nutidsmänniska

0:00 - River Flows In You
3:07 - Kiss The Rain
7:21 - Spring Time
11:38 - Maybe
15:39 - When the Love Falls
18:57 - Because I Love You
22:27 - Love Me
26:33 - Time Forget
31:31 - If I could see you again
34:57 - Fairy Tale
37:39 - Hope
40:29 - It's your day
44:10 - Passing By
48:47 - Dream a little dream of me
51:00 - I...
55:12 - The Days That'll Never Come
58:22 - Reminiscent
1:01:37 - Farewell
1:04:06 - Sky
1:09:22 - Painted
1:12:52 - Till I Find You

Det växer!

JAG HAR DENNA vår, precis som vanligt, handlat en kruka ekobasilika från livsmedelsbutiken i akt och mening att förse mig med sommarens behov av plantor. Det finns nog ingenting enklare att toppsticklingföröka än basilika. Knips av med toppen under tredje, fullstora bladparet. Bort med detta och även det ovanför och så rakt ner i jorden. Klart!

Så här frodigt börjar det se ut nu. Läget för utplantering i växthuset eller omplantering i större krukor närmar sig med stormsteg.

Följande bild visar en groddad kärna från en ekologisk citron. Jag hittade en film på YouTube där en kille visar hur man tar det hårda ytterhöljet av kärnan, lägger den inre mellan fuktiga hushållspapper i en plastpåse som placeras mörkt och väntar ett par-tre veckor. I min hand ligger resultatet: en kärna som utvecklat en stadig rot och skjutit en grodd, där man redan skönjer anlagen till hjärtbladen. Nu ska de små liven i jord och sen ska det bli intressant att se hur det går.

Utomhus går det också bra just nu. Ifjol stack jag ett antal stjälkbitar från multiflorarosen 'Valdemar', en alldeles ljuuvlig klätterros som blommar oavbrutet juli-augusti. Och kolla här hur det ser ut efter vintern! Fyra stycken pinnar som samtliga håller på att veckla ut finfina blad!

Kopparfebern stiger

JAG FORTSÄTTER ROA mig kungligt med trådar och tänger. Hokin vet om jag inte borde lära mig att löda i koppar också, för jag anar möjligheterna :-)

Här har vi två damarmband gjorda av spirallänkar av olika modell. Riktigt dekorativa, if you ask me.

Tre stycken ringar till har också fått sin patina nu. Pärlorna består av rödmelerad sten. Den riktigt fläskiga statement-ringen gillar jag själv, även om sannolikheten är högre för att jag bär den tunnaste.

Och här har vi morgonens alster: ett herrarmband som omväxling, gjort av sammanlänkde råbandsknopar av koppartråd. Det här var lite pyssligt att få ihop, så jag känner mig faktiskt en smula nöjd.

Helt insnöad på koppartråd

MINNS NI RINGEN och armbanden av koppartråd jag visade i ett nyligt inlägg? Nu har jag äntligen fått hem preparatet jag väntat på för att kunna patinera dem. Så här blev ett par av armbanden, överst här på bilden, och under dem ett alldeles nygjort, som ännu inte badats i kaliumsulfid:

Och ringen – plus några till – fick det här utseendet:

Koppartråd (eller vilken böjlig metalltråd som helst) fascinerar mig just nu. Möjligheterna känns oändliga och jag önskar just nu att dygnet hade minst dubbelt så många timmar. Här en katt som hänger på ett halsband av tunn lädersnodd med glidknutar, så att man kan välja om man vill bära den kort eller lång:

Egentligen borde jag för länge sedan ha börjat med vårarbetet ute i trädgården istället för att sitta inne vid köksbordet och vrida metall, men av någon okänd anledning har den rätta lusten vägrat infinna sig i år. Med försommarvärmen, som förhoppningsvis snart kommer för att stanna, ökar den kanske så småningom ..?

Shit happens – revisited

NU VAR DET dags igen. Samma elände som för drygt tre och ett halv år sedan, då jag hade bott i kojan ungefär åtta år.

Det börjar bli hög tid för Mariehamns stad att ta sig en grundligare titt på hur det egentligen står till med avloppssystemet i anslutning till min fastighet. Fast på påskharen tror jag inte heller.

Det går med lust och olust

DET VAR I mitten av september ifjol jag med möda och besvär skrapade bort all gammal lack från ett litet Aaltomöblemang. Hela långa vintern har de stått och väntat på att jag ska få tummen ur och idag hände det äntligen. Hårdvaxoljebehandling på gång, sent om sider:

Som den periodare jag är så är det egentligen inte alls snickeri- eller målningsarbeten som inspirerar just nu. Nänä, bijouteritillverkning står klart högre i kurs! Min egen vänsterarm börjar bli rätt välprydd:

Senast ut är sådana här wrap-around-armband av tunna läderremmar räddade från ett utrangerat bälte med lås av hamrad koppartråd från el-ledningsstumpar som annars fått gå i soporna. Det sistnämnda ska patineras bara preparatet jag behöver dyker upp med posten någon gång:

Ett par silvriga, skruvade örhängen virade jag också till härom morgonen; lätta, nätta och faktiskt riktigt klädsamma.

Var är våren?!

IGÅR TORKADE JAG vittvätten utomhus i härlig vårvind och solsken. Idag är det omväxlande regn och snö.

Lika bra att knåpa på inomhus. Det har blivit lite metalltrådsarbeten den senaste tiden. F.n. använder jag koppartråd. Föremålen ska patineras så att de nästan liknar antikt silver, men jag har ännu inte fått hem medlet man behöver. Här några smakprov:

Lite kombo glas-metall har det också blivit, som det här setet med armband och matchande örhängen:

Tråden är av mässing och baksidorna är minst lika snygga som framsidorna:

Istället för vårstädning

SOM VANLIGT HOPPAR jag av och an mellan olika former av hantverk. Efter en kort period med ”juvelerararbete” med tråd och tänger har jag raskt (eftersom jag fick slut på metalltråd ...) gått över till skinn. Här några pinfärska armband av olika modeller:

Bland trådsmyckena jag nyligen knåpat ihop återfinns de här blommiga örhängena av hamrad, silverfärgad koppartråd med krokar av äkta silver. Dem gillar jag själv!

Och blommiga örhängen för mig vidare till sånt som växer, på riktigt. Här en bild på rotbiten av ingefära som nu börjat spira riktigt bra. Det ska bli spännande att se om jag lyckas odla fram något som medger skörd också, sen framåt hösten.

Det spirar och Ruckelhäxan virar

I SÖNDAGS, DVS för fyra dagar sedan, fick jag äntligen tummen ur och sådde det lilla jag behöver förgro inomhus i år: fyra sorters tomater, fyra sorters paprikor, gurka och squash. Idag kan jag konstatera att gurkan har bråttom, för två av fem frön har redan grott!

Sen är jag överlycklig över att, efter ett hantverksuppehåll på tolv oändliga dagar, igår ha fått klartecken av kirurgen att börja använda högerhanden igen precis så mycket som själv mäktar med! I morse vred jag därför ihop ett par örhängen av silverfärgad koppartråd som sammanfogats med tunntunn tråd av äkta silver; öronkrokarna är även de av äkta silver. Lite så där keltiska i sin framtoning, inte sant?

Ingefära på burk

EFTERSOM INGEFÄRA GILLAR värme och hög luftfuktighet tänker jag att det här sättet att rota en bit bör funka: en förgroddad rotbit till hälften täckt av jord inuti en glasburk. Under jorden har jag ett tunt lager mossa som hindrar den från att rinna ner i dräneringslagret av lecagrus. Innan jag satte korken på burken vätte jag jorden runt rotbiten med knappt tre matskedar vatten och det räckte tydligen. Efter ett dygn kondenserar det redan fint därinne :-)

Odla egen ingefära

DET KÄNNS SOM jag kommer att ligga lågt på odlingsfronten i år, men för första gången någonsin ska jag åtminstone ge mig på att odla egen ingefära. Groddningen verkar i alla fall lyckas. So far, so good med andra ord.

Sidbyte

DÅ TAR VI höger istället nu då, från vänstersidigt tångtrauma till tendovaginitis stenosans (triggertumme) till höger. Omväxling förnöjer :-)

Aj, som tusan!

Fuskemaljering ... eller vad vi nu ska kalla det

MED NÅGRA STUMPAR bindtråd och nagellack i olika nyanser kan man enkelt piffa upp en levande krukväxt som för tillfället inte står i blom på naturlig väg. Effekten blir nästan som emaljarbete, men med en klart mindre arbetsinsats :-)

Mera mössor med blommor

Blommor och blader gör människan glader

HÄROMDAGEN FYNDADE JAG mig på Emmaus ett litet verktyg för tillverkning av garnblommor. Ett antal ”pottmössor” virkade av helyllegarn har jag i lager sedan tidigare. Så tja, tänkte jag, man har ju faktiskt inte roligare än man gör sig.

Ruckelhäxan vardagsfilosoferar

ATT ÅLDRAS KAN jämföras med den gradvisa förlusten av ett par älsklingsjeans, de som inte ens från början var precis av modernaste snitt.

Det börjar lite försiktigt med att benfållarna drabbas av en viss fransighet; inget som påverkar funktionaliteten men definitivt det estetiska intrycket.

Småningom infinner sig nästa tecken på förfall: tyget börjar se aningen nött ut på knäna. Nåja, det håller nog ett tag till, tänker man. Man är väl fullblodsoptimist och vad gör väl det att modellen är totalt urmodig! Men plötsligt en dag finns det ett HÅL på det ena och lappningstiden har infunnit sig.

Knappt har man klarat av denna första reparation förrän även nästa knä når bristningsgränsen. Fram med lapp och symaskin igen, samtidigt som man med viss fasa noterar att tyget ovanom den föregående lappningen visar tecken på en icke önskvärd trådslitenhet uppe på låret. Ajaj, det är illa, men ännu ingen katastrof.

Det går ett tag, oklart hur länge, eftersom det i viss mån är avhängigt av användningsfrekvensen. Men plötsligt, vid en av tusentals knäböjningar som detta älskade plagg tvingas utstå under sin levnad, händer det som inte får hända: tyget slits itu, från söm till söm rätt över låret.

Men skam den som ger sig så lätt! Finns det liv finns det hopp. Fram med saxen och bort med det andra benet också, för visserligen duger de fortfarande som shorts. Men handen på hjärtat, hur ofta har man glädje av ett par sådana? Egentligen?

Nåväl, det går ett år eller två. Mest ligger de i skåpet till glädje för ingen alls, men får då och då komma ut och lufta sig när trädgården behöver ompyssling och det vid sällsynta tillfällen råkar vara tillräckligt fint väder. Visst håller de fortfarande ihop också, så där lite med ett kvidande nödrop.

Under resans gång nöter sekatören hål i båda bakfickorna, det återstående tyget får permanenta fläckar som inte går bort och en vacker dag gör man det där sista, avgörande knäböjet som spräcker tyget där akteröver. Slitaget har passerat gränsen för det reparabla och nästa anhalt är soptunnan.

R.I.P.

Tuschteckningen gjorde jag 1982, dvs för snart 35 år sedan. Jeansen på teckningen är sedan länge borta, men tavlan har jag kvar!

Ny teknik i »sockfabriken»

JUST NU ÄR det sockstickning som gäller. Enfärgade, randiga, kortskaftade, långskaftade, ankelmodell, olika ribbningar och så nu: helixstickning. Den tekniken innebär att man har flera färger på gång på samma varv, vilket resulterar i en smalrandning i spiralform men som ser ut som det skulle vara hela varv. Coolt!

FINLÄNDSKA MEDBORGARE: SKRIV PÅ!!

 
 

Ruckelhäxan är trigger happy ... not :-(

JAHAJA, NU SER det inte bättre ut än att jag dragit på mig vad som kallas för trigger thumb på högra handen. Detta är ju verkligen yippie-kay-ay för någon med ett brinnande hantverksintresse som jag :-(

Tänka sig, att man ska få vara frisk och glad preciiiiiiis hela tiden! *ironisk* Få se vad ortopeden jag har fått tid hos den 8.2 kommer att säga om/göra åt saken.