Ett bindande avtal

VI HADE EN deal, Lilla A och jag: om hon ordnade lingonriset skulle jag binda hennes tärnekrans till luciatåget idag och hon skulle själv binda en åt sin bästis.

Stommarna gjorde jag av ett par tunna äppelkvistar per krans. Det var tur att jag av någon undermedveten orsak lämnade några vatten­skott när jag beskar fruktträden i somras ;o)



Det närmare meterlånga håret har Lilla A haft i flätor under natten och imorse, när hon löste upp dem och kammade ut dem med fingrarna, fick hon världens finaste änglakrus. Nädå, de blå örhängena sitter inte i idag.


Det går åt mer lingonris än man tror till en huvudkrans. För två använ­de vi snudd på en full, löst packad plastkasse. En hel kasse finns kvar, så jag kan faktiskt binda en lite större krans som juldekoration till ”Rucklet” också om andan faller på :oD

Det är förresten bra att tänka på att inte skövla ett stort område när man hämtar ris. Bättre att plocka lite här och lite där, så blir naturen glad. Och riv inte av riset, bryt.