”Surt ...” sa trastarna

KÖRSBÄREN BÖRJAR MOGNA. Med detta följer flockar med glupska trastar av alla de slag. Med glupska trastar följer fara för vin­bärs­skör­den. Men i år snuvade jag dem på kalaset! Ett helt halvt durkslag var den enorma mängd min enda buske gav den här sommaren. Men det var i alla fall jag som fick dem, inte fåglarna.

De sista jordgubbarna plockade jag också och de var inte heller många. Det har på det hela taget tills vidare varit en usel odlings­som­mar. Det inte vädret ställt till med har myrorna skött med den äran istället :o/

Därför är jag glad för att den frösådda pionvallmon faktiskt vuxit till sig riktigt bra och nu gått i blom. De delar säng med opievallmo, som finns här vid ”Rucklet” sedan tidigare.

Idag är det lågtryck över Mariehamn. Mulet och dant, fast rätt varmt. Hjärnkontoret har ända sedan tidig morgon känts för trångt och inte blir det bättre av vetskapen att jag imorgon bitti ska utsättas för nöjet att genomgå en gastroskopi.

Gissa en gång vem som ska be om att bli fullpumpad med allt sedativt de kan uppbringa! Med mindre än det kommer ingen i närheten av mitt svalg med en plastslang med en diameter på 10 mm. Och vore det upp till mig skulle de med förtjusning få ge mig full narkos.

Usch. Vill inte! :o(