Sen var det dags för dagens eldprov: mitt livs första (och förhoppningsvis sista) gastroskopiundersökning, vars syfte är att verifiera eller utesluta att mina konstiga vitaminbrister och andra lurigheter kommer sig av en ”tyst” celiaki.
Med åren har jag blivit fegare, så jag hann knappt säga: ”Goddag, goddag!” åt den trevliga personalen på endoskopimottagningen innan jag begärde att få bli totaldäckad innan slangen skulle köras ner i krävan.
Inga problem med den saken. Hopp upp på britsen och in under filten. Lite lokalbedövningssprej i svalget och tjoff! in med en kanyl i armvecket. Sen var jag borta och har inget minne av själva undersökningen och provbitsknipsandet, som enligt uppgift lär ha varit klappat och klart på sju minuter blankt.
Men vilken tur att jag förvarnade om min känslighet för sedativer! Normalt trycker de in 3 mg Dormicum. Mig gav de 2 mg och på det snarkade jag närmare trekvart :o)
Efter ytterligare sisådär femton minuter hade jag kvicknat till ordentligt. Då låg utlåtandet färdigt på bänken och det vara bara att traska hem igen. Lite vingligt gick det, det erkänner jag, men i halsen känns det knappt att någon varit ner och råddat.
Så till den som oroar sig för att vara med om en gastroskopi vill jag säga: glöm det! Hellre en gastroenterolog i halsen än en gynekolog mellan benen. Och de får faktiskt hellre göra en hel jävla långfilm av min mag- och tarmkanal än att jag gör en till magnetröntgen av hjärnan.
Kanske personalen också tycker att det är lugnast med patienter som sover sött. Utvärderingen verkar ju i alla fall visa att allt är som det ska. Vad blir nästa steg?
SvaraRaderaPratade med banken i dag och för att dom ska kunna hjälpa mig måste jag ha en fyrsiffrig kod, som jag inte har en aning om att jag har. Måste alltså ge mig till stan och banken för att handgripligen kunna föra över pengarna.
Säkert är det lättare för vårdpersonalen att man nannar kudden och inte håller på och är besvärlig ;o)
RaderaDen visuella inspektionen var inte helt oväntat utan anmärkning. Men nu var det ju inte för den saken som de ville kolla insidan, utan för att knipsa åt sig provbitar lite härifrån och därifrån. Med hjälp av dem ska de kunna avgöra om jag har en s.k. tyst celiaki, dvs en glutenintolerans som inte ger några vanliga symtom, som t.ex. mag- och tarmproblem. Den "tysta" celiakin kan däremot leda till icke-fungerande upptag av t.ex. D-vitamin. Nu är det alltså vänta 3-4 veckor på laboratoriesvaret som gäller.
Hu, vad krångligt det blev med bankaffärerna :o( Det hade jag inte kunnat föreställa mig ens i min vildaste fantasi, när det hos min nätbank går att girera kosing kors och tvärs i Europa utan mer åbäkande än med en vanlig inrikesbetalning. Se i vart fall till att du hittar på något kul samtidigt, när du nu ändå ska till staan! Och ingen panik. Ta det när det passar.
Vad skönt att höra att du fick sova dej igenom allt! Känns bra att veta att lights-out börjar vara en allmän metod vid gastroskopi!
SvaraRaderaPipi
Himla skönt! Och så pass luddig var jag att jag tamigsjutton inte ens minns att de stoppade något i munnen på mig, dvs bitplattan med hål i som slangen förs in genom. När slangen gick ner tycker jag mig minnas att jag hostade till ett par gånger, men sen var det go'natt för resten av tiden.
RaderaLåter mycket behagligare än när min man beskrev hur dom gjorde hans gastroskopi...
SvaraRaderaSjälv skulle jag absolut också kräva att få bli sövd...
Ha det så bra, kram, Monica
P.S. Boken är utläst och överlämnad till syrran! D.S.
Det är tur att inställningen inom vården har förändrats under senare år. Förr var det aldrig tal om att låta folk få sova sig igenom eländet, så det var väl det din stackars make råkade ut för :o/
RaderaHoppas syster din inte blir alltför besviken på Solveig. Alla har vi vår individuella smak när det kommer till litteratur - och den enas syn på vad som är humor behöver ju alls inte sammanfall med den andras.
Har gjort gastroskopi och i vaket tillstånd...och det var det överjävligastehelvite jag varit med om...har gjort cippop och ljumskbrock och det var rena lisan i jämförelse...aldrig mer i vaket utan nästa gång om det blir så kommer jag att kräva att få bli "nattad"...huuuuh...får rysningar bara jag tänker på´t...
SvaraRaderaSteffe
Uj, uj, stackars dig! Men det måste väl ha varit ett tag sedan? Jag har fått för mig att man numer alltid blir tillfrågad om man utöver den lokalbedövande sprejen i halsen också vill ha lugnande. Men vad vet jag? Det kanske är olika på olika ställen, som med så mycket annat.
RaderaTa inte ut en massa oro i förväg brukar jag alltid säga till alla som går och oroar sig för något som ska hända eler kanske kommer att hända. Det är lättare att säga än att göra, men du ser. Det här gick ju som en dans!Och vad skönt att ha det bakom istället för framför! I dag kan du verkligen njuta och ta det lugnt!
SvaraRaderaKram, kram
Kerstin
Nåja, inte hade jag oroat mig så där över hövan för själva undersökningen. Det jag gruvade mig lite inför var om det skulle stöta på patrull när jag begärde att bli nattad. Icke desto mindre är det skönt att det är över :o)
Radera