MEN NU FÅR det väl för fan i våld ändå räcka?! Efter att i nästan fyra år ha kämpat som en vettvilling för att äntligen få en korrekt diagnos på och förklaring till alla märkliga och stadigt ökande symptom jag har träffade jag under sena eftermiddagen idag ytterligare en utredare i raden här på rehab.anstalten, en psykiater, som tammefan inte kan vara slug på ens den mest mikroskopiska av fläckar.
När nu äntligen min minst sju år (!) gamla neuroborrelios har uppdagats, och det äntligen hittats en förklaring till varför jag mår som jag gör, och jag så sent som igår talade med en vettig endokrinolog på ÅUCS, som var hundra procent säker på att det är borreliosen som är boven i dramat, då kliver detta fullfjädrade UFO in på scenen och bröstar upp sig. Efter en timme, som till merparten ägnades åt hummande, pillande på tangentbord och bläddrande i papper, harklar sig fanskapet och hävdar, å det bestämdaste, att det är mycket tänkbart att mina symptom är av psykosomatisk natur och att det då skulle hjälpa med antidepressiv medicin.
Jamen vad i hela, jävla, rödglödgade helvete?! Hur satans många gånger ska jag måsta tjata om att jag inte är deprimerad och inte har några psykiatriska fel??
Förlåt alla svordomar, men den här gången klarar jag ärligt talat inte av att lägga locket på längre.
Jag har hypotyreos,
jag har C-vitaminbrist,
jag har D-vitaminbrist,
jag har osteoporos,
jag har artros och
jag har sekundär neuroborrelios.
Men ett psykfall är jag inte!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är ju tur i alla fall att du blir förbannad och inte deprimerad av en sån diagnos. Hoppas att han fick veta vad du tycker.
SvaraRaderaJodu, förbannad är jag, ännu idag också! Men det är ju mitt normaltillstånd sedan fyra år, så det är väl i grund och botten inget ovanligt med det. Fast någon diagnos var det där igår inte. Det var bara ett kvalificerat sätt att peta in en ny käpp i pappershjulet, vilket som bekant rullar lite dåligt.
SvaraRaderaTja, vad säger man??!! Det är väl det enklaste sättet att slippa ifrån en patient när man är oengagerad och hellre vill göra något annat.Och psykosomatisk förresten.Det ordet vill jag vända på ibland.Hjärnan kan säkert orsaka fysiska symtom men fysiska symtom påverkar alltid hjärnan. Klart att man kan bli lite deprimerad om man har ont överallt, det passar säkert in på alla han möter på ett rehab.Därifrån till depression är steget långt. Förresten, jag kom att tänka på en användbar diagnos som dök upp från veterinärer ibland när jag arbetade med djurskador. DVF = det vete fan
SvaraRaderaKram /Kerstin
How about *STOR SUCK!!* ..? Och ovanpå det kasta lite saker och sparka ihjäl en tall? DVF skulle alla gånger vara en mer användbar diagnos än korkad tvärsäkerhet, och den fick mig att minnas "diagnosen" FFF, som används inom det människomedicinska området: Fat, female and forty.
RaderaJust nu sitter jag och morrar över planeringen, som innebär att jag måste bli här en hel natt på planksängen + påföljande dag pga att den halvtimmeslånga s.k. slutdiskussionen är förlagd till 09:30 på fredag morgon. Inga fler programpunkter den dagen, men planet hem går först 16:00. Yihaa ... så imponerad jag blir.
What? Du är nog det minst deprimerade människa jag känner! Förbannad och urless och trött kanske, men inte deprimerad! Där skulle nog min diagnos -hysterisk- då kanske passat bättre? ;)
SvaraRaderaOch suck.. Hem först på fredag? Fast egentligen förvånar det mej inte. Be att få medicinen och sen kör du upp/ner hela burkjäveln på valbart ställe på detta ufo. Jag orkar inte heller vara snäll i mun. Nånstans går gränsen och den passerades rejält för några eoner sen när det gäller din "undersökning".
Pipi
Jovars, att klassas som lite grann hysterisk kan jag hellre gå med på. Hysterisk över att det fått gå fyra år utan att jag fått rätt diagnos/någon hjälp och nu JÄVLA HYSTERISK över att detta UFO ställer allt som hittills åstadkommits på ända.
RaderaFörbannad? Ja, såinihelvetesjävlaurförbannad så orden inte räcker till.
Urless? Oja, det är bara förnamnet.
Trött? Jomenvisst, sörru! Men det har man faktiskt sin fulla rätt att bli för mindre.
Och några jävla små, rosa piller med skåra i mitten ska de inte tro att jag tänker plocka i mig. Det kan de fetglömma!
Vilken semester du fått,fast hade ju vrit bra med ett annat stäle än där.Tur att du har humöret i alla fall.Jag skulle då inte paja som du.varma julkramar till dig.
SvaraRaderaEn tiodagarsresa till Madeira hade suttit bättre, det kan jag skriva under på när som helst ;o)
RaderaDet är bra att din - berättigade - ilska inte dödat din humor! FFF, det gillade jag!! :-)
SvaraRaderaDet är konstigt men alla psykologer eller psykiatriker jag stött på (jobbade på apotek en gång i tiden och såg en hel del) verkar dom mest störda människor som finns. Dom är absolut helknäppa och behöver förmodligen stoppa i sig massor av rosa piller själva!!
Hade det inte varit för min galghumor, som lever i högönsklig välmåga, så hade jag blivit skvatt galen för länge sen.
RaderaDe psykologer jag träffat under resans gång har faktiskt varit helt vanliga, vettiga mänskor. Men ett par kufiska psykiatriker har jag hunnit med, så där instämmer jag helt och fullt med dig. Fast ingen har varit så kufisk som den här senaste i raden. Han behåller sin plats på prispallen hur lätt som helst.
Håller med Susie! Hur ofta hör man inte att de hade psykiska problem själva och blev så intresserade av ämnet (Läs:sig själva)att de pluggade vidare"för att hjälpa andra i samma situation". Som vanligt finns det ett och annat undantag men de är svåra att hitta.
SvaraRaderaSom spön i backen står de inte, det är ett oomkullrunkeligt faktum (jag gillar det där adjektivet, men får användning för det alltför sällan, hehe).
RaderaJag känner egentligen bara två psykologer, inte någon psykiater, och den ena är min yngreson och den andra är hans fru, min sonahustru. Två mycket normala människor. Ska jag vara riktigt korrekt är sonen numera vidareutbildad till psykoteratpeut, men lik förbaskad väldigt normal.
SvaraRaderaLåt mig replikera som så här: tacka din lyckliga stjärna och alla eventuella gudar du tror på att sonen med fru hållit sig till psykologbanan, med eller utan påbyggnadsutbildning. Och börjar någon av dem någon gång andas om att plugga medicin för att bli psykiatriker: låna en bok om voodoo och gör ditt yttersta!
RaderaHaha, ska ha det i minnet!
Radera