SKÄMT ÅSIDO HAR jag inte mått så hyvens de senaste dagarna. Första veckan var a walk in the park, men sen kickade tydligen effekten av ceftriaxonet in på allvar.
Ont i ryggen.
Ont i tummarnas leder.
Ont i handlederna.
Ont i revbenen.
Ont i höftlederna.
Ont i knäna.
Ont i fötterna.
”Influensaömmande” muskler.
Allmän obehagskänsla i hela kroppen + ett envist huvudvärksembryo.
Och kallt, infernaliskt så, på eftermiddagar/kvällar.
Tar inte det här rävgiftet död på de små spiroketdjävlarna så vete fåglarna vad som ska till för detta. En kärnvapenladdning genom ”bakdörren”..?
På plussidan kan nämnas att jag till slut lyckats prata mig bort från en inneliggande kanyl och blir istället stucken varje dag. Mycket bekvämare! Rekommenderas för den som i likhet med undertecknad har schyst ”rördragning” att tillgå :o)
Du ser ju inte alltför välmående ut! ;) Men hoppas det tar skruv nu, sent om sider! Slängde iväg ett snabbmejl till dej. Svara när du orkar! Ingen panik!
SvaraRaderaPipi
Som tur är visar fotografierna endast hur jag känner mig, inte hur jag verkligen ser ut. I alla fall inte ännu ;o)
RaderaHoppas du fick ordning på länkkrånglet.
Jag håller verkligen tummarna att medicineringen ska vara verksam! Men det kanske är ett bra tecken att du reagerar, då gör säkert "skiten" det också!!
SvaraRaderaKRAM
Susie
Tack du! Jo, enligt infektionsproffsen i Åbo är sannolikheten hög för att det går så här under pågående behandling. Så, tja, det är väl bara att ta ett stadigt bett i skenan, stå ut och satsa sina sista cent på att rävgiftet gör vad det ska.
RaderaDet gäller väl att se det humoristiska i eländet, även om det inte finns så mycket att skratta över. Fast lite rolig ser du ut.
SvaraRaderaOch du är säker på att du inte har åkt på influensan?
Utan galghumorn i behåll är det lätt gjort att drabbas av Den Stora Vanmakten. Personligen tycker jag bäst om nummer tre av dessa tre mug shots. Jag är lite lik Hulken, inte sant?
RaderaNäpp, en rekorderlig influensa av det välkända slaget är det inte tal om. Inte heller en traditionsenlig förkylning. Detta är Spirochetes vs. Ceftriaxon i en kamp på liv och död, med en t.v. okänd utgång.
På morgonen vaknar jag och mår helt som vanligt (Nåja, så gott som då, om vi ska vara petiga. Plus att vad som numera är "vanligt" inte är detsamma som för tio år sedan.) Sen gör jag mitt dagliga besök på med.pkl, får min cocktail och Pling! sätter "influensan" igång ett par timmar efteråt. Fast grön i nyllet har jag t.v. inte blivit ;o)
Behandlingen kanske äter upp skiten du har då du känner av den.Det vore ju bra.Jag blev lite orolig när man inte sett tecken på flera dar.Nu har vi snart vår,härligt.Kramar till er.
SvaraRaderaJapp, ytterligare belägg för att alla gamla uttryck stämmer. Ont ska med ont fördrivas. Det måste bli värre innan det blir bättre, osv.Jag hade en permanentkanyl en gång som vållade mig mer smärta än själva operationen, men svårstucken som jag är, försökte jag härda ut, men till slut gick det inte. Kan göra jäkligt ont, faktiskt! Men om du nu mår dåligt så hoppas jag att de små inkräktarna mår ännu sämre,i stort sett är döende och sjunger på sista versen. Kram på dig! /Kerstin
SvaraRadera