torsdag 14 mars 2013

Om att gå upp i varv

 

I FÖRRGÅR FICK jag med ens nog av stickning med yllegarn. Istället fiskade jag ur lådan med bomullsgarn upp början på en mormorsruta, som ska bli en sån där dubbel grytlapp som jag gjorde ett flertal av under fjolåret (leta i spalten till höger upp etiketten ”SÄLJES” för att kolla in dem).

Mellan virkvarven har i övrigt de senaste dagarna gått åt till kor­res­pondens med rehabiliteringsanstalten Petrea i Åbo, till att författa en formell anmärkning till överläkaren därstädes och till att formulera en lååång skrivelse till den gode (?) doktor, som är föremålet för min an­märkning. Ja, jösses ... Jag kan ärligt talat inte dra mig till minnes en enda sak som gått så där helt rätt från början under den nu drygt fyra år långa fars som min sjukfrånvaro urartat i.

Eller jo, förresten! Nu far jag med osanning, för en sak har gått rätt: koordinatordoktorn inom primärvården tog i augusti ifjol utan vidare diskussion det labprov för borrelia-antikroppar jag föreslog. Men i öv­rigt ... *suck!*

Det är därför som sånt här gör mig på lite extra gott humör:


Sk*t samma att jag fått nytt efternamn, för det är ändå budskapet som är det viktiga :o) Stort tack för denna högst oväntade mark­nads­föring, du Föglöbo!

Och idag har jag tid bokad hos AMS, för att fyra år försenat påbörja planeringen av min yrkesinriktade rehabilitering. Trist bara, att jag ännu tre månader efter slutförd rehabiliteringsundersökning inte har ett komplett, korrekt läkarutlåtande att visa upp :o( Fast det är ju klart, formellt sjukskriven är jag faktiskt ända till 1 juli, så det hinner kanske bli ordning med den saken tills dess? Och idag är det – jippii! – bara fem dagar kvar av den tredje, tunga antibiotikakuren!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!