fredag 15 mars 2013

”I brist på bröd får man äta limpa”

KANONVÄDER DÄR UTE, men bästa promenadkompisen har dragit till Island, av alla ställen. Som om vi inte skulle ha polarkyla så det räcker på den här ön? Men kul för henne förstås.

Och så har hon faktiskt lämnat både karl och hund efter sig, båda i be­hov av motion, så det löser sig nog ändå. ”I brist på bröd får man äta limpa”, hehe :o)

***

Gårdagens möte på AMS blev en intressant (?) upplevelse.

Igår var det den 14 mars. I rehabiliteringsplanen i läkarintyget från Pe­trea ingår att jag ska utredas av en s.k. arbetspsykolog. Kanon! Borde ha gjorts för över ett år sedan, men då nekade Pensions-Alandia (som sen dess har roat sig med att byta namn till Alandia Pensionsförsäkring) den åtgärden. Ett yrkesvägledande samtal på två à tre timmar skulle jag få, tack så jävla mycket.

Men nu finns det ändå en hake.

En seriös hake.

I den sysselsättningsplan som författades under gårdagen står det att undersökningen och bedömningen av min arbetsförmåga ska göras ”när det finns en ledig tid; senast 31.08.2013”. Men ... min AMS-hand­läggare upplyste mig om att psykologen sannolikt inte kommer att hin­na träffa mig före sommaren eftersom hon är seriöst överbokad, och sen blir det ju, som handläggaren konstaterade, semestertider.

Just så, ja.

Enligt läkarintyget är jag arbetsoförmögen t.o.m. 1 juli. Så hur går det då, om en arbetspsykologisk undersökning ännu inte gjorts före det..? Same procedure as always, skulle jag tro: papperskrig, mera pap­pers­krig och så ett par besvär ovanpå det.

Ja, jösses ...

Men idag är det fredag. Vanligt folk ska kanske roa sig hej vilt på Ma­riehamns litteraturdagar eller rentav ute på etablissemang. Själv ska jag slå mig lös med lite antibiotika och an­nat gott och blandat i pil­ler­väg och börja fila på en anmälan till Valvira. Tänk, att det fortfarande finns en instans jag inte behövt vända mig till förut.

Trevlig helg, hörni!

2 kommentarer:

  1. Det verkar som om det är en "never ending story" för dig stackare!
    Bara tanken på att hamna i din sist gör mig alldeles matt. Jag hatar nämligen "överhögheter" och har alltid haft väldigt svårt att acceptera att andra ska lägga sig i, eller bestämma över mig eller över huvud taget ha åsikter om mig och min person!
    Men...TROTS detta, ha en riktigt trevlig helg!!
    Susie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har en teori, om ock en helt obekräftad sådan. Jag tror nämligen att det är så, att om man en gång vågat sticka ut hakan och visat sig från sin "besvärliga" sida, då förses man i det fördolda med en röd flagg eller med en för offentligheten osynlig skylt med varningstext i fetaste Arial mot illande gul botten.

      I Den Stora Maktens korridorer, på det finländska fastlandet, händer många skumma ting som sällan eller aldrig når den stora populasens medvetande. För den, vars målsättning är att piska sin egen agenda framåt, finns många ryggar att krafsa. I Lilla Ankdammen, på Åland, har detta vuxit till en veritabel nationalsport.

      Alla är insyltade med alla, högt och lågt, och att undvika att trampa på ömmande tår eller få sig en knuff ut i kylan av välvässade armbågar är som att försöka ta sig ner för en störtloppsbacke utan skyddshjälm och stavar. Håller du inte tungan rätt i mun bär det hastigt ut i periferin - där tävlingsledningen konstigt nog glömt bort att rigga upp det obligatoriska skyddsnätet.

      Håll tand för tunga, rätta in dig i ledet och se till att du passar in i det fyrkantiga hålet trots din avvikande form! Det är det enkla receptet för att undvika problem, och vad dessa tre punkter beträffar, så har väl lilla jag inte direkt levt upp till hört och lytt :o) Därmed får jag den behandling jag anses förtjäna.

      Detta är den fullt plausibla förklaringsmodellen till hur i hela helskotta precis allt kan lyckas gå åt helvete för en enda liten människa. Men, som sagt, t.v. inget mer än en teori. Och en teori som det knappast kommer att gå varken att bekräfta eller vederlägga.

      Radera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!