söndag 12 januari 2014

För den som sitter och ondgör sig och tänker illvilliga tankar

JAG HAR FÅTT antydningar om, att det är märkligt att jag, som de fac­to framlever mina dagar på en inkomst som understiger vad som be­traktas som exis­tensminimum i Finland, har en dotter som ska få ge sig iväg på ett år som utbytesstudent någonstans i Europa. Det borde ju vara en eko­nomisk omöjlighet enligt somliga förståsigpåare.

Jovisst, om det var så att jag skulle bekosta det hela själv, då stäm­mer det utan tvekan. Men nu är det inte så, och det är inte ens spikat att flickan får åka förrän jag är säker på att finansieringen går att ord­na.
  • En del av de nödvändiga slantarna kommer från barnbidraget, som jag med blod, svett, tårar och j**ligt mycket upp­fin­nings­ri­ke­dom lyckats spara under ett antal månader; pengar som egentligen varit öron­märk­ta för delfinansiering av ett körkort åt flickebarnet.
  • En del är mina egna pensionspengar, som jag hellre avsätter på det här, eftersom jag inte ens vet om jag kommer att leva så länge att jag får någon glädje av dem själv.
  • En del är resultatet av Lilla A:s egen sparsamhet och som­mar­jobb för en usel lön.
  • En del hoppas vi kunna tigga oss till i form av sponsorering från väl­vil­liga företag och organisationer, som tycker att det är värt att på det här viset belöna en gymnasieelev som tar skolan på största allvar och befinner sig i Topp 10 %-skiktet på sin års­kurs.
  • Och till slut: en del kommer att bestå av den ynkliga peng, som är den ersättning jag som författare får för att jag gjort mina böcker, såväl e-böcker som ljudbok, tillgängliga för digital ut­låning.

Så känner du att du vill sponsorera att Lilla A:s dröm om ett ut­landsår blir verklighet kan du faktiskt göra det helt utan kostnad för dig. Det är ba­ra att låna* så många av mina digitala bib­lio­teks­böck­er du vill, och det fina i kråksången är: du behöver inte ens läsa/lyssna om du inte vill, det räcker med att låna.

Lilla A tackar å det allra varmaste!

*) och det går bra på Åland, i Sverige, Finland och på Island

Ha en skön söndag! Själv stickar jag vantar, för nu har vin­tern plötsligt kommit till ön :o)

10 kommentarer:

  1. Nu hänger inte jag med alls! Var det inte genom Rotary som hon hade fått ett stipendium? Då är det väl de som pyntar det mesta och då kan man väl inte bara byta organisation? På "min tid" ( fast jag åkte aldrig ) så var det väl YFU och något annat som gällde och då stod organisationen för resan och förberedelser i form av språkkurs, värdfamiljen för mat och uppehälle och föräldrarna för fickpengar och försäkringar. Funkar det inte så nu?
    A

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nåjo, det är det som det är det konstiga i det hela, att det bland dem som ansökt här på Åland kallats för "stipendium", men vari detta stipendium ligger har jag inte lyckats utröna.

      Det jag hittills fått reda på är, att det är mängder av kostnader involverade: hög arrangemangsavgift, svindyr försäkring, kostsamt kavaj- och prylpaket, obligatoriska skolningstillfällen inför utbytesåret samt resor till och från dessa (som är på fastlandet), resor till/från värdlandet och transfer till rätt ort när man väl kommit till landet m.m.

      Att RYE Finland dessutom inte lyckats konkretisera vilka de faktiska kostnaderna är, utan uppger en sak på en webbsida, en annan på en annan, gör inte att förtroendet ökar precis.

      Själva antagningshanteringen har dessutom varit under all kritik. Först en intervju i Mariehamn i början av november, efter vilken Lilla A omsider fick veta att, ja, lokalklubben har valt henne. Men då dök det plötsligt upp något som inte framgått tidigare. En till intervju, med distriktet på fastlandet, innan något skulle vara helt säkert. Den intervjun dröjde ända till 19.12 och sen fanns det summa sex vardagar kvar fram till 31.12, då alla ansökningar ska ha inkommit till Rotary enligt deras regler.

      Men hela jul- och nyårshelgen gick utan att Lilla A ens fick den länk hon behövde för att kunna göra den grundläggande on-line-registreringen av sig som sökande som, om det funnes någon som helst logisk följd, borde ha varit det som först av allt gjordes, i ett mycket tidigare skede.

      Det är nämligen först när den är gjord, som studenten kommer åt självaste ansökningblanketten på typ 15 sidor på engelska, bl.a. finstilt, juridisk facktext, som för gemene man skulle vara så gott som obegriplig även på svenska.

      Till denna ska det sedan bifogas dies und das; läkar- och tandläkarintyg, utlåtande från studiehandledare eller rektor i skolan, elevens egen skriftliga presentation av sig själv (på korrekt engelska), föräldrarnas skriftliga presentation av sig själv (på korrekt engelska), fotografier av olika slag osv. Inget man svänger ihop på en kafferast, om jag så säger.

      När Lilla A äntligen fick tillgång till formuläret hade deadline redan passerats med > vecka, plus att det dykt upp extra kostnader som inte framkommit i informationen.

      Sammanfattningsvis kan jag säga så här:
      Från föräldrahåll känns det inte direkt tryggt att släppa iväg sitt minderåriga barn på ett helt skolår i utlandet, när det sannerligen inte funkat organisatoriskt ens på hemmaplan. Det är garanterat klokare att gå via proffsorganisationerna, som inte ägnar sig åt annat än den här typen av verksamhet. Ideellt arbete i all ära, men min erfarenhet säger mig, att man får mer valuta för pengarna om man är beredd att betala lite extra.

      Radera
  2. Jag förstår inte varför du ska behöva redogöra för vad du gör med dina pengar!!! Jag blir nästan arg...
    Vem är förmäten nog att ifrågasätta? Grrr!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men så här är det ju alltid, det vet du väl vid det här laget, Monica? Det finns alltid människor, som tror att de vet så himla bra hur saker och ting ligger till. Och alltsomoftast utan att ha en suuusning om någonting. Vad vet de vilka prioriteringar andra tvingas göra för att få det att gå ihop? Nada, noll, ingenting. Men vet, de gör de.

      Radera
  3. Hejsan

    Jo jag känner igen det där att man alltid skall behöva redovisa vart stålarna går och allra helst i de lägen där man lånar eller där man får. Det kan verka klurigt för andra när någon ibland säger man inte har råd och vips dyker det upp pengar. Men de som inte vet vart pengarna kommer ifrån får ju först ta reda på innan de påstår.
    Ni har verkligen kämpat för pengarna och hoppas nu hon kommer i väg, men Om hon inte gör det så är du inte mindre omtyckt mamma för det.....hon kommer förstå i så fall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och här har vi en man med huvudet påskruvat på den plats där det förväntas återfinnas! All heder åt dig!

      Radera
  4. Eftersom det inte handlar om allmänna medel har du ingen som helst anledning att berätta för andra hur du har, eller inte har, fått ihop pengar till studieåret.
    Jag hoppas i alla fall att Lilla A kommer sig iväg och får ett helt underbart och lyckat studieår i annat land.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har helt rätt, både betr. mitt behov av att redovisa och förhoppningen om att hon faktiskt ska få komma iväg.

      Vad det förra anbelangar, så skrev jag ovanstående för att få ett slut på tisslandet, tisslandet och ryktesspridningen på ort och ställe. Får folk veta hur det ligger till kan dom kanske ägna sig åt mer väsentliga saker än att ifrågasätta andras levnadsomständigheter?

      Radera
  5. Jag bara suckar... Varför kan en del aldrig prioritera det positiva i tillvaron. T ex att säga "Vad roligt!" i stället för gnäll och misstro.
    Kram /Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja, vad ska man säga? Missunnsamhet tycks alltmer bli en del av den normalmänskliga naturen. Folk gläds villigt åt andras MOTgångar, sällan åt det som går bra, det har du väl märkt? Se bara på den eskalerande mängden "förnedringsprogram" på tv till exempel, som produceras i underhållningssyfte! Ett bevis så gott som något för min tes.

      Radera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!