”Jak talar syy språåk. Vänska pest!”

ÄR DET NÅGON av er som skickat iväg en avkomma på utbytesår med Rotary? Vilka erfarenheter har ni? Mina, så här långt, är inte direkt överväldigande positiva, snarast motsatsen. Maken till rörigt, oor­ga­ni­serat, logistiskt skruvat och försenat handläggande är nog svår att tråla fram. Det lutar starkt åt att Rotary får vara. Faktiskt. För det finns andra alternativa organisationer. Faktiskt.

Nåväl, här har det alltså gått dagar åt att försöka reda upp en helt osannolik oreda, boka läkar- och tandläkartider, försöka få grepp om vilka de reella kostnaderna kommer att bli (t.v. misslyckat försök), fylla i blandspråkiga on-line-formulär osv. Jag håller på att få totalfnatt. Och hörni, vilken tuur att jag behärskar såväl svenska som engelska och ett visst mått av finska:

Jopp, så där ser det alltså ut när man som utbytesstudent från en­språ­kigt svenska Åland ska registrera sig. Najs, va? Och det blev vär­re. På en del registreringssidor var texten uteslutande på finska. Yessiree!

Men det om det. Nu ska vi inte reta upp oss ytterligare. Det har jag under den senaste veckan gjort så det räcker för minst ett utbytesår framåt. Här kommer istället bild på det sista(?) paret vantar av lo­vik­ka­garnfyndet häromsistens. Inga äkta lovikka med upp­vikt mudd den här gången, för nu börjar det bli ont om material.

By the way, så funderar Lilla A på att ändra från Italien till Portugal för sitt utbytesår. I annan regi än den ovan nämnda. Hur tycker ni det låter? ”Alla andra” skandinaviska utbytesstudenter prioriterar framför allt de stora engelsktalande länderna, så por que não Portugal? Mamman – jag alltså – gillar ju i alla fall landet ifråga riktigt mycket ;o)