onsdag 5 mars 2014

Men som det kan bli!

HÄR TRODDE JAG i förrgår att jag skulle få blodstörtning eller en in­farkt. Istället är det Lilla A, 17, som sedan igår ligger intagen för kon­ti­nuer­lig hjärtövervakning pga en vilopuls som plötsligt pendlar mellan 100 och 120. Själv är jag bara avlöst ett par timmar för att få något i ma­gen och kanske ta en tupplur efter en låång natt på me­di­cin­av­del­ning­en. Hur kan sjukhussängar få vara så in i vassen obe­kvä­ma ..?

21 kommentarer:

  1. Ja, passa på att vila om du kan, hoppas det går bra för Lilla A

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, jag lyckades faktiskt domna bort en dryg timme och med Lilla A ska det nog reda sig även om hon ligger kvar en natt till.

      Radera
  2. Oj då, hoppas det inte är något allvarligt. Har Lilla A haft problem förut?

    Monkan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej då, Lilla A har aldrig haft några som helst problem med hjärtat tidigare. Misstanken är nu, att detta har utlösts av vaccinationsprogrammet mot hepatit A och B som hon startat. Immunförsvaret går på höga varv, som i sin tur leder till att pumpen bör det. Men en sådan hjärtklappning som hon har nu, tre veckor efter fösta injektionen, är inte en normal biverkning, så det är bra att de håller noga koll på henne.

      Nu tillbaka till hospitalet.

      Radera
  3. Svar
    1. Ingen fara! Flickan är i goda händer och har t.v. inga andra symptom än hiskelig hjärtverksamhet.

      Radera
  4. Håller tummarna för att det ordnar sig snabbt för din dotter!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, det gör hon, jag och dagarnas upphov också!

      Radera
  5. Struma kolla det.Hoppas att det reder till sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Redan kollat + ett batteri med andra blodprover också. Ingen förklaring hittad än så länge, mer än teorin om vaccinet.

      Radera
  6. Aj då! Inte bra alls. Hoppas kvacksalvarna får nån reda med det!

    H. Pipi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja, nån gång ska de väl göra rätt, ända från början ..?

      Radera
  7. Usch då! Alltid oroligt. Jag ska följa med en nervös gubbe till lasarettet idag för återkommande biopsi nertill. De håller koll på hans prostata, vilket är jättebra.Hoppas att lilla hjärtat lugnar ner sig!
    Kram /Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jämmer och elände ... Är det inte det ena, så är det det andra.

      Lilla hjärtat har skrivits hem för en timme sedan utan att någon förklaring till galoppen har kunnat hittas. Vi får väl se vad som händer framöver.

      Håller tummarna för att makens provknips går komplikationsfritt och att svaret på detsamma är så negativt som det bara kan bli - i positiv bemärkelse, alltså :o)

      Radera
  8. Kära hjärtandes, må det lugna sig lillhjärtat. Har också nyligen tagit twinrix men kände inga såna biverkningar. Det biter väl inga på gamla käringar ;) Kram på er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja, det är väl inte en biverkning som hör till de allra vanligaste, så det är väl bara maximal otur att det skulle bli så här. Ännu mer otur är följden: något utbytesår i Portugal blir det inte, trots att Lilla A blivit vederbörligen antagen, för nu totalvägrar faderskapet att ge sitt samtycke till att släppa iväg henne.

      Radera
  9. Stackars både dig och Lilla A - förstår att det är jobbigt just nu. Men du verkar ta det hyfsat lugnt, vilket är extremt viktigt för er båda tror jag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jovars, det är riktigt jobbigt just nu, men mer pga följden, som jag skrev om i svaret till Gunilla här ovan, än av hjärtruset. Lilla A mår annars bra nu och är hemskriven sedan lunchtid idag.

      Radera
  10. Har försökt kommentera från min iPad men icke. Provar med mobilen nu. Hoppas att lilla A kryat på sig och att ni får en vilsam helg. Vet inte vanligt folk om att man får minuspoäng för helvägran?

    De allra vänligast hälsningar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, vanligt folk vet det nog i allmänhet. Need I say more ..? ;o)

      Radera
  11. Fy, inte kul när barnen drabbas av problem av det där slaget. Skönt att hon fått komma hem och hoppas att hjärtklappningen lugnat ner sig. Trist för Lilla A att missa resan men kanske finns det möjlighet att göra det nästa år. Fadersvägran KAN ju bero på omtanke. Det är ibland svårare för fäder än för mödrar att inse att döttrarna blivit i det närmaste vuxna och snart lämnar fadershuset för gott. Nästan för gott i alla fall, dom kommer ju på besök ibland sedan dom flyttat ut.

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!