Det sistnämnda tar sig ibland lite lustiga (?) uttryck. Som i förrgår, när Lilla A och jag på kvällen fick för oss att vi var sugna på scones. Dock inte en hel sats, utan en halv, och så långt helt okej. Men sen, när det kom till självaste utbakningen, då ställde jag mig och bakade ut åtta små kakor – med stark betoning på ”små”. Inte för ett ögonblick reagerade jag på att ett scones blev lika stort som en normal fjärdedels kaka. Inte förrän de var gräddade och klara.
”Cocktailscones” kan vi kalla resultatet, och vore det inte för det frustrerande i att koncentrationen mest hela tiden blippar på det här viset, så skulle jag bara garva åt det hela.
Med klart större glädje konstaterar jag däremot, att mitt lilla olivträd överlevt ännu en vinter. Igår tog jag sekatören och knipsade av en knippe långa skott, stoppade dom i en flaska av brunt glas och håller tummarna för att de ska utveckla rötter. Det lär gå vääldigt långsamt, har jag läst mig till, men kan påskyndas av att man petar ner en bit pilbark i vattnet. Det ska visst vara något med salicylsyran i pil, som ju heter salix på latin, som gör att rottillväxten stimuleras.
Mammaplantan har jag svept in i fiberduk och lyft ut på terrassen för att börja härda den för utomhusliv. Oliven ska tåla ner mot minst -5°, så det borde gå bra.
Ja du, man behöver inte ha borrelia fört att göra konstiga saker. Det räcker med att man kommer över 65! *fniss*
SvaraRaderaMen å andra sidan så bryr man sig inte så mycket längre, det får blir som det blir ibland!!
TREVLIG HELG
Susie
Haha! Ja, himmel och pannkaka, hur kommer det inte att vara när jag väl sprängt 65-snöret, när det är så pass illa allaredan? Lika bra att inte tänka så mycket på den saken just nu och hoppas på att minnet vid det laget är så pass visset, att man inte kommer ihåg alla klantigheter man tar sig för ;o)
RaderaVi börjar få fullt på hårddiskarna, så är det bara! Jag får börja använda timern allt oftare för att över huvud taget komma ihåg att jag har något på spisen eller i ugnen och att alltid glömma någon av ingredienserna i komplicerade maträtter hör till vanligheterna. Kul med olivträdet, jag är lite sugen på att skaffa ett . Å andra sidan har jag fullt upp nu eftersom jag "ärvt" oräkneligt antal krukor med okända perenner av min kompis Eva som sålt huset och övergår till husbilsboende kompletterat med en väldigt liten lägenhet.
SvaraRaderaTrevlig söndag /Kerstin
Jodu, nog känns det som det är både överfullt och i behov av defragmentering. Och ändå påstås det ju, att vi bara använder en bråkdel av våra hjärnors kapacitet? Paradoxalt så det förslår.
RaderaHusbilsboende skulle nog inte vara så dumt, för jösses så mycket saker man samlar på sig när det finns plats att göra det! Ja, även när det egentligen inte gör det, tycker jag mig märka. Men nu ska här avyttras så det bara visslar om det! Om ett par veckor kanske jag hunnit så långt, att det är dags att slå upp dörrarna för första gårdsloppisförsäljningen å "Rucklet".