Rapport från ett vårveckosluts vedermödor

DET ÄR NÅGOT med målningsarbete, som gör att jag har väldigt svårt att få tummen ur. Eller egentligen inte. Egentligen är det förarbetet och rengöringen av penslarna efter utförd uppgift som gör att det är trögstartat. Själva målandet är väl ganska okej. Förutom att det inte är att rekommendera om man har en inflammerad senskida runt pen­selhandens tumsträckare :o/ Men ett lager färg fick jag i alla fall på under veckoslutet:

Och så var det det där med fönstertvätt. Ska jag vara ärlig, så minns jag inte när jag senast tvättade mina två treluftsfönster på utsidan. Förklaringen är enkel. De befinner sig på andra våningen, dvs tre-fyra meter från marken, och konstruktionen är så där urbota 1950-tals­korkad.

Sidofönstren sitter på sidogångjärn och öppnas utåt. Så långt allt gott och väl, för då slipper jag ju åt att tvätta mittsektionen. Men hur tvätta utåtgående fönster på utsidan, när mittsektionen som borde öppnas inte sitter på gångjärn utan på haspar? Hela ytterbågen måste först lyftas av – utåt – och in i rummet. Inget som en liten tant som jag fixar så där i en handvändning. Inte lyftet för att sätta tillbaka skiten heller, för den delen.

Efter X antal års irritation börjar jag nu nå det rågade måttet. Jag mås­te hitta på nåt, uppfinna någon sorts ”gångjärn” att skruva på föns­terbågen/-karmen, så att rutan ska kunna öppnas utåt åt vänster och höger utan avlyftning.

Finns det kanske någon som allaredan har en patentlösning på prob­lemet? Alla tips och knep mottages med oändlig tacksamhet!

Alternativt kan jag tänka mig lån av ett par starka armar, som kommer och gör styrkelyften åt mig. Varje år, tack!

Igår flyttade jag förresten tolv jordgubbsplantor från det sandiga och magra fri­odlingslandet till en näringsrik pallkragslåda och ägnade ef­termiddagen åt att gräva upp sisådär 40 liter maskrosor på utsidan av tomten. Det var inte heller en aktivitet som min högertumme gillade så där nämnvärt mycket.