Men si bara, den mådde alldeles utmärkt och doftade syrligt och gott :o) Det var bara att mata det lilla livet ett par dygn och igår satte jag degar. Resultatet blev något som jag valt att kalla surdegsbatting, eftersom jag inte fribakade utan gräddade i avlånga formar.
Du behöver:
1,5 dl surdeg (min geriatriker var gjord på speltmjöl)
1 dl kokt, avsvalnat vatten (det jäser bättre om vattnet kokats först)
1,5 dl svensk fil (eller finländsk surmjölk)
c. 12 g färsk jäst*
1 tsk ekologisk honung (innehåller också jästsvampar)
c. 0,5 dl torkade nässlor
c. 0,5 dl soltorkade tomater
1 msk god olivolja
3/4 msk gott flingsalt – tillsätts först efter halva knådningstiden
0,5 dl grovt rågmjöl
0,5 dl rågsikt
2 dl speltmjöl
c. 4 dl vetemjöl special (= hög proteinhalt = högre glutenbildning = saftigare bröd)
Gör så här:
Mät upp degvätskan i bakbunken. Den kan vara kall eller rumstempererad, välj själv. Lös upp den lilla jästmängden i vätskan och så i med allt det övriga, men börja med ungefär 2 dl av vetemjölet. Resten tillsätter du när du börjat knåda, som du med fördel gör med maskin och i två omgångar. Den första på 5-7 minuter, varefter du låter saltet gå med och fortsätter att knåda i ytterligare 5-7 minuter.
Ta upp degen på bordet och forma en avlång limpa, som du placerar i en brödform. Tryck ner den ordentligt, så eventuella luftfickor försvinner. Pudra med vetemjöl, lägg en ren handduk över och låt brödet jäsa i rumstemperatur i 4-6 timmar till minst dubbel storlek.
Grädda i nedre delen av ugnen i 250°. Spraya in vatten i ugnen samtidigt som du sätter in formen, så underlättar du för degen att höja sig och får en fin skorpa på ytan. Glänta på ugnsluckan och släpp ut ångan efter 5 minuter, samtidigt som du sänker temperaturen till 220°. Grädda klart i 20-25 minuter och kolla gärna med stektermometer! Ett bröd av den här grovleken är färdigt när innertemperaturen är 96°.
Ta brödet ur formen, ställ det på ett galler och låt det svalna under handduk.
I samband med det här baket testar jag något jag aldrig gjort förut. Innan jag bakade ut degen tog jag undan en klick och satte den i burk och lät klicken jäsa lika länge som brödet. Sedan rörde jag ut den med lite vatten och ska nu mata den här degroten med mer mjöl och vatten, precis som vilken surdeg som helst. Det bör gå utmärkt, men återstår förstås att se.
God morgon Nina, ser att du har lyckats med surdegsbrödet. Jag har nästan gett upp det där med surdeg.
SvaraRaderaVi hade gäster för lite sedan, hon hade en surdeg som var 17 år gammal hemma. Otroligt.
Du frågade vad min clematis hette , Montana clematis Rubens är namnet. Rikblommig och hur lätt som helst att sköta.
Idag är det urtråkigt väder här, så jag ska sanera och sortera i mina skåp och lådor. Kul att se vad som finns i gömmorna, men jag tror det är mest skräp.
Ha en bra dag
Monkan
Ja, kan du fatta att jag faktiskt fick till det efter en såå lång paus! Och att surisen var användbar var definitivt mer än jag räknat med, för jag har minsann inte matat den regelbundet under året (eller mer?) som gått sedan föregående bak.
RaderaTack för namnet på klematisen! Blir det fler här på gården ska jag försöka få tag på en sådan, för den är verkligen söt. Ännu bättre att den är både rikblommande och lättskött också :oD
Här är vädret förvånansvärt nog ganska hyfsat, så jag håller på att sålla bort krossgrus från den nygrävda rabatten på gaveln, där humlen redan är nedgrävd. Håhå, jaja, vilket sisyfosarbete ...
Surdeg har jag inte försökt mig på - än...
SvaraRaderaDet verkar så komplicerat och tålamodsprövande, tycker jag!
Kram, Monica
Då tycker jag att du ska ge det en chans snarast möjligt, för brödet blir såå mycket godare och hållbarare än med jäst!
SvaraRaderaDessutom är det varken krångligt eller tålamodsprövande. Sure, man måste mecka lite under en korta vecka när man startar en alldeles ny surdeg. Men därefter är det bara att ta fram burken från kylen kvällen innan man tänker baka och "mata" sin bästis med lite mjöl och vatten. Sedan får den stå framme och bubbla tills det följande dag är dags att sätta en deg.