Sista hantverket för 2016

JAG HADE EN hög med några gamla underlakan och ett påslakan. Fantastisk bomullskvalitet men efter årtionden av användning och tvätt hade det gått hål på vissa strategiska ställen. Men som nu återbruk är min melodi nändes jag inte slänga dem. De fick ligga och vänta på inspiration.

När denna väl infann sig tog jag fram skärmatta och rullkniv, producerade ett antal meter tygremsor och satte igång. Av de vita underlakanen blev det en badrumsmatta och av påslakanet fick jag ihop en handarbetskorg. Här har vi den färdigvirkade korgen. Kanten ska vikas ner var det tänkt.

Båda projekt har färgats till ny kulör i tvättmaskinen och tjilevipp, så kommer den ursprungliga lakanslärften till användning i ytterligare några år! Så här blev korgen, med handtag av flätat läder:

Sen gjorde jag bara på skoj en lädertofs också, som dekoration:

Badrumsmattan, tjock och skön att stå på, är färgad i en Nitorkulör som heter »Mullvad» och som är mindre rödtonad i verkligheten:

»Årets julklapp»

NÄR MAN INTE badar i stålar får man odla sin kreativa sida istället och hylla det gamla julklappsrimmet: »Ära vare Gud i höjden! Detta har jag gjort i slöjden.»

Lagom inför jul kom jag över en halv plastkasse med skinnbitar. Inte så stora, men tillräckligt omfångsrika för att gå att pussla ihop. Av den anledningen blev det ett högst personligt fodral åt dotterns iPad, när jag väl lyckades övertala min gamla Bernina att skinn mycket väl går att sy. Jag valde att vända mockasidan utåt så att det skulle bli lättare att få läsplattan att glida in på den glattare läderytan.

Längs kanterna på låsremmen präglade jag in en fusksöm, mest för att bespara min trötta symaskin lite arbete.

Julhälsning anno 2016

FRÅN OSS TVÅ i ”Rucklet” till alla runtom i världen, ingen nämnd och ingen glömd:

Nu får julen komma när den vill

JAG FORTSATTE PÅ fläta hjärtkorgar-linjen idag, men den här gången av en något mer allmogeinspirerad modell. Dessa, liksom de jag gjorde igår, har fått hänklar av handvävt band som min dalkulla till farmor vävt i början på förra seklet. Vem vet, kanske mina pappershjärtan med en touch av föregående generation kommer att pryda familjens julgranar långt efter att jag själv återgått till Det Stora Kretsloppet?

Stora A har också drabbats en smula av juletidspyssel. För hennes del blev det muffins med pepparkakssmak och grön Philadelphiatopping. Ytterligare en laddning av annan modell är utlovad.

My Heart Belongs to Pyssel

ERNST KIRSCHSTEIGER GJORDE det i årets upplaga av »Jul med Ernst». Strömsö har det med i sin adventskalender på Facebook. Inte kunde jag vara sämre då!

Men att göra precis som någondera av de förutnämnda kunde jag förstås inte. Efter en del klurande kom jag på knepet och gjorde min helt egna variant av de traditionella, flätade hjärtkorgarna. Mina får en cirkel på mitten, som man kan dekorera vidare. På de här klistrade jag dit en silverstjärna.

Hänklar ska de också få, men jag har ännu inte kunnat bestämma mig för om de ska göras av band eller av papper.

Äkta fusk

SÅ HÄR BLEV de, mina fusksigill av trolldeg, efter att jag målat och lackat dem. De röda är målade med akrylfärg, det gröna testade jag att färglägga med ProMarker-tusch. Det funkade det också.

Julig produktutveckling

JAG GÖT NÅGRA ljus igår igen, bl.a. i ett par tyska ölflaskor som jag kapat topparna av. Som dekor ville jag ha jutesnöre och ett snyggt lacksigill, men det sistnämnda lyckades – som vanligt – inte så där över hövan bra. Vem lyckas någonsin göra såna där bokmärkessnygga sigill?? Inte jag i alla fall :-/

Efter lite grunnande kläckte jag utåt kvällen den briljanta idén att istället göra fusksigill av traditionell trolldeg. Då blir ju dessutom färgvalet oändligt, eftersom de, om man vill, kan målas eller lackas när de är färdigtorkade.

Historiskt sett har jag dock alltid tyckt att trolldegen blivit väldigt kornig av saltet, så den här gången gjorde jag lite annorlunda. Jag kokade helt enkelt upp vattnet och tillsatte salt tills lösningen blev mättad och mer salt inte löste sig i vätskan. Därefter i med oljan och vetemjölet. Tadaa, en perfekt, smidig deg!

Recept som räcker till c. 40 st »sigill»:

75 ml vatten
c. 25 ml vanligt bordssalt
c. 5 ml neutral olja
150 ml vetemjöl

De färdiga alstren torkas i ugnen på en så låg temperatur att man inte riskerar att ytan får färg. Jag kör 50° och hellre lite längre tid för att vara på de säkra sidan. Vänd gärna på föremålen efter ett tag, så blir torkningen jämnare.

Lysande recycling

EN SJÄLVKLAR FORTSÄTTNING på mitt tändsticksaskdekorerande blev att ta itu med att göra nya ljus av alla rester jag sparat under det gångna året. Stöper gör jag inte. Det är för råddigt och går för långsamt. Men gjutna ljus blir fina de också!

Jag brukar göra en eller två marschaller och i det fallet spelar det förstås ingen roll vilken färg det blir på massan. Men i år ville jag göra några vanliga ljus med kontrollerad färgsättning. Därför sorterade jag den här gången stumpar och rester i olika högar.

Till marschallerna flätade jag t.o.m. egen veke av grovt bomullsgarn. Här ligger den och drar i sig mättad saltlösning, som påstås göra att veken brinner långsammare. Helst ska man ha i Borax också, men det gitte jag inte skaffa. Veken torkade jag över natten i ugnen på 50°, för den måste förstås vara riktigt torr när den ska användas.

Saltlaken gör veken styv, så metalltråden är där bara för att hålla veken centrerad i burken.

Förutom marschallen – det fick räcka med en – räckte materialet till ett stort, fyrkantigt ljus gjutet i en mjölktetra och tre mindre i glas. På bilden syns bara två för det tredje var ännu inte påbörjat när jag tog bilden.

Ljus gjutna i tetra får en rätt flammig och matt yta. En del gillar att ha det så, dock inte jag.

Värmer man försiktigt med hårtork går det rätt bra att få ytan blankare. Men ta det försiktigt! Ljusmassa smälter fortare än man anar.

Och här har vi slutprodukterna (minus det tredje glasljuset). Inte så pjåkigt resultat med tanke på att ljusstumpar och spill lika bra hade kunnat hamna i soporna :-)

Egentligen ska man fylla på med mer ljusmassa när gjutningen stelnat, för det bildas alltid en grop runt veken. Min massa räckte inte till det den här gången och vad gör väl det? Ibland får estetiken lov att stryka på foten och ljusen brinner lika bra ändå.

»Ära vare gud i höjden ...

... DETTA HAR JAG gjort i slöjden.»

Jadå, den måttanpassade presentpåsen också :-)

Pyssel för jul- & ljuständartiden

TECKNA- & MÅLAFASEN BLEV längre än jag räknade med och nu har det tillkommit en underrubrik igen: Dekorerade tändsticksaskar. Ytan på en sådan är ett väldans hanterligt format att jobba med för den är så liten att man sannerligen inte hinnar tröttna innan motivet är lackat och klart :-)

Senaste tidens »grejande»

DET RINNER PÅ.

Lite frihandsteckning för senare färgläggning:

Och så här blev det efter en räd bland tuschpennorna:

Lite gravyr på cd-skivor:

Dubbelkort av kartong med mandalateckning:

Och så lite mera disciplinerad mandalakonstruktion med tusch och papper:

Stora A var hem på besök sistlidna veckoslut och då roade vi oss, mor och dotter, bland annat med att i all stillsamhet sitta och kolorera några av mina alster. Med ett par ramar från IKEA blev det fina tavlor att pryda studentlyan med:

När det ena liksom ger det andra

MANDALAFLÖDET JAG PLÖTSLIGT hamnade i rinner på med ett par cd-skivor till och några stenar. Därifrån blev det sedan ett sidospår med frihandsteckning med tusch på kartong. Vete sjutton hur mycket stickning och virkning det kommer att bli det här vinterhalvåret, för just nu är det pennor, penslar och tuscher som lockar mest.

Mandalamani

NÄR ALLT INTE går som på räls i Lifvet behöver jag alltsomoftast ta till lite hantverksterapi för att inte bli helt knäpp. Den här gången började det med akvarellpapper och tuschpennor ...

... som fortsatte i en kombination av svartvit laserutskrift, tuschpennor och penselfärg ...

... som i sin tur resulterat i strippade cd-skivor som jag målar med akrylfärg. Som det kan bli, va?

Den ovan är färdig, den här är halvvägs:

Renovera mera!

EN LITEN MATGRUPP bestående av två väldigt gulnade och slitna böjträstolar från Artek och ett kvadratiskt bord från samma tillverkare är som gjorda för den mindre lägenheten i ”Rucklet”! Men först tarvas det ett visst mått av renoveringsarbete. Efter måånga timmar ute på gården för att avlägsna all gammal lack med värmepistol och sickel samt därpå följande sandpappersbehandling ser nu stolarna ut nästan som när de var nya. Bordsbenen väntar ännu på samma behandling och sen återstår det själsdödande lackningsarbetet förstås.

Många himlar nog med ögonen och tycker att jag är helgalen som ger mig på sånt här. Men när nypriset på EN stol f.n. är 330 €, då anser jag faktiskt att det är värt allt slit att göra dessa klassiska möbler presentabla igen. Det förtjänar de faktiskt :-)

Så här såg de ut när jag började:

Ganska tjockt med gammal lack, om jag så säger:

På den här bilden har den vänstra stolen enbart fått lacken bortskrapad medan den högra även har slipats med 240 korn sandpapper:

Riktigt, riktigt fina och med en träyta slät som rumpan på en baby är de nu redo för nya lacklager:

Och i köket där de ska stå passar de excellent. Bordet har röd ovansida och färgen tas upp i taklampan från Stockmann i akrylplast med datering c. 1960/70.

Ruckelhäxan gör egna träd

HÄR VARVAS DET vilt när det gäller det kreativa! Är det inte garn eller glas så är det trä ... eller växtlighet, som igår. Två flätade pilkonstruktioner blev det. En i kruka och en »på rot». I våras flätade jag av redan rätt vedartade fjolårsskott men nu var det alltså saftspända, gröna årsskott.

Det här är den krukflätade, med en c. 90 cm hög »stam»:

Så här ser flätningen ut på nära håll:

Och det här är den jag flätade med slanorna stuckna direkt i backen. Där brast dessvärre en av dem på två ställen när jag var nästan färdig, så vi får väl se om den överlever knäckningen:

Så här ser en av flätningarna från i våras ut just nu, nedgrävd på gården: