Rosor rätt ner i gruset

DET HAR VARIT lite mycket de senaste knappa tre åren och just nu är jag faktiskt hyfsat trött – både mentalt och i kroppen. Det känns att man så sakteliga närmar sig de femtio (hu, vart tog åren vägen?) I dagsläget skulle jag helst vilja göra absolut ingenting med ”Ruck­let”, bara göra som tjuren Ferdinand och dofta på mina blommor.

I fjol planterade jag mitt livs första tre buskrosor, fyndade på höst­rean i den närmast belägna plantskolan. Inspirerad av staden innan­för murarna i Visby bestämde jag mig för att ge plantorna en match och satte i princip dem rätt ner i gruset. Går det så går det, tänkte jag. Och det gick! Redan i år blommar 'Aimable Amie' så här vackert och i ren glädje har jag flätat kanter åt buskarna av vide- och sälgsly. Vem är det som påstått att rosor ska skämmas bort..?