”JAG KAN JU nästan allting!” sa Lotta på Bråkmakargatan, och sammalunda säger jag. Sedan igår tror jag faktiskt på det själv också. Det är i alla fall inte långt ifrån.
Nix, jag har inte fått en släng av megalomani1). Men jag har fixat lilla A:s krånglande nya dator, efter att på kvällskvisten ha fått ett paniksamtal om att det inte gick att logga in. Inte på villkors vis lyckades hon, trots upprepade omstarter. Windows 7 var envisare än hon;”The User Profile Service failed the logon. User profile cannot be loaded.”
Hm ... Per telefon var det inte mycket att göra, det var givet. I sådana här fall är det konkret handpåläggning som gäller. Exet, hundraprocentig datoranalfabet, fick således skjutsa unge och dator till Supermorzan i ”Rucklet” om något skulle bli gjort.
Jag halade fram den virtuella spaden, grävde djupt i Windows Knowledge Base och ägnade mig sedan åt kolibrisnabba tryck på F8 ... F8 ... F8 plus lite micklande i registret och – TA-DAAA – så var det grejat! Fy tusan, vad jag är bra alltså ... Kanske rentav bäst? ;o)
Så, go’vänner, om någon av er stöter på samma patrull är det bara att höra av sig, för nu vet jag ju liksom hur man ska göra. Och jodå, lilla A med vidhängande kompis var vederbörligen imponerade. För egen del är jag mest lättad över att inte behöva lägga ut de säkert 50 europapengar det skulle ha kostat om vi anlitat en riktig expert.
***
På tal om något annat, så har kanske den observante märkt att jag plockat bort angivelsen för totalantalet besök? Det har jag gjort på grund av att det egentligen är helt irrelevant och i och med att det i slutändan ändå är en missvisande siffra, eftersom man kan förledas att tro att det är helt unika besök det handlar om. Det är det inte.
Jag, och många med mig, använder en räknare från susnet.se, som registrerar antalet unika besök per dag. Sedan är det bara att välja om resultatet – som baserar sig på denna dygnsstatistik – ska visas per dag, per vecka, per månad eller som en totalsiffra.
Haken är att det i alla andra fall utom det dagsvisa inte blir en korrekt bild av verkligheten. Samma person kan besöka bloggen på måndag (ett unikt besök) och på tisdag (ett unikt besök till – för den dagen) och så vidare i all oändlighet.
Kontentan är således att min räknare, som i dagsläget visar drygt 20.000, alltså inte visar 20.000 unika besökare. Den visar 20.000 besök. (Dock icke mina egna, eftersom jag exkluderat min egen IP-adress från statistiken.)
Men eftersom jag använder Google Analytics vet jag faktiskt besked: sedan 9 december 2009, när jag startade Analytics, har bloggen till dags dato haft 1.823 helt unika besökare. Detta är alltså sanningen, inte >20.000.
1) fint ord för storhetsvansinne att svänga sig med när man vill verka beläst
Nix, jag har inte fått en släng av megalomani1). Men jag har fixat lilla A:s krånglande nya dator, efter att på kvällskvisten ha fått ett paniksamtal om att det inte gick att logga in. Inte på villkors vis lyckades hon, trots upprepade omstarter. Windows 7 var envisare än hon;
Hm ... Per telefon var det inte mycket att göra, det var givet. I sådana här fall är det konkret handpåläggning som gäller. Exet, hundraprocentig datoranalfabet, fick således skjutsa unge och dator till Supermorzan i ”Rucklet” om något skulle bli gjort.
Jag halade fram den virtuella spaden, grävde djupt i Windows Knowledge Base och ägnade mig sedan åt kolibrisnabba tryck på F8 ... F8 ... F8 plus lite micklande i registret och – TA-DAAA – så var det grejat! Fy tusan, vad jag är bra alltså ... Kanske rentav bäst? ;o)
Så, go’vänner, om någon av er stöter på samma patrull är det bara att höra av sig, för nu vet jag ju liksom hur man ska göra. Och jodå, lilla A med vidhängande kompis var vederbörligen imponerade. För egen del är jag mest lättad över att inte behöva lägga ut de säkert 50 europapengar det skulle ha kostat om vi anlitat en riktig expert.
På tal om något annat, så har kanske den observante märkt att jag plockat bort angivelsen för totalantalet besök? Det har jag gjort på grund av att det egentligen är helt irrelevant och i och med att det i slutändan ändå är en missvisande siffra, eftersom man kan förledas att tro att det är helt unika besök det handlar om. Det är det inte.
Jag, och många med mig, använder en räknare från susnet.se, som registrerar antalet unika besök per dag. Sedan är det bara att välja om resultatet – som baserar sig på denna dygnsstatistik – ska visas per dag, per vecka, per månad eller som en totalsiffra.
Haken är att det i alla andra fall utom det dagsvisa inte blir en korrekt bild av verkligheten. Samma person kan besöka bloggen på måndag (ett unikt besök) och på tisdag (ett unikt besök till – för den dagen) och så vidare i all oändlighet.
Kontentan är således att min räknare, som i dagsläget visar drygt 20.000, alltså inte visar 20.000 unika besökare. Den visar 20.000 besök. (Dock icke mina egna, eftersom jag exkluderat min egen IP-adress från statistiken.)
Men eftersom jag använder Google Analytics vet jag faktiskt besked: sedan 9 december 2009, när jag startade Analytics, har bloggen till dags dato haft 1.823 helt unika besökare. Detta är alltså sanningen, inte >20.000.
1) fint ord för storhetsvansinne att svänga sig med när man vill verka beläst
God morgon!
SvaraRaderaStatistik är spännande och ger upphov till många infallsvinklar. Bloggen är lite som en dagbok men det är klart att det är roligt om många läser den. Jag bloggar en gång i veckan på www.sofnet.org (Sveriges ornitologiska förening) och de kan inte få fram hur många som faktiskt läser mina inlägg.Lite trist att inte veta om jag lägger ner det arbetet förgäves eller om det finns folk som upskattar det.
Kerstin
Du, jag kollade på sofnet.org. Ditt bloggande har ju en helt egen rubrik, vilket tyder på att det finns en särskild "sida" som är din. På den sidan skulle det med stor sannolikhet gå att lägga in en s.k. trackingkod från Google Analytics, och på så sätt få tillgång till all möjlig besökarstatistik. Be webbmaster att kolla upp det!
SvaraRaderaDet är ju bra att kunna fixa till saker på sin dator.Jag har ju tappat mitt Msn å bad då både A och Jo att fixa till det.Fastän att dom är kunniga så gick det inte.Skulle visst måsta programera om den.får väl klara mig utan det.
SvaraRaderaEtt tag i alla fall.Du är bra som kan,jag vågar knappt trycka nån stans.Jag har fusklappar till det jag lärt mig,det vill liksom inte fastna annars.HiHi
Nej, vet du, inte kan jag så mycket om pc-datorer jag heller. Men jag kan engelska rätt hyfsat, och därmed är det relativt enkelt att söka efter lösningar på problemet via t.ex. Windows Knowledge Base. Oftast finns det, som i det här fallet, någon "guru" som tagit sig tid att ingående beskriva hur man ska gå tillväga för att rätta till något som krånglar.
SvaraRaderaDet låter ju jättekonstigt att ditt msn försvunnit, bara så där. Dessvärre kan jag inte vara till hjälp, så här på avstånd. Hoppas det löser sig ändå!
Självklart ska du känna dej nöjd med datorfixandet. Känns alltid gôtt när man löser ett knivigt problem
SvaraRaderaYessireee :o) Och ännu gôttare när det innebär en eliminerad kostnad.
SvaraRaderaVisst är det skillnad på besök och besökare, det skiljer jag också på, men om man inte skulle räkna alla besök, så blev det i alla fall fel. Du skriver ju minst ett inlägg varje dag, så då blir det flera besök av samma person varje vecka. Du räknar väl inte dina inlägg på det sättet? Visst gör du väl fler än ett inlägg iveckan? Ska inte alla inlägg räknas som unikt, så gör du ju bara ett i veckan. Annacarin
SvaraRaderaGöttast känns det när inget problem dyker upp. :=)
SvaraRaderaAnnacarin:
SvaraRaderaMen det är just det som är min poäng: jag skriver nya inlägg, ja, och som jag resonerar är det inte längre ett unikt besök, om läsaren redan besökt min blogg och läst något vid ett tidigare tillfälle. Då är han eller hon en återkommande gäst. Man får ju ingen rättvisande bild av hur många nya läsare som dyker upp om man räknar varje besök på ett nytt inlägg - eller en ny dag, för den delen - som unikt. Unikt för inlägget/dagen ifråga, ja, men inte unikt för bloggen som sådan. Äh, du förstår nog hur jag menar, inte sant?
Conny:
Aj, som sjutton! Det glömde jag bort, att livet med en dator skulle kunna vara problemfritt ;o) Ack, ljuva tanke ...
Hejsan
SvaraRaderaDet här var ett lärorik datorkunskapas inlägg.... ;)
Ja det är skönt att haspla upp ett problem och lyckas...då känner man sig stolt...de få gånger jag lyckats har jag kännt så i alla fall...
Ibland har jag funderat över hur herrans många timmar jag spenderat vid datorn för att försöka fixa något som inte fungerar som det ska. Det blir nog många det, sedan datorer blev en del av vardagen :o(
SvaraRaderaDet är konstigt hur mycket som tillåts gå fel i persondatorvärlden; att det ens får säljas operativsystem med kända buggar, som kunden själv förväntas åtgärda. Tänk om det vore likadant om man t.ex. köper en ny bil ...
Exakt på samma sätt har jag funderat Stjärnkraft. Om bilar plötsligt slutade fungera, så skulle det bli ett ramaskri utan dess like.
SvaraRaderaDet handlar nog om att ställa krav, men för många är persondatorer fortfarande en mystisk manick. Där jag bor fanns det för några år sen datakurser för skräckslagna, ja de hette faktiskt så.
Även mobiltelefoner är för många, särskilt äldre, en konstig trollstav.
Mmm ... visst är det så idag, att det är lite mycket "tugga och svälj"-mentalitet över alltihopa. Tiga och acceptera, men sedan sitta hemma med bettskena och sur mage. Jag tror på sätt och vis att människor har slutat ställa krav i samma takt som ansvaret för både det ena och det andra allt mer övertas av staten/myndigheter, ibland in absurdum.
SvaraRaderaSåå duktig du är! Själv kan jag ingenting om datorer men jag omger mig med folk som kan... T.o.m. våra små, 6 1/2-åriga barnbarn, kan snart mer än jag! Men jag kan blogga och det räcker för mig!
SvaraRaderaHa en skön kväll, kram, Monica
Nej, vet du, så duktig är jag inte! Det handlar mer om att våga och att lära sig var man hittar info från dem som är duktiga :o)
SvaraRaderaMen varje liten seger är trots allt en seger, och just då, när man löst problemet alldeles själv, så känner man sig som BÄST ;o)
Äppelkaka i ugnen, så räkna med att kvällen blir skön! :oD
Jag skulle vilja kommentera något helt annorlunda om det går för sig.
SvaraRaderaJag har suttit vid skärmen och läst "Livet leker - liket lever" så ögonen i det närmaste gått i kors, men roligt har jag haft det!
Jag väntar nu otåligt på fortsättningen av denna dråpliga historia. Måtte det inte dröja allt för länge innan fortsättningen kommer. Grattis till en härlig berättarförmåga!
Oj, tack! Det är ju jättekul om du tycker att min aningen skruvade berättelse om Solveigs framfart genom livet har ett underhållningsvärde :oD
SvaraRaderaMed så mycken positiv feedback som jag plötsligt fått den senaste veckan är jag ju snudd på tvungen att hugga tag i den tappade tråden med det snaraste!
Eftersom jag inte rört manuset på nio månader kan det ta en stund innan jag kommer igång på allvar, men alltför länge ska du (och övriga läsare) inte behöva vänta innan jag får ur mig ett nytt kapitel eller flera.
Tack än en gång för dina vänliga ord, det är sånt som behövs när man drabbats av skrivkramp!
...utom att åka slalom, eller?
SvaraRadera(Haha...sitter här och flinar åt tanken på när hon stod på skidorna i trädgården med "Bamsen" under armen och viftade på hela rumpan! Ja...Lotta på Bråkmakargatan alltså..)
Härligt när man kan lösa ett problem på datorn!
Man blir nästan själv förvånad ibland...Haha!
JAG i alla fall!
Men så "vips"....så rättar det till sej!
Eller tvärtom..):
Man måste nog VÅGA trycka lite.
Testa liksom....
Det är nog det dom yngre vågar göra i mycket större utsträckning.
Kram på dej!
J:son
Hahaha! Då, vet du, skulle du ha sett den första och enda gång i världshistorien som undertecknad har försökt sig på utförsåkning.
SvaraRaderaI duggregn, på isigt underlag i barnbacken vid Romme Alpin utanför Borlänge tilldrog sig uppvisningen.
Envis som jag är gav jag mig inte förrän jag hade fått häng på tekniken, kunnat ta liften lite högre upp och faktiskt åkt ett helt löp nedåt utan att falla.
Men det regnade som sagt, så mellan de sjuttioniotusenfemhundrasextiofyra träningsåken i nybörjarbacken var jag då och då tvungen att ta mig till handtorken med varmluft inne på damrummet, för att lätta på byxlinningen och blåsa in värme där bak.
Jag kan utan överdrift säga att mitt intresse för slalom självdog den gången. Det påminde mera om vattenskidåkning i nedförsbacke, men i nollgradig miljö och definitivt ingen sol. Usch ...
Returkram, förstås!