RÄTT SENT IGÅR kväll ringde det på dörren. Lilla A och jag tittade förvånat på varandra och undrade: Eh..? Den här tiden på dygnet?
När jag öppnade stod en leende, för mig okänd människa där och sa:
– Hej, jag heter Lotta. Jag läste i tidningen* att du gärna skulle handla mer ekologiskt om du hade råd. Nu är det så, att jag har ett litet företag som säljer ekologiska rotfrukter och grönsaker och nu vill jag ge dig lite morötter, rödbetor och potatis. Om du vill ha, alltså.
Precis så sa hon: ge. Förklaringen var att det var sådant som inte klassades som 1:a klass och dög att leverera till betalande kunder (felväxt, för stort etc), men som absolut inte hade några andra fel. Bättre att det kom till nytta än att det skulle hamna på komposthögen.
Där ser man. Precis i samma veva som jag känner hur min tro på mänskligheten rinner iväg som kvicksilver från en trasig termometer, precis då händer något som ett bevis på motsatsen. Tack Lotta, både för gåvan och för att du är ett levande bevis på att världen inte är alltigenom ond, även om det känns så mellan varven!
* en lokaltidningsartikel i en serie om människor med olika ekonomiska förutsättningar; en V75-vinnare, en framgångsrik affärsman/mångmiljonär, en kvinna som självvalt levt konsumtionsfritt ett år och så jag, i ofrivillig balansgång på marginalen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är så roligt och man blir så glad över sådana där spontana gester av okända eller nästan okända människor.I somras kom det en dam cyklande här och undrade om jag ville ha rabarber och kajplök. Klart att jag ville! Dina minirutor är verkligen söta. Jag stickar på en tråkig väst men igår kom jag på att jag kunde virka roliga kanter istället för de vanliga stickade trista, så nu sätter jag fart igen med den.
SvaraRaderaKram
Kerstin
Jag kommer på mig själv med att le fortfarande över denna högst oväntade gest av vänlighet. Kan inte låta bli att filosofera över hur annorlunda världen skulle se ut, om alla som har för mycket delade med sig till dem som har för litet. En utopi, förstås, men drömma får man!
SvaraRaderaVilken strålande idé att virka kanterna på din väst! Den kan ju bli dö’läcker på kuppen :oD
Tillbakakram!
Så snällt av henne,att göra sig besväret att söka upp dig. Nu kom ju grönsakerna precis till rätt person i stället för på komposten.
SvaraRaderaJag minns när jag var liten, då kunde man i vår grönsaksbutik välja grönsaker i både första och andra klass. Min mamma valde ofta klass 2, slantarna skulle ju räcka till så mycket, så vad gjorde det att tex tomaterna var lite knöligare. Smaken var densamma.
Jag såg din kudde igår, som vanligt jättefin.
Monkan
Visst blir man alldeles varm i hjärtat av att någon i dessa tider av ständig stress tar sig tid till en så "onödvändig" sak?
SvaraRaderaÄr det inte konstigt att det faktiskt numera inte går att köpa både 1:a- och 2:a-klass i butikerna? Vart tar allt av 2:a-klass vägen? Är det dessa produkter som används i livsmedelsindustrin i framställningen av all färdigmat??? Eller slängs de bara..? Vad mycket det är som man inte vet något om!
En riktig solskenshistoria! Tänk att hon gjorde sig besväret att söka upp dig! Fantastiskt!
SvaraRaderaHa en bra dag, kram, Monica
Tyvärr tror jag att det slängs en hel del, men även industrin får väl sin beskärda del, det är ju ingen som kan kolla vad det är för kvalitet i ingred. i den färdiga varan.
SvaraRaderaSåg du inte programmet härom kvällen, vilka enorma mängder mat som slängs, vad är det för värld vi lever i? Ena halvan av jordens befolkning svälter, den andra vältrar sig i lyx och överflöd, och ratar mängder av mat som egentligen är helt okej.
För att inte tala om vad det kostar på Moder Jord med all denna överproduktion som ändå aldrig kommer till någon egentlig nytta.
Vi måste nog börja tänka om NU.
Monkan