Nu skulle vi i Bio Savoy, nyöppnad den 12.8 efter omfattande renovering, se ”Iris”, en film i regi av åländska Ulrika Bengts och med musik av en annan ålänning, Peter Hägerstrand.
Att sätta sig i den totalrenoverade, i princip fullsatta salongen kändes riktigt bra. De gamla, stenhårda och ultraobekväma stolarna har bytts mot nya av en avsevärt mycket rumpvänligare modell. Att de inte uppfyller de estetiska krav som staden ställt för att betala ut bidragspengar för renoveringen av den K-märkta fastigheten är rena pallerallan.
De kanske inte ser ut exakt som sina föregångare - och tack gode gud för det! - men de skämmer inte heller den i övrigt välbevarade funkisinteriören. Staden borde vara tacksam för att en privat entreprenör sett till att Mariehamn har en fungerande bio igen istället för att hänga upp sig på ett gäng gamla stolar! I så fall hade det väl varit bättre om biograffunktionen skrotats helt och hållet och att man istället gått in för att göra byggnaden till ett regelrätt museum?
Nåväl, till saken, till filmen. ”Iris” är cinematografiskt en andlöst vacker film och tillsammans med Peters musik blir detta räddningsplankan för en i övrigt riktigt medioker historia.
Storyn saknar trovärdighet, handlingen är förutsägbar, castingen är – med vissa lysande undantag – rätt så anemisk, det förekommer en del klavertramp (som att kornåkern står knastertorr och skördeklar före midsommar!) och sist, men inte minst: det otroligt störande i att huvudrollen görs av en flicka som talar klingande finlandssvenska [Agnes Koskinen].
Det skorrar såå falskt, när karaktären Iris är en åttaåring av åländsk härkomst som vuxit upp i Stockholm, inte Helsingfors. Flickan som spelar Iris’ halvsyster Sofia [Eleonora Andersson, till vänster i bild] hade däremot varit som klippt och skuren för rollen! Lika irriterande är det att Iris’ mamma Ester [Maria Salomaa] även hon talar utpräglad finlandssvenska, liksom en hel del av övriga karaktärer som förutsätts vara ålänningar.
Robert Nordströms foto och Peter Hägerstrands musik får båda 4 av 5 möjliga poäng av mig, medan jag inte kan sträcka mig till mer än 2,5 för filmen som helhet. Renoveringen av biografen ger jag en full femma ;o)
Kul och litet nostalgiskt med bio!
SvaraRaderaVi har faktiskt en bio här i lilla Höllviken också, sedan några år, men jag har inte varit där än!
Kanske på tiden?
Helgkram, Monica
Film är bäst på bio, inget snack om den saken :o) Till och med en kalkonrulle är bättre på bio än hemma i tv-rutan ;o) Ta chansen om det går någon sevärd film på Höllvikens eget Filmstaden!
SvaraRaderaDet där med språket kan vara lite knepigt. Det är ju inte alltid det finns en lämplig skådespelare som är uppfödd med den för filmen rätta dialekten. Jag menar, egentligen är det lika tokigt om man på duken skildrar personer födda och uppväxta i Västerbotten eller Skåne, och dom pratar rikssvenska.
SvaraRaderaDäremot är det klantigt och irriterande med sånt som sensommaråkrar när det ska föreställa midsommar.
Bra i alla fall att ni fått en trevlig biograf.
Jo, visst har du rätt. På sätt och vis. Fast jag "köper" att en skåning eller västerbottning kan ha lagt sig till med rikssvensk dialekt, men det gör jag inte när karaktären föreställer en ålänning bosatt i Stockholm men som konstigt nog talar utpräglad finlandssvenska. Man lägger sig ju i allmänhet inte till med den dialekten i kungliga huvudstaden ;o) Hade de besatt nyckelrollerna med svenska skådespelare hade det blivit mer trovärdigt.
SvaraRaderaAtt bion öppnats igen är K:A:N:O:N! Tv, dvd och datorer i all ära, men ingenting går upp emot film på stor bioduk i en riktig salong :o)