51

DET MESTA I livet är för tillfället lite upp och ner, och det gäller allt från städsituationen i ”Rucklet” till mina laboratorievärden.


Men igår kom jag mig faktiskt, luftrörskatarren till trots, ut på en liten promenad i den råkalla novembereftermiddagen *host-host!*. Av nå­gon förunderlig anledning kändes det inte alls konstigt att jag råkade passera Doktorsvägen ...


... där jag dessutom upptäckte att det är skyltat för återvändsgränd. Tänk, det har jag aldrig lagt märke till förut! Ironiskt så det förslår, eller..?

Nåväl, jag fortsatta med raska steg *host-host!*, och en stund se­na­re föll min blick på nästa vägskylt: Bättringsvägen. Aha, ett gott omen! tänkte jag glatt. Fast sekunden därpå insåg jag att den vägen, den leder ju faktiskt bort från sjukhusområdet.


Kommen ungefär halvvägs på min lilla runda passerade jag en väg­trumma. Ännu ett tecken från makterna, konstaterade jag krasst, och kikade in. Där var det lika svart som i rumpan på en ko – eller som min och Lilla A:s framtid. Välj själv!


På hemvägen genade jag över begravningsplatsen. Dyster dag för ett sånt besök, men mitt i allt det grå lyste en vacker bukett upp den mul­na dagen.


Jag låtsas helt kallt att det är min bukett, för några andra blommor lär det inte bli och man får ta vad som bjuds :o)

Men nu ska jag tömma och hänga en maskin tvätt, dammsuga, torka damm, laga tårta och förbereda middagen medan jag lite diskret hos­tar lungorna ur mig. Om jag orkar klämmer jag kanske in en dusch och hårtvätt också, för det är ju trots allt min födelsedag ;o)

Happy Birthday to Me!