söndag 13 november 2011

Spark i baken

DEN SENASTE TIDEN har jag inte varit så där över hövan flitig med kameran och det har retat mig. Men tack vare två härliga blogg­be­kan­ta, Monkan i Skåne och Cici i Norrland, har jag fått tummen ur. Eller åtminstone halvvägs.

Hos Monkan kommenterade jag nämligen häromdagen att jag inte fo­tat på länge – och insåg att så var det faktiskt. Hos Cici var det nyss ett Fototrissinlägg med temat ”Så här ser det ut där jag är” (eller nåt i den stilen). Det ena gav därmed det andra.

I första hand har jag hållit på och övat på s.k. panorering, dvs att be­hålla skärpan på ett motiv som är i rörelse, och ett smakprov på det finns i min fotoblogg. Här, på ”hemmabloggen”, väljer jag istället att visa några vardagsbilder. Eftersom jag i dagsläget känner mig ur­gam­mal fick de bli sepiatonade.

Mina glasögon. Återfinns mestadels liggande på bordet eller uppskjutna i pannan. Detta tyder på att styrkan är fel, fel, fel och att det är dags för nya brillor, men vem fan har råd med sån lyx?

Pennor, pennor och åter pennor. Varför i herrans namn kan jag inte nöja mig med en invid datorn?! Det här är en märklig egenhet jag har och som jag inte lyckas bli av med hur mycket jag än försöker.

Ett jack i margarinlocket. Hos oss har vi alltid smörkniven kvar i asken även när den ställs tillbaka i kylen, så den byts i allmänhet först när as­ken är tom. Varför? Enkelt! Jag avskyr att ha diskhon full med använda smörknivar.

***

Igår bakade jag tårtbottnar. Idag ska jag laga citronkräm, kanske va­niljkräm också, och imorgon blir det tårta framåt kvällskvisten.

Men först ska jag ägna mig åt att hemvårda min luftrörskatarr. Lika li­te som jag uppsökt läkare för mina nattliga bröstsmärtor eller vid det fasansfulla trigeminusneuralgianfallet för några veckor sedan, lika lite tänker jag göra det nu. Mitt förtroende för vården börjar vara för­bru­kat och jag gitter inte ta risken att bli sorterad i inbillningssjukefacket. Nä, hellre dör jag, tamigfan, för kan de i varje fall inte sätta diag­nosen: F459P Hypokondri ;o)

5 kommentarer:

  1. Ja, fram för flera vardagsbilder!
    Varför inte göra en liten utmaning av det? T.ex att visa sin bloggplats, eller något annat näraliggande?
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  2. Det var en snygg panorering du hade gjort, övning ger tydligen färdighet. Det där är något jag skulle behöva ta mig in till stan för att träna på. Enda gången det passerar flera bilar efter varandra här i byn är nar de anställda på båtfabtiken börjar respektive slutar sitt arbete, och eftersom dom börjar halv sju är det inte så aktuellt, särskilt nu när det är mörkt, nej då får det bli då dom slutar klockan tre. Det är ju inte fråga om så många bilar så det gäller att hitta en bra plats i god tid om man vill fånga de där kanske tiotal bilarna det är fråga om.

    SvaraRadera
  3. Jag hade besök av en yrkesfotograf under helgen och han sa lite uppmuntrande att "jag har hållit på i trettio år men man blir aldrig fullärd". Men jag ger inte upp och just nu har jag beställt ett vidvinkelobjektiv. Det blir spännande.Luftrören! Det är väl tussilagoavkok du ska använda då?
    Kram, kram
    Kerstin

    SvaraRadera
  4. Long time ... Det har hänt en del här sen mitt senaste besök ser jag. Både gott och ont. Bokstavligt talat alltså, bakverken ser sååå goda ut och värk å brist på empati i vården gör mig ont att läsa om. Jag råkade väl ut för nåt liknande häromsistens. En ung spoling som började prata om "vanligt bland kvinnor i den här åldern" ... Fnyyyyys!
    Pennor ja ... det är en av få saker jag kan motstå när jag hittar nån ny i en häftig färg eller skön design. Därför har även jag ett gäng liggande både här och där ...
    Kram fina du och en alldeles extra varm födelsedagskram i efterskott!

    SvaraRadera
  5. Hmmm ... pennor. En av få saker jag INTE kan motstå ska det ju vara. Såklart!

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!