torsdag 26 januari 2012

Amazing grace!

JAG ÄR INGEN pillerknarkare. Tvärtom undviker jag i görligaste mån att peta i mig syntetiskt tillverkade preparat, eftersom jag hyllar princi­pen att man först ska hitta orsaken till något före man behandlar symptomen.

Sedan i somras har jag haft en oöppnad förpackning melatonin på hyl­lan. Lite då och då har jag sneglat på den, eftersom min sömnrubb­ning efter ett tiotal år har hållit på att göra mig knasig mellan varven.

Det är inte det att jag har svårt att somna. Nej, bevars! Out like a light är det som gäller. Men att förbli sovande ... mindre lyckat resultat. *Pling!* kl. 02:03 ... somna om. *Pling!* kl. 04:08 ... somna om.
*Pling!* kl. 06:13 ... och så vidare. Hackat och malet, skulle man kun­na säga. Och uttröttande.


För en kort vecka sedan fick jag nog och plockade fram tablettasken. Första nätterna var det ingen skillnad. Jävla skit, tänkte jag, men har lydigt fortsatt ta min tablett varje kväll. Och ser man på, infinner sig inte ett hallelujah moment! Igår och inatt har jag sovit sju timmar i sträck, ända tills Lilla A väckt mig för att meddela att det finns kaffe i köket.

Baksidan är att jag då varit astrött, långt ifrån utsövd och helst sussat vidare en timme eller två. Men det är ett lågt pris att betala för att ha fått det verifierat: det är något som är vajsing med min kroppsegna produktion av sömnhormonet melatonin. Ett kvitto på att Schysta C ställer till det, åtminstone på det viset.

Och en rubbning av melatoninproduktionen påverkar andra hormon­ax­lar, som i sin tur resulterar i andra endokrina kufiskheter. Välkänt fak­tum!

Fast tar jag det här med någon läkare lär jag väl få den likaledes väl­kända placeboeffekten uppkörd i nyllet :o/ Något egentligt gehör för att cystan i tallkottkörteln har någon konkret inverkan på mitt mående lär jag inte få förrän den vuxit sig så stor att kanalerna för vätske­flö­det inne på hjärnkontoret korkas igen. När läget blivit så akut finns bara två vägar: akut neurokirurgi eller död.

Och melatonin får man inte knapra mer än tre veckor på raken.

*suck!*

4 kommentarer:

  1. Sömnproblem - jo, det känner jag igen! Men jag har svårt att somna också! Bäst sover jag framåt morgonen...
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  2. Varför lida när man inte behöver, sa en läkare till mig en gång. Jag är också emot medikamenter i allmänhet men tycker nog att man ska ta dem när man verkligen behöver.Att sova ordentligt är viktigt för hälsan, så knapra på!
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
  3. För eget vidkommande hade jag kanske tagit melatonintabletterna något tidigare om inte räckan biverkningar hos 1 på 100 var så pass lång:

    Irritabilitet, nervositet, rastlöshet, sömnlöshet, onormala drömmar, ångest, migrän, letargi (slöhet), rastlöshet förenad med en ökad aktivitet, yrsel, sömnighet, högt blodtryck, smärtor i övre delen av buken, magbesvär, sår i munnen, muntorrhet, förändringar i blodets sammansättning som kan ge en gulfärgning av hud och ögon, hudinflammation, nattliga svettningar, klåda, utslag, torr hud, smärta i armar och ben, klimakteriesymtom, känsla av svaghet, bröstsmärtor, utsöndring av glukos i urinen, för mycket proteiner i urinen, onormal leverfunktion och viktökning. [Källa: fass.se]

    Men i tre veckor ska jag i alla fall tugga på :o)

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!