Tillbaka från pappersträsket – åtminstone för stunden

NU VET JAG hur mycket det kostar att rekommendera ett drygt halv­kilo papper med destination Helsingfors. Det är dyrt. En sån tur att jag häromdagen fick med mig hem tomglas och -burkar för 2,65 från min promenad!

Hela förmiddagen igår gick åt till att förbereda denna &#$%¤! pap­persbunt för postning. Nu igen. Men nu har jag i alla fall ett and­hämt­nings­hål på ungefär två veckor före nästa laddning bevärshandlingar måste iväg. Så i förrgår tog jag mig för att rota runt lite i mitt linne­skåp. Hade en minnesbild av kuddöverdrag jag sydde för något år sedan av en naturvit helyllefilt.

Japp! Jag mindes rätt.

Att brodera på vävd filt är klart lättare än att brodera på filtade van­tar. Det är faktiskt riktigt kul :o) Ännu roligare blir det när det saknas mönster! Fribroderi när det är som allra värst, det är vad vi kan kalla mitt nystartade projekt.


Men sen tog energin plötsligt slut. Ambitionerna jag hade att laga rik­tig mat till middag skrumpnade ihop till ingenting och slutade med fullkornspasta med olivolja, havssalt, svartpeppar och riven ost. Inte särskilt upphetsande, jag vet, men i alla fall mättande. Och inte att förglömma: jag hittade en pyts kokta morotsslantar i kylen också, så det blev snudd på en nyttig måltid ;o)

***
Högsta prioritet idag har ett besök i duschen. När jag sitter nedgrävd i mina pappershögar och förirrar mig bland paragraftecken och moment­markeringar har jag noterat en nytillkommen, inte särskilt trevlig ten­dens att glömma bort att ta hand om mig själv. Oroande ... Har jag månntro inlett Fas 1 av det totala förfallet..?

Och idag är det barndomsvännen A:s födelsedag också. Gratu­la­tions­intentioner är dock överflödiga, för hon har trist nog försvunnit bakom horisonten. Alla gör vi våra egna val och jag respekterar hennes. Men nota bene, därmed inte sagt att jag gillar det.