Ruckelhäxan Stjärnkraft: En sån där dag

onsdag 9 maj 2012

En sån där dag

Igår hände det igen.

Inte fanns det nån lingonsylt i kylen heller.
Hur patetisk får man egentligen bli?
Hundmat på burk kanske..? Bäst före 2009, typ.

14 kommentarer:

Ölandsvindar9 maj 2012 kl. 09:02
Tja, ser ut att vara lite typisk enkel vardagsmat. Själv gjorde jag soppa på broccoli och en burk lättcremefraiche. För att glädja gubben tärnade jag i lite falukorv också.Ibland är jag lite avundsjuk på hunden som äter sitt torrfoder dag ut och dag in och alltid är lika lycklig när det serveras.
Kram
Kerstin
SvaraRadera
Svar
Nina/Stjärnkraft9 maj 2012 kl. 09:15
En helt korrekt observation, min bästa fru, och med stark emfas på "enkel". Billigast möjliga leverlåda on the rocks, konstfärdigt uppstjälpt på en tallrik och värmd i micron - en sann kulinarisk höjdpunkt för vilken matanalfabet som helst.

Det finns dagar när jag tycker att såna där astronautpiller inte alls vore så dumt. Det är ju lite samma idé som torrfoder. Ha, det kanske rentav är det, fast de kallar det något annat för att få folket i rymden att peta det i sig utan att knota!
SvaraRadera
Svar
Westrahult9 maj 2012 kl. 11:02
Hade jag bara vetat innan jag åkte!!!! Det går en ny båt snart. Ska jag ta med smålandska?
Limpan är fantastiskt god. Det är så kul att få pröva på något nytt.
SvaraRadera
Svar
Nina/Stjärnkraft9 maj 2012 kl. 12:17
Häpp, häpp, häpp, lugn och fiin nu, Västrahultar'n! :o) Jag ska företa en arkeologisk utgrävning i boxen i källaren. Om jag gräver tillräckligt långt borde det finnas nån påse äktåländska lingon att finna. Det är blott och bart latmasken som inte fått det till stånd lite tidigare än först efter att burken i kylen var slut. Och finnes icke lingon finnes i alla fall tranbär. Tranbärsgelé passar lika bra i alla sammanhang där man vanligen tar till lingonen, det har jag empiriskt provat mig fram till :oD
SvaraRadera
Svar
Anonym9 maj 2012 kl. 14:51
Här blir´e blodpudding och hemkörda lingon al´a Ulla en tid framöver...dels pga avslag FK och dels så tar den dära utställningen kål på vår ekonomi...huuuuh!
Men det är jävligt kul och det är huvudsaken...!
:-)
Har kontaktat Lyxfällan...det blir nog ett bra program! ;-)
Du...jag skojar är väl bäst att tillägga men med en visst underton av allvar...men skit samma man lever ba´ en gång...typ!

Steffe
SvaraRadera
Svar
Nina/Stjärnkraft9 maj 2012 kl. 14:59
Nej men, va faan?! Fick du faktiskt avslag från Försäkringskassan?? Va trött man blir ... :o/ Men du ger väl inte upp? Besvär, besvär och mera besvär är melodin. Om de kör med utmattningsmetoden på oss stackars satar, ja, då kan vi bannemej kontra med utnötningsdito!

Sen ska vi väl hoppas att utställningen genererar mer än bara äran och berömmelsen. Det håller jag tummarna stenhårt för! Dina bilder är ju för katten i världsklass och lär gå åt som det berömda smöret på heta stenar, serru :o)
SvaraRadera
Svar
Cici9 maj 2012 kl. 17:17
Det där händer mig också ibland, men i regel hinner jag rusa till frysen och fiska upp en påse och innan maten är klar är lingonsylten det också, om än varm. En klick smör kanske funkade som ersättning? Men var är grönsakerna? Fanns det inte den minsta lilla morotsbit att lysa upp leverkakan med? Trots allt blir mat och porslin ett fint stilleben, med snygga färger ihop.
SvaraRadera
Svar
stickmamman9 maj 2012 kl. 19:59
Leverkaka är gottigottgott,jag brukar köpa det ibland till mig själv för det är ingen annan som gillar det.
SvaraRadera
Svar
Anonym9 maj 2012 kl. 21:23
Leverlåda var perfekt snabbmat. Nu är den på min no-nolista. :( Men ibland blundar jag och struntar i värken som så småningom infinner sej och njuuuuter av leverlådan. Med lingonsylt. Om jag har. ;)

Fördelen med frysskåp är annars den att det mesta faktiskt går att nå!:P

Pipi
SvaraRadera
Svar
Anonym9 maj 2012 kl. 22:50
Man kan inte äta leverlåda utan lingonsylt. Hörru ...
Tänkte på dan att jag skulle skriva hos dig ikväll ... tala om att inget särskilt hänt ... att jag bara kroknat en aning å blivit lätt allergisk mot bloggiversum på nåt sätt ... Jag kanske återkommer en dag, tänkte jag ...
Men då va, då finns det ju nåt som heter ödets ironi ... dottra den äldre ringde just för en stund sen. Nu har hon fått en proppjävel i andra benet ... en djup fan ... håhåjaja ... Nåja, hon är under kontroll. Inte som för några år sen när den vandrade opp i lungorna ...
Jafifasen ... man ska veta att man inte har nåt å säga till om på alla sätt ...
Duu ... jag ska ändå nån dag komma tebax å läsa ikapp här. Lovar!
Kram å sånt,
Anki (du vet veeeem ...)
SvaraRadera
Svar
Nina/Stjärnkraft9 maj 2012 kl. 23:02
"Nöden har ingen lag" och sånt i den stilen, då blir det låda utan lingon :o7

Roligt med ett livstecken från dig, det måste jag säga! Men sorgligt att höra att livet inte går på den önskvärda rälsen. Hoppas verkligen det reder upp sig för dotra din, och det lovar ju rätt gott i och med att hon är under uppsikt. Tack för att du krafsade ner några rader, för en annan har minsann funderat på varthän hon tog vägen.

Allt gott och lev livet väl!
SvaraRadera
Svar