På kvällen öppnade ett par av Ålands trädgårdsförenings medlemmar sina botaniska skattkammare för intresserade. Det blev mycket o-ande, ah-ande och trånsjukt i blicken, det kan jag lova. Känslan som kom över mig var av något som Monet kunde ha målat och därför har jag inte kunnat låta bli att fibbla lite i Photoshop med ett par av bilderna jag tog:
Mångfald och färgprakt hos Anna-Lisa Andersson.
Frodig grönska hos Hannele Ögård-Forsman.Hos Hannele kunde man även köpa lite plantor. Snabb som en iller på speed la jag rabarber på ett valnötsträd, sått från nöt under våren och redan 25 cm högt. Var jag ska få plats för det vete gudarna, men ett valnötsträd har stått högt upp på önskelistan redan länge :o)
Extra krumelur i sammanhanget:
Nöten som blivit denna lilla planta härstammar från ett träd som växer på Alandia-bolagens gård här i Mariehamn; tills vidare det enda goda som detta &$@!§% försäkringsbolag bestått undertecknad med.
Den där sommarmaten såg riktigt god ut, med lite tvekan för keson då eftersom min mage inte kommer riktigt överens med lactosprodukter.
SvaraRaderaÄnnu en bekräftelse på det gamla ordspråket: Inget ont som inte har något gott med sig. Det lilla valnötsträdet alltså.
Aj, du! Att vara laktosöverkänslig är inte kul. Lilla A är det, så det mesta i mjölkproduktväg hos oss är antingen låglaktos eller helt laktosfritt. Av detta kan man dra slutsatsen att den här middagen intogs utan hennes sällskap :o)
RaderaValnötsträdet är nu omsorgsfullt planterat. Tanken är att det med tiden ska skugga "Rucklets" västra långsida, där solen gassar hela, långa eftermiddagen. Som du säger, inget ont som inte har något gott med sig ;o)
Har alltid gillat Monets tavlor och jag förstår vad du menar - bilderna liknar faktiskt Monet-målningar!
SvaraRaderaDin pastarätt låter supergod, tycker jag! Här har det bara blivit sill och potatis idag, sommarens hittills varmaste dag! Puh!
Litet kul med valnötsträdet!
Har faktiskt fikat under ett sånt idag...
Kram till dig, Monica
Sill och potatis blev det även för mig igår. Och så en näve av årets första skörd av vaxbönor, kokta al dente. Herreminje, så goda de var!
RaderaÄven om jag är kort i rocken lär det ta ett tag innan jag, eller någon annan, kommer att kunna fika under mitt valnötsträd. Det är högst tveksamt om jag ska se fram mot det överhuvudtaget, men Lilla A (eller andra efterföljare) får ju det stora nöjet istället - under förutsättning att jag lyckas hålla trädbebisen vid liv, förstås ...
Här på gården finns redan en skogslind på tillväxt och under dennas grenar är det snart lagom "högt till tak"! Helt lottlös blir jag m.a.o. inte ;o)
Du, jag glömde: får du överhuvudtaget mina kommentarer på din blogg numera? Jag har lagt sådana vid flera tillfällen, men när jag tryckt på "publicera" kan i alla fall inte jag se dem under föregående kommentar.
SvaraRaderaDen goda maten är dessutom placerad på vackert porslin....jag har kastat trånande blickar på koppar i samma serie.
SvaraRaderaIdag ska jag äntligen trava ner på banken och betala boken. Håll ut!
Jag älskar mina Swedish Grace-tallrikar och tröttnar aldrig på dem trots att de vid det här laget har många, många år på nacken! Men jag har bara åtta flata och åtta djupa. Inga koppar, assietter, serveringskärl eller nåt sånt, vilket ju är lite synd. Men tallrikarna går förstås bra att kombinera med de enkelt vita saker jag har ur Arabias serie Arctica :o)
RaderaInte är det nån panik med betalningen, kära du. Jag säger som jag sagt åt Cici: ta det när du har passligt. Än så länge har jag inte ens fått fakturan för tryckningen, så pengapaniken är f.n. noll (ovanligt läge, jag vet).
Och du, vännen min, tusen tack för ditt rara brev!! Tänk ändå, vad det kan vara roligt att hitta något annat i postlådan än alla de förbannade fönsterkuverten :oD