Tur att man har egen träningslokal. Men hur jag ska få de grövsta klabbarna kluvna med bara kvinnokraft vete fan. Och samtliga starka män i bekantskapskretsen är tydligen på audition för en nyproduktion av ”Osynlige mannen” :o/
lördag 25 augusti 2012
Kroppsliga konstigheter
KONSTIGT NOG HAR jag mindre ont när jag gör något. Allra värst är det att stå, sitta eller ligga stilla. Kufiskt så det förslår.
Tur att man har egen träningslokal. Men hur jag ska få de grövsta klabbarna kluvna med bara kvinnokraft vete fan. Och samtliga starka män i bekantskapskretsen är tydligen på audition för en nyproduktion av ”Osynlige mannen” :o/
Tur att man har egen träningslokal. Men hur jag ska få de grövsta klabbarna kluvna med bara kvinnokraft vete fan. Och samtliga starka män i bekantskapskretsen är tydligen på audition för en nyproduktion av ”Osynlige mannen” :o/
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hyr en vedklyv! Det går snabbt, är enkelt och faktiskt kul...
SvaraRaderaOch jag håller med, man får mindre ont när man rör sig!
Kram, Monica
Hade jag gjort för länge sen om ekonomin medgivit det. F.ö. är det tveksamt om det ens finns hyresmöjligheter här på ön.
SvaraRaderaOm jag haft råd hade jag köpt en egen el-driven vedklyv, eftersom stora delar av värmen i "Rucklet" vintertid kommer från ved. Nu får jag nöja mig med Klyven Klas - som på inget vis är ett dåligt alterntiv så länge kubbarna som ska delas är av hanterligt format.
Jaha, där ser jag en inkomstmöjlighet. Tag ett minilån (som kvinnorna i Indien)köp en kap och en klyv och hyr sedan ut dem till andra behövanden. Vi har båda delarna och det är många som vill "låna" dem. En annan möjlighet är att vira in armen och hänga upp den i en mitella. Det är bara skador som syns som räknas. Då får du säkert hjälp.
SvaraRaderaKram,kram/Kerstin
Tanken har föresvävat mig, men i lineärt förhållande till det kroppsliga förfallet har min tidigare stora entreprenörsanda stadigt krympt. Numera är höjden av entreprenörsskap att lyckas komma på vad i helskotta det ska stå på middagsbordet varje dag :o/
SvaraRaderaJag har faktiskt - i mina svagare stunder - funderat på att med berått mod såga av mig ett par fingrar, bara för att bli tagen på allvar. Men den idén går på näsa redan i grindhålet, på grund av att jag i och med mitt stora hantverksintresse har ett avsevärt behov av samtliga jag föddes med. Dessutom vet man ju aldrig när ögonblicket infinner sig då man blir av med ett par helt av misstag.