Men nu lägger jag undan virknålen en stund tills det känns som rätt läge infinner sig för att börja virka ihop de 180 ullgarnsrutor som ska bli en stoor filt. Gud vet när det undret inträffar. Just nu känns det lite som Mission Impossible – fast tråkigt nog minus Tom Cruise.
Igår skrev jag att både kropp och knopp var i hyfsad form. Det får jag lov att revidera idag. Det är märkligt hur en natts vila i ryggläge kan få som resultat att man har mer ont när man vaknar än när man gick till sängs kvällen före :o/
Vi får väl se om herr koordinatordoktorn har något intelligent att anföra i saken när jag träffar honom under eftermiddagen idag.
Men mina förväntningar har i dagsläget inget behov av syrgas på tub för att klara den höga höjden, om jag så säger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!