fredag 5 oktober 2012

Nej, nu JÄVLAR i min lilla låda har det ändå gått för långt!!

MED POSTEN IDAG: beslut från Besvärsnämnden för arbets­pen­sions­ären­den i mitt besvär angående av läkare förordad re­ha­bi­li­te­rings­ut­red­ning.

”Bedömningen av arbetsförmågan är i Backlunds fall inte yr­kes­bun­den enligt arbetspensionslagarna.”
(Vad det där betyder är jag inte helt säker på, om jag ska vara ärlig. Om min arbetsförmåga inte är bunden till mitt yrke, till vad är den i så fall kopplad..?)

samt

”Till den del Backlund har yrkat att hon beviljas en re­ha­bi­li­te­rings­utredning konstaterar besvärsnämnden att den inte är en så­dan form för yrkesinriktad rehabilitering som kan beviljas en­ligt 23 § 1 mom. lagen om pension för företagare.” (http://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/2006/20061272#a1272-2006)

Addera dessutom FPA:s tidigare avslag från 8 augusti av min hos dem gjorda ansökan om rehabiliteringsutredning samt deras utlåtande från 4 september, där de skriver:

”/.../ Undersökning och behandling är hälsovårdens ansvarsområde då det gäller de svårigheter som finns i diagnostiken och därmed också ansvaret för bedömning av arbetsförmågan.”

Slutsats:
Den av läkare vid flera tillfällen sedan 2009 förordade, grundliga re­ha­bi­li­te­rings­ut­red­ningen vid arbetsklinik åligger således enligt ovan­stå­en­de varken pensions- eller sjuk­för­säk­rings­organisationerna att anordna, utan hälsovården, dvs Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS)!

Har jag offrat FYRA JÄVLA ÅR av mitt liv på att helt i onödan ansöka, få avslag, be­svära mig, ansöka igen, få avslag och besvära mig ännu en gång?? Skulle det från första början ha varit ÅHS’ sak att fixa det här och inte bara förorda det??

Hur i hela glödheta helvete kan det ha fått gå så här lång tid, fått in­nebära en oerhörd psykisk stress och ekonomisk katastrof för mig innan jag efter FYRA JÄVLA ÅR får veta att det förhåller sig på det viset??

Nu har det en gång för alla gått för långt.

Nu fan ska huvuden rulla.
 

2 kommentarer:

  1. Om vi börjar med det byråkratiska obegripliga språket, så måste man kanske skriva så ibland för att det ska vara juridiskt korrekt.Men då kunde man kosta på sig ett förklarande tillägg skrivet för vanligt folk. När ingen av oss, som ändå är vana att arbeta med det skrivna språket, riktigt begriper vad som åsyftas, hur är det då med den halvan av befolkningen som inte är det. Att man inte sedan direkt kan lämna upplysning om de rätta instanserna är också obegripligt.Kämpa på, Nina!
    Kram/Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hm, tja, juridiskt korrekt eller ej, så förstår jag inte på villkors vis innebörden av den första, ovan citerade meningen.

      Om jag nu en gång för alla ansökt om YRKESinriktad rehabilitering i form av en grundlig rehabiliteringsutredning bör väl, enligt all logik, syftet med denna utredning vara STARKT yrkesbundet?? Syftet med en utredning skulle ju vara att klargöra vilka möjligheter jag har att fortsätta arbeta med samma sak som tidigare och att, i händelse av att dessa möjligheter befinns vara inga eller ringa, ligga till grund för en ev. omskolning.

      Jag fattar nada och håller helt med dig: om inte jag begriper, hur förväntas då någon med ingen vana alls av att tolka juridiskt fikonspråk göra det..?

      Det ruggigaste med hela soppan är, just nu, att det tycks vara hälsovården - som i fyra år förordat utredningen - som även ska ombesörja att den verkställs. Då är det RIKTIGT ruggigt, att denna instans, som förutsätts vara den vårdgivande, utsätter patienter för flera år av nedbrytande papperskrig, vars enda resultat är att man hamnar tillbaka på ruta ett, dvs hos förordande läkare.

      Hela situationen är så absurd att jag allt emellanåt måste hämta andan och ägna en minut åt att fundera över om jag på något märkligt sätt hamnat i huvudrollen i en filmatisering av någon av Kafkas romaner. Månntro hägrar det en blänkande Oscar någonstans där borta bak horisonten..?

      Radera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!