torsdag 13 december 2012

En liten egotripp

IDAG HAR VARIT en bra dag. Bl.a. har min fysiater med irrita­tions­ryn­kad panna talat om att varken hon eller någon annan instämmer i weirdo-shrinkens ”diagnos” från i förrgår. Eller som hon uttryckte sig: ”Det går ju inte att tänka sig till hypotyreos, artros, osteoporos och en borreliainfektion!” (fast på lätt knagglig svenska förstås).

Och så har jag fått tips om lite bra-å-ha-grejor för tanter med artros på gång i tummarna, bl.a. schysta saxar och tänger, och av fysiatern fått veta att jag tydligen är så pass smart att psykologen hade sagt sig ha problem med att komma på hur hon skulle testa mig. Alltid nå­got, huh? ;o)

Fysioterapeutens dom är att min muskelstyrka är riktigt okej (utom i tummarna då) men att balansen är desto vissnare, vilket ju stämmer väl överens med vad jag upprepade gånger beskrivit för medicinmän av allsköns slag utan att få något direkt gehör för den rapporteringen. Men nu är det således verifierat och kommer till pappers. Bra!

Nåväl, av dessa små framgångar blev jag så glad att jag i samband med min dagliga motionsvända på gångbanorna härikring slank in på Citymarket och unnade mig en länge önskad förpackning manicker för tillverkning av bolltofsar i olika storlekar:


Jodå, jag vet att det går att använda cirklar klippta ur stadig kartong också, men det är faktiskt inte särskilt smidigt och kartongen blir fort schladdrig. Och särskilt dåligt skulle det fungera för den idé jag har och till vilken det går åt en större mängd bollar.

På köpet har jag lärt mig ett nytt ord på finska: tupsukehikko. Inte för att jag vet när jag ska ha användning för det, men kunskap är aldrig för tung att bära, även om den ibland kan tyckas värdelös.

Imorgon flyger jag hemåt. Gissa en gång om jag längtar ...

4 kommentarer:

  1. Bra att de flesta verkar ha en annan mening om ditt hälsotillstånd. Det är en av alla bra saker med rehab, att man får veta vilka oftast enkla hjälpmedel som finns. Och nu blev jag förvånad! Ett litet kit för att tillverka tofsar! Visste inte att det fanns. Jag minns när det var populärt i skolan och alla tjejer stod och virade garn runt kartongbitar på rasterna.
    Kram /Kerstin

    SvaraRadera
  2. Undrens tid tycks inte vara förbi :o)

    Det här kitet för tofstillverkning har jag önskat mig länge efter att jag någon gång för evigheter sedan såg något liknande på en amerikansk webbsida. Det fiffiga med dessa manicker är att cirkeln består av två halvcirklar, som fäster i varandra med gångjärn på ena sidan och är låsbara på den andra. På det viset kan du ha ett helt nystan i användning när du virar garnet och får inget pyttelitet, trångt hål i mitten som du måste igenom. När det är tillräckligt med garn på halvcirklarna knäpper du helt enkelt ihop dem till en cirkel och sen är det bara att klippa som vanligt och knyta. Tadaa! liksom :o)

    SvaraRadera
  3. Liknande tofsplattor skaffade jag när Danella var liten och hon älskade att snöra ihop tofsar. Går ju hur fort som helst ju!

    Förmodar du är på väg hem nu. Det är dej väl förunnat! Hoppas bara du inte behöver gräva tunnel för att hitta vägen till ytterdörren. Och HOPPAS nu pannan inte strejkade efter elavbrottet! Eller har S varit in och kollat läget?

    Igår sa Iko igen: När ska Nina komma hit igen? Det var så roligt när hon var här!
    Så vi kommer apselut och hälsar på med henne när vi kommer över mellan jul och nyår!

    H. Pipi

    SvaraRadera
  4. Japp, jag sitter i startgroparna och sticker till flygplatsen om en timme. Tunnelgrävning kan det kanske bli, men S har kollat pannan, som åtminstone för någon dag sedan snällt ångade på :o)

    Hälsa tillbaka till "illbattingen" att hemska tanten tycker hon är en fena på chokladkaksbak, men att hon borde köra lite mindre med sin gamla mamma, hehe!

    See ya in a couple of weeks then!!

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!