”Varde ljus.” Eller åtminstone en glimt av det.

MAN HAR SÅ roligt som man gör sig, det är då ett som är säkert. Så nu får jag allt mobilisera ett krafttag och sega mig upp ur gropen igen. För hur mångte gången i ordning det vet jag inte, men upp ska jag!

Dessvärre är det så, att för var gång jag glider ner i dyn verkar jag för­lora ytterligare en liten bit av min ork att finnas där för andra. Det gillar jag inte, men får väl så vackert lov att konstatera, att åt den sa­ken är det inte mycket att göra. Min mentala septiktank är redan så proppfull av egen sk-t att locket inte längre hålls på, för här på bloggen är det ju, som ni märkt, ”översvämning” mest hela tiden :o/

Slutsats 1: jag mäktar inte längre med att engagera mig i andras elän­den.

Slutsats 2: min tid som inkännande lyssnare/gratiscoach/amatör­ku­ra­tor lider mot sitt slut.

Slutsats 3: jag har således blivit en sämre medmänniska.

Otrevliga insikter, alla tre. Men vad gör man, när det är tveksamt om den lilla energi som finns kvar ens räcker för att neutralisera ens egen negativitet? Har man någon form av överlevandsinstinkt i behåll och tagit till sig åtminstone en smula av KBT-terapins grunder, då ska man i förs­ta rummet se till sig själv och sin egen familj. Tough shit, men inte des­to mindre en sanning.

Jag gör härmed ett nytt ryck att se Livet – mitt liv – från den ljusa si­dan, och en liten ljuspunkt – inte mycket ljusstarkare än en gammal­dags, fläm­tande femtonwattare – var idén jag fick häromdagen.

För ett par veckor sedan kom jag över några helt gröna och omogna papayafrukter, som av någon konstig anledning sorterats bort från fruktdisken. De fick ligga i vindstrappan i mörker och lagom sval tem­pe­ratur tills de visade tecken på att mogna. En hamnade sedan i en föga kontroversiell fruktsallad, men en annan skar jag ner och ”marinerade” en stund i saften från en halv citron innan den serverades som till­be­hör till kyckling med currysås. Jamen hallå, så gott!

Testa, för sjutton, som ett fräscht och annorlunda alternativ till de evin­nerliga morötterna. Men glöm inte citronsaften! Eller ta lime eller apelsin istället, om ni föredrar dessa smaker. Papaya behöver näm­li­gen lite syra för att smaken ska framträda.

Det var det. Nu ska jag sätta virknålen i de nio sista blomrutorna. Sen är filten färdig för kantvirkeri. Det är en ljuspunkt i en annars mörklagd tillvaro!