Kombinerar man dessa två med en slurk apelsinjuice och några deciliter naturell yoghurt får man sig en cocktail som heter duga, utan risk för kopparslagare morgonen efter. Lördagsgodis i flytande form om man så vill, ”utan tillsatt socker”.
Laddade med denna vitaminbomb spenderade jag och Lilla A lördagkvällen i soffan framför tv:n, och jag förundrades ännu en gång över hur vansinnigt tunt om sevärda program det är just på lördagar. Merparten av tiden tittade vi därför på konståkning. Men vad gör man, när det verkar som att det enda övriga som erbjuds är en n:te repris av ”Bridget Jones dagbok”?
Fast ”Stjärnorna på slottet” med Robert Gustavsson i centrum var förstås rätt intressant. Och bara man skrapar lite på ytan har de allra flesta människor ett oanat djup och nattsvarta stunder i sin levnads historia. Det är mycket en liten människa ska genomlida här i Livet, och få, väldigt få, är förskonade från allt ont.
Tål att tänka på – och att minnas.
Håller med att lördagar finns det sällan nått att glo på.stjärnorna på slottet är ett bra program fast jag såg det inte igår,Vi käkade surisar hos grannen.Det blir ofta gott med frukt å bär drinkar.Kram
SvaraRaderaVisst är det märkligt att de planerar tv-tablåerna så, att det på tittarvänlig tid på lördag, folkets lediga dag, är mest skärp i rutan? Jag fattar inte vilken den bakomliggande idén med detta kan vara. Att få folk ut på krogen för att supa skallen i bitar? Eller att få folk att hållas hemma och pytsa i sig en halva renat för att sedan tappa besinningen och klå upp fru och barn..? Konstigt är det i alla fall.
RaderaMums, vilken god smoothie du fick till!
SvaraRaderaSåg också stjärnorna på slottet - bra program!
Söndagskram, Monica
Riktigt supergott blev det, men MYCKET smak av jordgubbe. Under min arkeologiska undersökning av frysboxen snavade jag över en påse vildhallon också. Det blir "virke" till en annan lördagsfylla ;o)
RaderaHej Nina.
SvaraRaderaMånga av mina bär har hamnat i olika sorters smothies. Det är så gott och faktiskt mättande med.
C gillar naturligtvis inte sådan "smörja", typiskt, för då hade det blivit lite mer rotation i frysen. Det dröjer ju inte så länge förrän nästa skörd av alla sorters bär ska få plats.
Stjärnorna på slottet är ett av veckans bästa program, kommer att sakna det. Just igår blev det extra känsligt, ja du förstår.
Idag ska jag slappa, göra lite forskning i släktens spår via det fenomenala ArkivDigital som jag har tillgång till.
Ta väl vara på er båda,snart snart blir det ljusare tider och vårkänslorna får spira. Hoppas vi väl?
Kramar från oss båda.
Haha, ja, jag har ju förstått att C är lite bestämd med vad som ska falla på hans läpp. Men nog hade jag trott att en smaskig smoothie kunde slinka ner - och uppskattas. Nåväl, desto mer åt dig, får man väl tänka istället :o)
RaderaMina tankar gick direkt till er båda när jag såg programmet. Att ständigt bära en sån sak med sig måste bli oerhört tungt. Det är ju som att hela tiden befinna sig i stridsberedskap, redo för anfall. Inte konstigt att du dras med sömnproblem. Vem skulle inte göra det i samma situation?
Det börjar faktiskt märkas nu att ljuset återvänder, och om bara några dagar är det ju februari redan. Rätt vad det är, är det april och dags att börja tänka på trädgården igen. Så vi kämpar väl på?
Oj, nu har jag halkat efter med mina kommentarer igen. Papaya med citronblandad olivolja ingår ofta i mina sommarsallader. Bruna bananer är mums! När jag jobbade visste alla att jag gillade sådana, så det låg ofta en på mitt skrivbord från någon anonym givare.Visst, när jag hade gått igenom flera verkligt svåra saker under några år resonerade jag på samma vis. Dags för andra att stödja mig istället för tvärtom som det var under mina första 45 år.Har jag glömt något? Visst ja! Robert Gustavsson. Man kan nog inte ha en sådan härlig och ironisk humor om man inte har upplevt en hel del här i livet. Det var allt för idag.
SvaraRaderaKram /Kerstin
Nå, hördu, ibland kommenterar man hela tiden, ibland inte på evinnerliga tider. Så är det bara. Sen ska man väl inte heller kommentera bara för kommenterandets skull..?
RaderaPå tal om det här med stöd åt andra och stöd åt sig själv, så har jag börjat inse att jag i grund och botten är en väldigt ensam människa. Krasst uttryckt kan man säga så här: risken att få bara ståplats på min begravning kommer inte att finnas. Eller, tja, det beror förstås på hur många som kommer att dyka upp för att få det verifierat att det äntligen blivit tyst på kärringen. Den risken är mångdubbelt större, men jag tror ändå inte att Lilla A kommer att behöva engagera Ticnet i tilldragelsen ;o)