söndag 20 januari 2013
Också en sorts lördag
GÅRDAGEN BLEV EN ytterst improduktiv historia. Jag däckade under sena eftermiddagen och sov som en välbalsamerad mumie till närmare sju, då jag hasade mig till spisen och kokade en slät kastrull pasta som dåligt substitut för den middagsinbjudan jag tvingades tacka nej till.
Efter denna kolhydratchock lyckades jag se Stjärnorna på slottet och imponerades storligen av vilken härligt stark kvinna Ewa Fröling är, och hur många kloka saker hon hade att säga.
Men sen var det finito i rutan igen och jag kravlade mig upp ur dvalan först vid åttatiden denna morgon. Makalöst ... Det var förmodligen parkeringsboten som bildligen slog benen under mig. Orken – och en stor del av lusten att leva – tog helt enkelt slut. Så där pang, bom bara. Och så är det väl ofta, att liten tuva välter stort lass.
Vad som också tagit slut är mina restgarner. Men med lite knåpande har jag ändå lyckats gneta ihop 108 blommor allt som allt. Nu ska buketten arrangeras.
De allra sista blommorna blev det handfasta beviset för att detta är ett restgarnsprojekt. En garntåt av en sort, en annan av en annan, och yes blev det baske mig inte en blomma till!
Det om det. Nu ska jag brygga mig en kopp kaffe och ta mig en allvarlig funderare på om det överhuvudtaget är någon mening med att med våld klamra sig fast vid detta livet.
Efter denna kolhydratchock lyckades jag se Stjärnorna på slottet och imponerades storligen av vilken härligt stark kvinna Ewa Fröling är, och hur många kloka saker hon hade att säga.
Men sen var det finito i rutan igen och jag kravlade mig upp ur dvalan först vid åttatiden denna morgon. Makalöst ... Det var förmodligen parkeringsboten som bildligen slog benen under mig. Orken – och en stor del av lusten att leva – tog helt enkelt slut. Så där pang, bom bara. Och så är det väl ofta, att liten tuva välter stort lass.
Vad som också tagit slut är mina restgarner. Men med lite knåpande har jag ändå lyckats gneta ihop 108 blommor allt som allt. Nu ska buketten arrangeras.
De allra sista blommorna blev det handfasta beviset för att detta är ett restgarnsprojekt. En garntåt av en sort, en annan av en annan, och yes blev det baske mig inte en blomma till!
Det om det. Nu ska jag brygga mig en kopp kaffe och ta mig en allvarlig funderare på om det överhuvudtaget är någon mening med att med våld klamra sig fast vid detta livet.
Sparat i följande arkivlådor:
Funderingar,
Tillverkat,
Virkat
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kära du, klamra klamra allt vad du orkar o vila där emellan. Styrkekram i mängd <3
SvaraRaderaDet är klart att du måste "klamra" dig fast - för vad 17 är alternativet.....!?
SvaraRaderaSåna tankar får du inte ha ,man ska tänka possitivt! Men det är inte lätt när man är i en knepig situation.Filten kommer att bli jättesöt med alla fina blommor.Du är så bra på färger.
SvaraRaderaMånga kramar från ett soligt Frostkåge.
Ibland säger kroppen ifrån och kräver sömn när inte huvudet fattar bättre. Tror du absolut behövde den vilan! Sök glädjen och styrkan i små härliga vardagsting, som din helt underbara virkning. (Den är makalöst fin!) Och du, snart har vi våren här igen! ;)
SvaraRaderaPipi
Kom igen vännen, dagarna blir redan längre, ljuset ljusare och är man trött så är det inte förbjudet att ta sig en liten lur.
SvaraRaderaDet är inte förbjudet att vila lite ibland - Det är en rättighet!
Och Grattis till att du sålt alla böcker! Det måste i alla fall vara en härlig känsla:)
SvaraRaderaHallå där! Du är ju inte bara en stjärna utan du är ju faktiskt stjärnKRAFT. Det är tillåtet att ha en trött dag ibland och låta både kropp och hjärna vila. Det är då de nya idéerna kommer.
SvaraRaderaKram, kram /Kerstin