torsdag 10 januari 2013

Om när det plötsligt bara händer

JAG, OCH MÅNGA med mig, har under en stor del av livet haft en nära relation till CSN. Nu är den tiden plötsligt förbi och så konstigt det känns ... Är det månntro tekniskt möjligt att under dylika om­stän­dig­he­ter drabbas av fantomsmärtor? Såna av den ekonomiska sorten menar jag.

Fast ensam behöver man aldrig vara. I CSN:s ställe har jag ju Di Sma Undar Pannbenet, mina mångåriga vänner av släktet Borrelia bur­go­dor­fe­ri, som lett till mitt nyväckta intresse för ”killarna på kontoret”, de som går under förkortningen CNS och som sedan en tid inte riktigt sköter sina åtaganden i enlighet med tjänsteavtalet.

CSN eller CNS, förresten? Tja, det torde vara hugget som stucket. Alltid är det något, och detta något är sällan kul. Samtidigt är det ju för­näm­ligt att CSN gör slut med mig preciiis i samma ögonblick som den finska skattebjörnen bestämmer sig för att roffa åt sig mer. Nog måste man kalla detta sammanträffande för ett visst mått av flyt. Väl..?

6 kommentarer:

  1. Alltid något hemmåt! Själv fick jag just stryka anteckningen över sista avbetalningsraten på ena skogsmaskinen i mina papper. Den är betald och det känns jätteskönt!

    Kram! Pipi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Allt som inte är bortåt är hemåt :o) Gratulerar till den betalade maskinen! Så pass ålderstigen är jag i min ekonomiska syn på tillvaron, att jag inte gillar att häfta i skuld. Varken på det ena eller det andra sättet.

      Radera
  2. Vet inte vad CSN är för något - och vill nog inte heller veta det! Det räcker så bra med vår Skattemyndighet!! *fniss*

    SvaraRadera
    Svar
    1. CSN = centrala studiestödsnämnden, dvs den instans hos vilken man lånar studiemedel i Svea rike. Av bristen på vetskap om denna utgår jag från att frun inte har bedrivit studier på av från staten lånat kapital :o)

      Radera
  3. grattis till dej ..varför inte ändå fira med ex.v det där glittriga lacket ,jag har också testat,hade det nyss på en systerdotters bröllop.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack :o) Man har verkligen passerat en milstolpe i livet när forntidens studieskulder äntligen är bortbetalda.

      Om utifall att Lilla A någon gång kommer att "gå sta" kanske jag målar på det blåglittriga igen, men tills dess håller jag mig till sk-t under naglarna - eller på sin höjd ett feg-rosa lack. Det står sig liksom bättre mot torr, fnasig hud och ödleskrynkligt skinn, hehe!

      Radera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!