torsdag 7 mars 2013

Solveig goes Daisy!

GRATTIS, ALLA SYNSKADADE! Bibban i Mariehamn bad igår om lov att få låta läsa in ”60+ och singel” i s.k. Daisy-format. Klart dom får! Med den reservationen, att jag vill ha ett ord med i laget vid valet av uppläsare, så en katastrofal författaruppläsning kommer ni i alla fall att slippa. Det sa jag bestämt nej till.


Och igår fick jag ett anonymt tips om DET HÄR. Inte illa pinkat av en trött och medelålders, men glad, amatör. Dessutom med en renodlad kiosk­roman, utgiven på eget förlag och helt utan marknadsföring.

Ja, jädrar i min lilla låda, säger jag bara! Att jag skulle hamna i sällskap med Ulla-Lena Lundberg, fjolårets mottagare av Fin­lan­dia­pri­set och no­minerad till Nordiska rå­dets litteraturpris 2013, det hade jag inte kunnat föreställa mig ens i min allra livligaste fantasi :o)

16 kommentarer:

  1. GRATTIS GRATTIS!!! Men va kul...du behöver ha lite (läs mycket) glädje med tanke på all skit du har att brottas med!

    Steffe

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, tack! Det är ju såna här små glädjeämnen som de facto gör att man överhuvudtaget gitter "träsa på" i den här jämmerdalen :o)

      Radera
  2. Hej

    Grattis till erbjudandet om att få din bok inläst i Daisy-format. Det glädjer mig också att synskadade nu kan få chans att ta del av din bok och dess innehåll.

    Det är alltid kul när man får sådana erbjudande. Uppläsare och inläsningsformat och som är stor hjälp fram för både bok och ens självförtroende. Även skönt med lite positivt mitt i allt annat lite mindre positivt?

    Ger en "spark i baken" för vet inte om det är inom författandeskapet som inom teatern, att man inte skall önska lycka till. Detta ger otur, så du får en lyckospark där bak, då kan det inte bringa otur. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för grattis och spark! :o)

      Jo, visst är det roligt att något rör sig åt rätt håll. Den riktningen är ju liksom sedan bra länge lite av en bristvara i tillvaron ;o)

      Och så tycker jag det är riktigt roligt att biblioteket gör en lovvärd insats för våra synskadade, genom att se till att åländsk litteratur finns tillgänglig i talboksformat.

      Radera
  3. Stort Grattis!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  4. Idé att trycka upp lite fler?
    A.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förmodligen. Men så var det det där med finansieringen. :o/

      Radera
  5. Va kul! Varför inte läsa själv det är ju många författare som gör det.Inget fel på din röst.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det kul? :o)

      Själv är jag inte så där överdrivet förtjust i att lyssna på författaruppläsningar. Under årens lopp - och det är många vid det här laget - har jag gång på gång försökt mig på böcker inlästa av författaren själv, men sällan orkat lyssna igenom hela boken.

      Författare är skribenter, sällan skådespelare. Så åtminstone när det kommer till skönlitteratur är det, i mitt tycke, bättre att välja någon med en "skolad" röst. Min egen är t.ex. inte alls ett välstämt "instrument", och gör sig, enligt många, allra bäst när den inte ger något ljud ifrån sig alls ;o)

      Radera
  6. Jätte-, jätte-, JÄTTEROLIGT! Både till utlåningssiffran och till den kommande inläsningen. Hoppas att det ger dig energi till att börja skriva på nästa bok!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jominsann, nog är det rätt kul det hela :o) Tydligen finns det utrymme även för den här typen av rena underhållningsromaner för den något mer mogna läsekretsen.

      Uppföljaren kommer dessvärre att måsta låta vänta på sig en obestämd tid. Orken och tiden räcker f.n. inte till för fiktivt skrivande. Det är fortsättningsvis inlagor, blanketter, besvärsskrifter, anmälningar och alllmän, byråkratisk korrespondens som dagligen förgyller min tillvaro och tar all min energi och hjärnkapacitet i anspråk.

      Vid det här laget vet jag inte hur många gånger jag hunnit tänka: Nu, löser det sig! För att bara någon dag senare träffas av nästa imaginära, näsblodsframkallande råsop. Det gör underverk med ens frustration, om jag så säger. Just nu är jag fenomenofantastiskt frustrerad på JO, som inte tycks kunna få tummen ur arslet vad gäller bostadsbidraget. Visst förstår jag att det måste vara en högst oväntad och oönskad härva att nysta upp. Men om lilla jag klarade av det på några veckor ska det väl för f-n inte ta långa vägar över ett år i högsta instans?!

      Fast vad vet jag? Under det senaste året har det kanske jobbats febrilt och på övertid både här och där, för att försöka tråckla ihop en cover up som håller för ingående granskning?

      Radera
  7. Ah, det händer saker därborta hos dig och roliga och trevliga, jag ber att få gratulera! Det är väldigt tillfredställande när man blir uppskattad.
    Agneta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jovars, tant Solveig hälsar - med sina smått äppellika kinder klädsamt rodnande av upphetsning - att hon minsann inte är van vid den här typen av uppmärksamhet och faktiskt har lite svårt att ta in det hela :o)

      Radera
  8. Grattis, grattis! Nu gäller det att smida medan järnet är varmt. Efter nästa roman hamnar du i gräddfilen överallt.Och manuset är ju nästan klart. Hur Solveig drabbas av någon obestämbar krämpa och slåss mot väderkvarnarna, skrivet med din humor och ironi.
    Kram, kram /Kerstin

    SvaraRadera
  9. Haha! Nåja, material har jag nog så det räcker och blir över, men från denna orediga hög till en strukturerad synopsis är vägen lång. Dessutom vill jag nog inte Solveig så ont att jag kommer att låta henne hamna i samma socialpolitiska köttkvarn som jag. Roligare än så ska uppföljaren allt få bli!

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!